Kitesurfing – sporten för gamlingar!

Många som passerar 40 strecket eller som är på väg att göra det upplever säkert hur kroppen inte riktigt pallar med samma fysiska påfrestning som man utsatte den för i yngre dagar. Det är frustrerande och deprimerande när man tvingas lägga av med sådant man älskar p.g.a. ålder. Lyckligtvis har en relativt ny sport landat i Sverige. Den kallas kitesurfing och kan närmast beskrivas som en kombination mellan vindsurfing, vågsurfing, snowboard och fallskärmshoppning. Och ja, det är lika fantastiskt som det låter! Och det bästa av allt är att det inte gör något om du är till åren, alla kan kitesurfa oavsett ålder!

I min ungdom ägnade jag mig åt diverse kampsporter, såsom thaiboxning och taekwondo. Jag spelade även bandy och fotboll. Ett tag satsade jag på friidrott. Klättring var en annan passion. Aktiviteter som bjöd på lite action var min melodi! Tyvärr visade det sig att kroppen inte uppskattade de påfrestningar som dessa aktiviteter innebar... Kast, sparkar, slag, vridningar och andra extrema rörelser ledde till inflammerade senfästen, förlusten av ett och annat korsband, ständiga bekymmer med smärtande leder mm.

Knappt 30 år gammal kastade jag till slut in handduken, både kroppen och sjukgymnasten hävdade prompt att nu fick det vara nog med galenskaper. Nedstämd över insikten att min kropp redan höll på att falla sönder började jag på sjukgymnastens ordination ägna mig åt skonsammare motion. Simning och gymträning stärkte mina muskler och smörjde mina gamla rostiga gångjärn, men fy fan vad tråkigt det var! Att simma fram och tillbaka i bassängen tillsammans med ett dussin valrossar iförda badräkt och badmössa var ungefär lika kul som att betala räkningar. Lyfta skrot tillsammans med en skara testosteronstinna ynglingar föll mig inte heller i smaken... Paniken och rastlösheten låg runt hörnet när jag av en händelse råkade träffa en kompis farsa Leif, som ägnade sig åt kitesurfing. Kitesurfing... det är väl bara 20-åringar som håller på med sådant, tänkte jag samtidigt som jag erinrade mig de gånger jag under blåsiga dagar kört längs Skånes kust och beskådat färgglada bananer över vattnet. Kompisens farsa intygade dock att så inte var fallet och insisterade på att jag borde följa med till havet någon blåsig dag, vilket jag också gjorde kort därpå.

Till min stora förvåning var medelåldern snarare runt 40 än 20 och en och annan 50-plussare surfade fram över vattnet, som om det vore den mest naturliga sak i världen! Visserligen fanns där även ynglingar som utförde spektakulära hopp och tricks. Såg framför mig hur mina knän skulle gå sönder om jag skulle göra nåt liknande, men Leif försäkrade mig om att det inte var så farligt som det såg ut, då man tydligen kan hoppa och ändå landa väldigt mjukt om man använder kiten på rätt sätt.

Att beskåda kitesurfing på nära håll var en upplevelse i sig, det såg verkligen härligt ut! Jag tänkte att det där vill jag också prova även om det skulle innebära en del vedermödor för min stackars kropp...

Naiv som jag är tänkte jag att det säkert skulle gå fint att låna någons kite en liten stund bara för att få prova på, men fick snart klart för mig att en kitesurfingkurs var en nödvändighet innan Leif eller någon annan på stranden ens övervägde att låna ut någon utrustning. Så jag bokade en kitekurs och redan nästa vecka stod jag på stranden med en övningskite, en liten kite på ca. 2,5 kvm som till en början fick utstå min minst sagt omilda behandling. Det dröjde dock inte länge innan min hjärna begrep att kiten ska styras likt en cykel och inte som ratt. För att svänga höger, dra höger arm mot dig och sträck ut vänster arm. För att svänga vänster, gör bara motsatsen. Lätt som en plätt!

Nästa moment i kursen bestod i att gå ut i vattnet med en stor kite, och här måste erkännas att jag hade vissa svårigheter med att tämja kiten, kraftskillnaden på övningskiten och den riktiga kiten var enorm! Till en början var kiten och jag inte alls sams, det hela påminde om när jag en gång skulle rida in en vildhäst! Likt hästen kastade kiten iväg mig som en vante ett par gånger. Med kiten landade jag ju dock i vatten, som ju i sanning är kännt för att vara hårt, men jag kan härmed intyga att det i alla fall är mjukare än marken vi går på!

För att göra en lång historia kort så hände det sig så att jag vid dagens slut kunde komma upp på brädan och faktiskt surfa en inte alltför blygsam sträcka innan jag (kanske inte helt oväntat) föll pladask, en obeskrivligt skön känsla! Senare på kvällen, fortfarande lätt berusad av känslan att surfa fram på vattnet med hjälp av kraften från kiten, slog det mig att kroppen förvisso kändes lite mör, men några indikationer på att mina leder tagit stryk märktes inte av. Jag förmodade dock att problemen med diverse åkommer och krämpor skulle hopa sig om jag väl fortsatte kitesurfa, vilket jag redan nu hade planer på att göra, jag hade ju redan blivit ”hooked”!

Det dröjde heller inte särskilt länge innan jag hade införskaffat mig min egen utrustning och för första gången skulle ut i vattnet helt på egen hand! Känslan påminde om när jag nyss tagit körkort och skulle köra själv för första gången, en skräckblandad förtjusning! Lyckligtvis fick jag med lite assistans upp kiten i luften och tog mig sakta men säkert ut i vattnet för att återigen få uppleva känslan att surfa fram på vattnet.

Fullt inställd på att abrupt avsluta min kitesurfingkarriär har jag idag, tre år senare, glädjen att kunna meddela att min kropp är i toppform! Jag kitesurfar i snitt 2-3 gånger i veckan och jag kan ännu inte fatta att jag så här på ålderns höst hittat en sport som inte bara är otroligt kul utan som även är som balsam för kropp och själ! Så alla ni gamlingar där ute som längtar efter en aktivitet som inte leder till artros eller ömmande ligament, testa kitesurfing, ni kommer garanterat inte ångra er!!

/Arne