Hamra nationalpark

Liksom många andra nationalparker skapades Hamra nationalpark år 1909. Den är i nuläget en av de minsta i Sverige med en areal av endast 28 hektar. Detta skall ändras i sommar lagom till 100-års jubileet och parken kommer därmed utökas till dryga 1100 hektar. Parken kommer att utvidgas österut och kopplas samman med Svartåravinens naturreservat. Det tillagda området består således mest av myrmark.

   Den 8 juni i somras, 2008, hade pappa en liten exkursion till Hamra nationalpark med sin dåvarande studiecirkelgrupp. Eftersom jag är hans son, naturligtvis, har jag växt upp med hans intressen och följt med på många, många utflykter till trevliga och spännande platser. Det har antingen varit så att jag följt med på hans studiecirklar eller att vi åkt iväg på egen hand. Det har varit underbara fjällturer, mysiga skogsbesök eller ”enbart” bara för att besöka och mäta något grovt träd.

   Men denna gång var det en nationalpark, och det låter ju aningen mer intressant än om det bara var en ”skog”. Min far hade även skvallrat om programmet vi skulle följa under dagen och det fick mig att utan tvekan följa med. Det var nästan så att jag tjatade på honom.

   Innan vi kom fram till nationalparken gjorde vi några stopp efter vägen. Det första stoppet och kanske för min del den mest imponerande upplevelsen under den dagen var när vi stannade vid några aspar. Av den information jag fått från pappa var jag väl förberedd med ett måttband för att mäta omkretsen på dessa, utan att överdriva, jättar! Det var speciellt tre aspar som stack ut lite extra och den smalaste av dessa mätte 261 cm i omkrets. Den näst grövsta mätte 312 cm och den grövsta, förmodade grövsta aspen i Hälsingland, mätte dryga en meter till i omkrets; otroliga 418 cm! Trots storlekarna och åldrarna hos dessa träd var de friska, även om det nu växte några tickor på den grövsta. Lyckligtvis syntes det inga tecken på att de annars var på väg att ta farväl av denna värld…

 
Kan denna, 418 cm, vara Hälsinglands grövsta asp?

   Under det andra stoppet vi gjorde innan nationalparken besökte vi den enda kända lokalen av majviva i Hälsingland. Trots alla år som gått sedan min far sist besökte dessa rara blommor hittade han igen dem. Det var en vacker syn hur dessa små växter kantade en liten bäck som rann genom området.

De söta majvivorna.

   Till slut kom vi fram till Hamra nationalpark som var huvudattraktionen den dagen, även om jag minns mest från asparna. Innan vi trädde in i parken tog vi en nödvändig och lika god fikapaus. När alla var nöjda och belåtna började vi vår rundtur efter stigarna inne i nationalparkens orörda marker. Det var en mycket trevlig stig att följa, och eftersom vi valde den längsta stigen kunde vi gå runt hela den lilla parken. Denna ”långa” stig vi följde var 2,9 km. Trots denna korta sträcka fanns det mycket att se, och kanske något nytt att upptäcka. Tallarna i området var uppskattningsvis mellan 300 och 400 år gamla, de granar som var beklädda med garnlav var många, det fanns tickor och övriga lavar att studera, och slutligen var det ju ändå en nationalpark vi befann oss i. Även om det kan finnas områden med liknande värden så ökar ju stämningen när det väl är en nationalpark.

Urskogen i Hamra nationalpark.

En gran beklädd med garnlav.

 Lunglav. 

   Vad jag insåg när vi hade gått en bit inne i parken var att jag borde ha medbringat myggmedel. Det var något kolossalt med mygg, knott och bromsar på grund av det fina vädret och närheten till myr- och blötmarker.

   När vi kom tillbaks från vår rundtur åkte vi till en plats som om möjligt var ännu tätare med mygg och jag grämde mig ännu mer att jag ej tänkte på att ta med myggmedel. Varför gjorde vi nu detta sista besök på vägen hem, var det för myggens skull? Nej, det var åtminstone inte tänkt så utan syftet var att göra en påhälsning hos den rara nornan, en av landets orkidéer. Detta är också den landets sydligaste växtlokal för just dessa.

 Den rara nornan.

   Innan vi skiljdes åt for vi till Hamra Vildmarkscenter för att äta en magnifik middag tillsammans!

Tyvärr så måste växtlokalerna hemlighållas av säkerhetsskäl, men annars rekommenderar jag starkt ett besök till Hamra nationalpark och kanske att även ni vill avsluta med en utsökt middag på Hamra Vildmarkscenter.