Jotunheimen i regn 2009

Jotunheimen 2009

Fondsbu- Gjendebu - Olavsbu - Fondsbu.

 2009-08-29: Väderrapporten för Jotunheimen talade om dagligt regn de närmaste tio dagarna när jag kollade inför avfärden. Sista biten, med bil igår till Fondsbu, gick genom häftiga regnbyar och vid framkomsten hördes åskmuller och blixtarna lyste upp Jotunheimen. Nu, när jag trampar på utmed den leriga stigen vid sjön Bygdins strand, är det uppehållsväder en kort stund. För ett par år sedan, under en ensamvandring på samma sträcka, halkade jag i leran just här och stukade foten. Linkade upp till sommarbron och kylde foten i det iskalla vattnet innan jag sakta vandrade ner till Gjendebu. Optimistiskt tänkte jag att jag vilar bort det men fick snällt åka färjan till Gjendesheim dagen efter och korta min vandring en dag. Då var jag glad för att jag hade min stav och den räddade mig den gången. Men det var då. Mentalt tycker jag nu att  ryggsäcken känns tung och tänkte att det måste vara den där tubosten jag packade som extra tillbehör. Hur kan en tubost väga 5-6 kilo? I själva verket väger ryggsäcken bara 12,5 kilo med all packning samt vatten. Kan nog inte skylla på tubosten. Jag når uppför slänten mot sommarbron Höystakka och ser vattnet forsa ned genom det mäktiga vattenfallet. I år är det tryck i bäckarna. Utan tvekan så kommer det att bli regn inom kort och jag passar på att inta frukost. Jag hade gjort mackor med rostbröd, Brieost, soltorkade tomater och använder mig av Primus fiffiga brödrost. Smakade gudomligt ihop med hett kaffe. 

Regnet drar in. Vad jag inte visste då var att det skulle inte sluta regna mer än då regnet övergick i hagel då och då. Jag luffar vidare på 1300 meters höjd ungefär. Den fina utsikten man kunde haft mot sjön Gjende och mot den berömda Besseggen samt Bukkelägret ligger insvept i dis. Hela stigen rinner av vatten. Pausar där utsikten är som bäst och dricker en kopp kaffe till. Vandrar sedan ner till Gjendebu och efter fem timmar och tio minuters vandring är jag där.

Återigen hamnar jag i huset "Utsikten". Allt annat var förhandsbokat. Ett gäng med sex norska kvinnor ville ha rummet jag tilldelats och jag lägger mig ute i det lilla "matrummet". Klart att de ska få bo ihop. Kvinnorna går förbi mig som vålnader på natten när de måste uppsöka toaletten. Nattsömnen blir väl "sådär". Det regnar konstant. Jag hade egentligen tänkt att ta 16-färjan till Memurubu och gått tillbaka till Gjendebu över Bukkelägret men dels såg jag hur hela Bukkelägret låg insvept i dis och dessutom säger väderprognosen att det ska regna mera imorgon. Jag planerar om och går vidare mot Olavsbu istället imorgon. Olavsbu är en självbetjänad och trevlig hytta (två hus) på ca 1440 meters höjd. En fem timmars vandring dit ungefär.

2009-08-30: Regn! Igen! Återvänder Veslådalen till ledkorset mot Olavsbu och går nu in på en led som är ny för mig. På vägen upp ledkorset får jag ett intensivt regn på mig. Pausar sedan jag gått ett par hundra meter in i Raudalen och tar "varma koppen" i form av potatis och purjosoppa. Njuter av utsikten. Landskapet plattar ut sig och jag rundar sjön vid 1388 meters höjd. Stundtals haglar det och vinden är omväxlande hård samt byig. Svårt att säga exakt var jag befinner mig så jag tar kompassen och krysspejlar in mig på kartan. Det går ganska fort att ta sig fram, här är rätt flackt, men jag har ingen brådska. Försöker njuta av landskapet. Regnet övergår till hagel en timme. Ett väldigt fint hagel som sticker i ansiktet. Efter fem timmar och tio minuter står jag vid ingånget till det nedre av de bägge husen som utgör den halvbetjänade hyttan Olavsbu. Dörren är olåst. Jag fick höra, redan första vandringsdagen av andra vandrare, att hyttvakten gett sig av och i Gjendebu skaffade jag en standardnyckel från DNT. Jag fick deponera 100 Nkr för att få den. 

Hyttan är tom. Jag hämtar vatten innan jag gör upp eld i torkrummets lilla kamin och följer upp det med att sätta fyr i själva hyttans kamin. Av med blöta ytterkläder. Jag har två tunna vattentäta "kanotsäckar" i min packning. En med kläder och en med kök och mat. Allt är torrt i min packning. I botten på min ryggsäck har jag en vindsäck, mössa, vantar och sandaler i en vanlig "Maxi-kasse".

Vädret utanför blir sämre. Vinden tilltar ihop med regnet. Inne på hyttan blir det varmt och gott. Jag sträcker ut mig en kvart i soffan och lyssnar på vinden utanför. Packar åter upp mitt nya toppmonterade gasolkök, Primus Express Stove och kokar upp vatten till pulverkaffe. Njuter av en god Cappuccino. Klockan är 13.20. Jag köpte en 10 kronorsbok och ägnar mig åt den innan hyttdörren far upp vid 15-tiden och två norska kvinnor kommer in. De fixar lite thé sedan de hängt av sina blöta saker i torkrummet och jag dricker en kopp kaffe till med dem. De är bägge riktiga fjällrävar. Vi enas om att äta ihop senare på kvällen och fördriver tiden i samlings-rummet med att diskutera allt mellan himmel och jord. Väldigt trevligt!

Potatismos med riven Parmesan och Salami med rött vin till står det på min meny och de väljer från matförrådet i hyttan mos, köttbullar med sås, lingon och som efterrätt delar vi (från hyttans konservlager) ananas och blandad frukt. Just som vi ätit kommer det in en ensamvandrande svensk som gett upp jakten på tältplats. Han är en glad Göteborgare som tältat någon natt och han ser både trött samt frusen ut. Att det var ett klokt val att komma inomhus visar sig senare under natten då det stormade utanför. Regnet går nästan vertikalt och det viner i husknutarna. Så håller det på långt in på morgonen. Ingen elektricitet finns på hyttan så vi förlitade oss på våra pannlampor och stearinljus. Vi har det varmt och gott och när vi lägger oss hör vi vinden rejält utanför fönstren.

2009-08-31: Norskorna och jag ska till Fondsbu och ger oss av efter en god frukost. Vinden har lagt sig men det regnar fortfarande. Det är +2 grader när vi startar och bara ett lätt regn. Norskorna håller ett högt tempo. Det är halt på de "gröna stenarna" när lavan är blöt. Vi får ta det försiktigt runt sjön vid Olavsbuknuten (1970 m.ö.h.). Topparna har pudrats med nysnö. Vackert!

Jag gick här förra året, visserligen från andra hållet, men mindes inte hur kuperad den här leden var. När vi når upp på den högsta punkten, runt 1600 meter, tar vi skydd av berget och lunchar. Termosarna åker fram.  

Vi fortsätter i ösregn och får på flera ställen ta det väldigt försiktigt då det är halt eller väldigt lerigt. Klockan 14.00, söder om Mjölkedalsvatnet, möter vi två unga norska flickor som ska till Olavsbu. Under gårdagen hade de gått mot Skogadalsböen och fått vända sedan vatten-nivåerna var så höga att de inte kunde vada över säkert. Och kunde inte de kunde nog ingen. Ett klokt beslut. De kommer ju att komma fram relativt sent till Olavsbu (ca 5 timmars vandring kvar) och var glada att höra att hyttan var olåst samt att det fanns ett torkrum där. Vi vandrar vidare i vårt gråa landskap. 

Norskorna och jag når Fondsbu efter 6½ timmes vandring. De ska med bussen hemåt om någon timme. Efter duschen möts vi i samlingsrummet i Fondsbu. De hinner få lite soppa i sig medan jag tar en kopp kaffe innan deras buss kommer. Jag tar påtår och summerar vandringen: 

På de tre vandringsdagarna har jag sammanlagt haft 30 minuters uppehållsväder. Det har regnat eller haglat resten av tiden. Min packning har hållit sig torr tack vare att allt packats vattentätt. Mitt nya toppmonterade gasolkök, Express Stove, ihop med en Eta-kastrull har varit imponerande bra. Kokar upp vatten snabbt. Primus nya vindskydd som man fäster runt gasoltubens öppning är ju helt genialt.  

Jag har ett vattensystem med slang som jag haft i flera år och jag tror att man dricker mera effektivt genom detta. Kängorna, jag har ett par Meindl, har fått ta rejält med stryk. Kameran, en Nikon digital systemkamera, har jag haft i en vattentät påse som hängt på bröstet. Har haft svårt att skydda linsen och har fått ha "kameravård" så fort jag kommit inomhus. Min "fotografiska" expedition kom rejält av sig eftersom regnet inte gjorde att jag ville dra ut på dagarna.

Även om vädret var uruselt så är landskapet mäktigt. Grå nyanser. Väder är som väder är och det är bara att anpassa sig. För mig var det en härlig hösttur! Och jag har ju gått i Jotunheimen flera gånger med riktigt toppenväder. 

Clas Gummesson, Helsingborg