Fyra dagars vandring i Sösjöfjällen

Väskorna ligger packade i bakluckan. Färdplanen har skickats till brorsan med uppmaningen att om han inte hör av oss, eller om vi inte är tillbaka senast måndag kväll, kan han ringa fjällräddningen. Vi är på väg till ett fjällområde vi inte besökt tidigare och som vi inte hittat så mycket att läsa om. Om vi kan inte räkna med någon mobiltäckning under några dagar. 

Bilen rullar genom Kall och en bit bort speglar Kallsjön Åreskutan. Försommarblomster (med en upplännings mått mätt) blommar utefter vägen och solen skiner efter en lång period av skitväder. Just då är vi rörande eniga om att Kall måste vara en av Sveriges absolut vackraste platser. Med min sambo Marcus som kartläsare och storebror Jimmy i baksätet är vi på väg mot milslånga grusvägar där det är svårt att tro att människor faktiskt bor. Men det gör de. Och det har bott människor i området väldigt länge. Vi följer grusvägen som jag gärna hade beskrivit som att den slingrar sig efter sjön Torrön, då det skulle låta härligt pittoreskt. Men så är det inte. Vägen är lång och rak. Och trots att vi kör väldigt nära sjön ser vi den inte då det är tjockt med sly och annan växtlighet som står som en vägg mellan vägen och sjön. Vi är på väg mot en plats där det går ner en å i sjön intill Flesnäset där det ska gå en stig upp mot Flestjärnen. Därifrån får vi med hjälp av karta och kompass navigera oss upp på kalfjället. Vi hittar ån och stigen och det finns gott om plats att parkera bilen intill vägen. 

Stigen är inte särskilt tydlig, men den finns där. Det gör också broms och annat smått som gillar att sticka, bita och äta på småsvettiga vandrare. Medan Jimmy och Marcus efter en stund med lätt panik i rösten börjar klaga på de små flygfäna har jag knappt märkt av dem. Marcus ben börjar bitvis likna uppslitna köttstycken. Men mig biter de inte. Jag kan gå nästan helt oberörd genom skogen upp mot kalfjället. Varför? Jag är förstås glad för detta, men lider också lite med mina vandringskamrater. 

Planen är att vandra 10-15 km per dag och att tälta vid några av alla de sjöar som finns i området. Första dagen siktar vi på en sjö där vi läst att det ska finnas en sandstrand. Efter en stunds vandring på kalfjället slår vädret om och regnjackorna åker på. Vi är iakttagna. En bit bort kommer en flock renar ner från det pass som vi är på väg mot. Vi beslutar oss för att ta en mikropaus. Även om vi inte hunnit bli trötta än, vet vi att det är viktigt med småpauser då vi fyller på med lite energi. Det tar på krafterna att vandra i obanad terräng. Renarna får också en stund för att passera oss i lugn och ro. Vi vill undvika att stressa dem. 

Under vandringens första dag passerar vi ett par vad och vi har lite olika taktik att hantera vaden. Marcus och jag tar av oss kängorna och tar på oss våra Keens (sandaler). Men hjälp av stavarna tar vi oss sakta och säkert över vadet för att sedan ta på oss torra strumpor och kängor igen. Jimmy har valt att vandra i trailskor och är redan blöt om fötterna. Har traskar helt enkelt ut i vattnet och har räknat med att ha blöta skor hela vandringen. Vilken taktik som är bäst är en smaksak. Jimmy är snabbare över och vi har torra fötter.

När vi närmar oss dagens tältplats bjuder Sösjöfjällen på en dramatisk natur med flera vattenfall, sjöar att fjälltoppar i fonden. Framme vid sjön Rapmerejaevrieh med en sandstrand väljer vi en tältplats på en gräsplatå. På ena sidan ligger den lilla sandstranden och på den andra rinner en fjällbäck. Vi ställer upp tälten och plockar fram rena kläder att ta på efter ett uppfriskande kallt bad. Jag och Jimmy är lite snabbare än Marcus till stranden och hinner bada innan han kommer. När jag är tillbaka i tältet för att klä på mig kvällens middagsstass börjar tältet skaka Det river och sliter i duken och regnet smattrar på taket. Strax kastar sig Marcus in i tältet - dyngsur. Vi har precis upplevt ett av fjällens snabba väderomslag, ett av den lite mer dramatiska sorten. Vi hänger av innertältet och gör plats för Jimmy och trangiaköket. Kvällen middagsbjudning måste helt enkelt lokaliseras till vårt tält. Stormen fortsätter riva i tältet hela natten. 

Meny dag 1
Lunch: Kokt ägg, varma koppen och mackor hemifrån 
Middag: Risotto med svamp och parmesan 

Andra dagens vandring bjuder på bättre väder. Det är fortfarande ganska mycket snö kvar i Jämtlandsfjällen efter en snörik vinter. Det gör att marken och växtligheten emellanåt precis vaknat till liv. Under dagen vandrar vi genom vinter och snöfyllda fält, vår där ormbunkarna precis börjar rulla ut sig och sommar med blommor, sol och värme. Vi passerar fler sjöar, blickar ut över dalar och tar oss upp över pass mellan topparna. Miljöerna påminner om Sarek, men i mycket mindre format. Dalgångarna är inte lika djupa, bergen inte lika höga och glaciärerna har ersatts med stora snöfält. De stigar vi hittar att följa har trampats upp av renar. 

Det är relativt lättvandrat. Visst passerar vi en del klippterräng och videsnår, men de går relativt snabbt att passera. De bjuder ju också på en del variation i vandringen. Dagens tältplats hittar vi ganska högt upp. Efter en relativt lång stigning upp för ett pass öppnar sig en liten dalgång med en rad sjöar. Det är lätt att hitta en vacker plats vid Buvriegaejsienjaevrie och denna kväll lyckas vi äta middagen utomhus utan regn och blåst.

Meny dag 2
Frukost: Gröt med fröer och torkad frukt
Lunch: Bondomelett 
Middag: Gryta på grönsaksmix (torkade grönsaker) och ölkorv
Dessert: Torkad mango och mörk choklad

Den tredje vandringsdagen hänger regnet i luften redan till frukost och dimman skapar magi över sjön vi tältat vid. Ganska snart på vår vandring inser vi att kartan och kompassen blir allt viktigare då vi inte längre ser fjälltoppar och sjöar som hjälpt oss så här långt med navigeringen. Vi rör oss saktare, vi ser knappt 50 meter framför oss och vi vet inte vart det är klippor, branter och stup. Den obefintliga sikten skapar förstås en del frustration och navigationsproblem, men också en del spänning. När vi passerar ett stort snöfält och det bara är vitt runt omkring oss hör vi plötsligt ett konstigt bröl. Efter en del funderande kommer vi fram till att måste ha varit en ren som försökte kommunicera med oss. Men vi vet förstås inte. Vi börjar också prata om olika fjällväsen och fantisera om vad som skulle kunna leva här, som ingen någonsin sett. Och som ingen någonsin kommer se.

Framåt kvällen lättar dimman, vi möts av en flock renar och en helt fantastisk utsikt! I sällskap av solen hittar vi en fantastisk liten holme ut i en sjö där vi ställer upp tälten. Efter middagen tar vi fram whiskykåsorna och njuter och allt vackert fjällen bjuder på.

Meny dag 3
Frukost: Gröt med fröer och torkad frukt
Lunch: Varma koppen med ölkorv 
Middag: Grönsaksgratäng med parmesan
Dessert: Citronfromage med krossade digestivekex

Sista vandringsdagen. Vi har beslutat att inte gå tillbaka via Svenskådalen som planerat då vi har ett lägre tempo än vi trodde att vi skulle ha. Och vi börjar bli trötta. Och det vore synd om brorsan behöver ringa ut fjällräddningen på sin födelsedag för att vi inte är tillbaka i tid.

Äta frukost i regn har vi blivit vana med vid det här laget. Precis som att bada i vatten som håller nästan samma temperatur som snön på bergen runt omkring. Men det funkar, vi får helt enkelt klä på oss lite extra. Vi är glada att vi tog med handskar, underställ och nåt att ha på huvudet. Alla kläder som packades med har också använts. Att packa kan ju vara en svår balansgång. Allt som tas med väger nåt och ska bäras på av allt mer trötta vandrare. Men det är också dumt att packa för lite kläder då fjällen verkligen kan bjuda på alla årstider under en och samma dag, trots att vi befinner oss mitt i juli.

Vi tar oss ganska snabbt neråt mot trädgränsen. När vi ser de första träden känns det nästan lite exotiskt. Innan vi når den milslånga grusvägen utefter vilken vi parkerat bilen går vi genom gammal, vacker och inte helt lättvandrad skog. Det är ordentligt blött. Och emellanåt inbillar jag och Jimmy oss att Marcus hela tiden söker sig till de mest blöta partierna. Men det är nog bara våra trötta hjärnspöken som talar. Eller så är Marcus också trött och försöker forcera naturen genom att hela tiden ta den närmaste vägen, som inte alltid är den snabbaste. På vägen ner möts vi av orkidéer, porlande bäckar och vindfällen som är helt överväxta av gammal mossa. Vandringen avslutas med några kilometer grusväg. Och jäklar vad snabbt det går att gå på plant och stabilt underlag!

Meny dag 4
Frukost: Gröt med fröer och torkad frukt
Lunch: Potatismos med torkade tomater och pepparsalami

Sösjöfjällen är väl värda ett besök. Men planera ditt besök ordentligt. Du har bara dig själv och ditt vandringssällskap att förlita dig på. Vi fick mobiltäckning vid ett tillfälle under vandringen. Så räkna inte med att du kommer få det. Det är med fjällmått mätt lättvandrat, men kräver ändå en hyfsad grundfysik. Vid klart väder är det område som det är lätt att navigera i. Och det är väldigt vackert!