En vandring på gamla stigar i Mölndal

Lördagen den 14 augusti gav jag mig ut på en fottur i sydöstra Mölndal. Mest för att se om jag kunde återfinna de klockgentianor som jag hade sett där för fem år sedan, men för att få en lite länge tur bestämde jag mig för att försöka gå några gamla stigar som enligt kartan skulle finnas i området. Då skulle jag dessutom kunna leta efter ett par geocacher längs vägen.

Klockgentiana

Klockgentianan är en ljusälskande växt som växer på fukthedar och liknande marker. Den blommar i augusti-september med vackra blå blommor. Den tål inte beskuggning och minskar nu i antal eftersom de svenska markerna antingen exploateras eller håller på att växa igen med buskar och träd. Den är fridlyst och i rödlistan klassad som sårbar. För fem år sedan upptäckte jag några exemplar intill Bohusleden mellan Rambo mosse och Horsikan. Nu ville jag se om det fortfarande fanns klockgentiana där och det gjorde det. Stigen passerar en liten våtmark där gräs, pors m.m. är alltför högt och tätt för att den ska kunna komma upp, men precis i kanten av stigen har det uppstått en zon där den undgår att bli nedtrampad (eller nedcyklad) men får tillräckligt med ljus. Där hittade jag cirka 10 stänglar varav några i blom eller knopp.

Stigen till Sjödala

Så gav jag mig av mot Sjödala. Vid en kraftledningsgata skulle stigen dela sig i tre och jag skulle hålla längst till vänster. Det gjorde jag, men kom ändå fel. Efter knappt 100 m insåg jag att var på väg mot Tågkärr. Jag gick tillbaka för att se om jag kunde hitta något stigskilje men såg inget. Det var våtmark med högt gräs så det kanske fanns en stig som inte syntes. Jag bestämde mig för att leta i skogen där det var torrare i stället och då fann jag stigen. Efter ett tag tätnade gräset igen och det var knappt att man såg stigen, men det var inget problem att följa den för den gick på en gammal ordentligt byggd vägbank med diken på båda sidorna. När den gamla vägen gick ut i ett kärr tyckte jag det blev för vått och gick upp i skogen vid sidan där jag fort fann en stig som jag kunde följa. Så småningom måste jag ut på vägen igen, men nu var den torrare utom på några ställen, där det hade varit bra att ha haft gummistövlar.

På ett ställe gick vägen över en bäck på en gammal stenbalksbro. En sådan består av en eller flera flata stenhällar som är lagda över ett vattendrag. Det var ett ganska vanligt sätt att bygga broar över mindre vattendrag förr.

När jag närmade mig Sjödala var det dags att leta reda på den första cachen som ligger vid en gammal övergiven åker som är omgiven av en stengärdsgård.

Sjödala-Tågkärr-Rävekärrs Långevatten

Vid Sjödala fick jag leta lite efter stigen till Tågkärr men så såg jag en öppning i en gärdsgård och gick dit öch där fann jag stigen.

Snart skulle jag korsa bäcken igen och nu var det en ännu enklare övergång. Bara några staplade stenhällar som man kunde gå på.

Vid Tågkärr skulle det finnas en stig som gick norrut igen, men i stället fann jag ett hus och en trädgård. Då gick jag tillbaks ett stycke till ett dike som gick i skogen runt husen och det visade sig bra att gå längs diket tills jag fann stigen igen. När jag tittade mot huset såg jag detta där stigen skulle vara enligt kartan:

Nu var planen att leta reda på en väg som Friluftskartan kallar traktorväg och som i Google Earth såg ut att vara bra att följa. Det visade sig dock vara helt fel. "Traktorvägen" var i själva verket sträckningen för naturgasledningen som går längs västkuten. Den kanske var framkomlig när ledningen var nylagd och ett tag därefter. Nu var den tämligen igenväxt.

Jag fick alltså gå tillbaka till stigen som går norrut från Tågkärr. På vägen hade jag i alla fall hittat en del kantareller, men de var så små så jag tyckte inte det var något att plocka. Är det någon som vill gå dit och se om de har växt till sig efter ett tag så finns de vid N57° 37.589' E12° 04.486'.

Nu fick jag alltså gå tillbaka till platsen där jag hade korsat kraftledningsgatan.Sedan följde jag kraftledningsgatan söderut. Förr i tiden kunde man alltid gå i kraftledningsgator eftersom det fanns en stig för dem som gick och inspekterade kraftledningen. Nu inspekterar man ju med helikopter, så stigarna är för det mesta borta, men här finns den kvar. Tyvärr är den dock rätt söndercyklad numera så det är många stora lerpölar som man får trixa sig förbi.

Nästa etappmål var alltså Rävekärrs Långevatten där jag skulle leta fram ännu en cache. När jag hade gjort det satte jag mig på en bergknalle för att äta min matsäck. De här trakterna var förr skoglösa och till stor del täckta av ljunghedar. Nu är det mesta igenväxt eller igenplanterat, men just här är det fortfrande lite öppet och beväxt med gräs, pors, ljung och enar.

Nu återstod bara att återvända till parkeringen vid Horsikan med intryck från en trevlig tur och, otroligt nog, bara en fästing.

gpx-fil med spårlogg