Jämtlandsvandring utan triangel + tips på fjällmat

Dags för fjälltur igen! Första gången med tält. Syftet är att träna inför drömmen om Sarek. Kanske nästa sommar? Vill undvika fjällens motorvägar, väljer att gå från Enafors lilla stationshus på leden via Silverfallet och Snasahögarna.Prognosen spår regn, regn i flera dagar. Jag valde i sista minuten att gå i mina låga Hunters gummistövlar i stället för kängorna. Ser inte så coolt ut, men visade sig vara rätt val i år. Maken gick i Meindl, ca 8 år gamla. Dessa uppvisar ännu inga symtom på krämpor.Regnkläderna behövs från start, men vad gör det när fjällblommorna möter oss och gradvis berättar om vår stigning. Först rödbläran och vackra rika dalfloran. Kärrviolen. Hjortronblom, hur ska ni hinna få era bär mogna innan frosten? Fjällbjörkskogen med sin knotighet och hönsbär tar över. Växterna blir kortare i växten. Fjällviolerna, mina favoriter. Linnéa. Svettas under regnjackan. Uppåt, uppåt. Andfådd.

Fjällglim och tätört. Stenskrovel med gröna kartor på. Terrängen blir stora vårbäckar, snöfält, blöta myrar varvat med sten. Omvägar krävs. Ledstolpar av rostigt smala rör, matchar naturen väl, smälter helt enkelt in i miljön lite för bra för att vara ledmarkering. Är säkert 100 år, kanske såg morfar dem när han gick här på tjugotalet. Själva kryssen är borta för länge sedan. Flera årstider passeras parallellt. Snö, nyss snö, vår, sommar. Det betyder purpurbräcka, fjällsippa, fjällglim, knopp på dvärgbjörken, fjällgröna och gullbräcka omvartannat. Ljungpipare. Meindlkängornas ägare är blöt om båda strumporna. Raststugan där vi planerat lunch dyker upp i dimman lagom till eftermiddagskaffetiden. Hungriga, kalla och blöta är vi nu. Här serveras tortellini med tomatsås och skivad ölkorv. En fjälljoggare öppnar dörren:

- Va! Är det nån här! Utropar han förvånat och löper vidare. 

Klockan är långt förbi kvällsmat när vi når raststugan vid Ulvåtjärn. Käkar god middag (Matkorn, carbonarasås piffad med torkat kött) och öl, men det är svårt att motiveras till tältuppsättning i regnet när vi sitter med tak över huvudet. Vi somnar på britsarna och väcks klockan 04.00 av att nödtelefonen ringer. Försöker med hjälp av ficklampa och glasögon yrvaket svara genom att trycka på rätt knapp. Inget händer, lägger på. Snart ringer det igen. Detta upprepas men vi lyckas inte få kontakt. Nästa morgon har det regnat färdigt. Meindlkängorna har påbörjat sitt förfall, snart kommer reservdelar krävas.

Rödbena. Lunch utanför nästa raststuga, Enkälen: Med torkat äggpulver från Friluftsmat och mjölkpulver fixar vi äggröra med Wild Chips, kryddar med parmesaost och timjan. Här korsas stigar så vi möter andra vandrare.Tältar nästa natt utanför Sylstationen vid en klunga med tält. Lyxar till det med dusch och matlagning inomhus (köper bullens pilsnerkorv och gör goda tunnbrödsrullar med mycket smör och parmesanost i pulvermoset) och torkning av kläder och kängor. Första försöket att få sulan på kängorna att inte släppa från läderskon.

Trampar vidare mot Gåsenstugorna med lunch efter vadet vid Gåsån. Köpte en tetra med tomatsås på Sylarna, den samsas fint med salamibitar, torkade aprikoser och pasta. Uppför, uppför men sedan väntar kalldusch och turens godaste middag: köttfärsgryta med trattkantareller och grädde. Köttfärsen och svampen är egentorkad hemma, grädden kommer från gräddpulver, supergott.

En km innan stugplatsen övergick känga 1 till att bli en flip-flop. Första förband med starkt snöre. Tur att vi inte är inne i Sarek.

Andra engagerar sig i omplåstringen och med silvertejp och buntband kommer även morgondagens vandring gå bra. Tältar och ser röda fjälltoppar i solnedgången.

Nu ska vi över passet och vidare ner mot Stensdalen. Lång sträcka med karg fjällplatå och få vandrare. Renar söker sig till snöfläckarna. Tycker de att 8 plusgrader är för varmt?

Träffar på krypljung, mossljung och lappljung. Ännu en god lunch vid nästa raststuga, Sjtäntja. Vi blandar torkad spenat och parmesanost i potatismoset och rör ner 1,5 påse Wild Chips. Plötsligt ser vi Ida och Markus genom fönstergluggen, scoutvänner från Halland. Knott- och vattenläge avrapporteras från båda färdriktningarna.

Till Stensdalen kommer vi för att se och imponeras av den nya stugan. Stämningen avslappnad, knotten håller sig borta från vårt tält. Mat: pulver-gulaschsoppa förstärkt med nudlar och ölkorv. Genom tältduken hörs morkullans återkommande knorr, knorr, tsipp.

Vi äter lunchen innan höjdkurvorna börjar gå nedåt. Vandrande Jacob, riktigt gott: Rejält med kycklingnudlar, stoppa i torkade bananchips när det kokar, just innan det är klart ska jordnötter, tomatpuré och gräddpulver i. Efter sista kalfjällsplatån når vi oundvikligen skogen igen och dalens blommor och doften av myr och pors omger oss. Nulltjärn är en pärla vi passerar mot slutet, nu väntar snart dusch, mat och Jämtlandsöl för oss och soptunnan för kängorna. Ryggsäckarna vägde ca 15 och 18 kg vid start, 11 och 15 I Vålådalen. Kul att testa att torka mat, laga riktig lunch och hitta på lätta och goda rätter, både lärorikt och gott samt ger en välbehövlig lång paus för ben och fötter.