En fjällvandringsklassiker med twist

Vi hade pratat om att någon gång göra en lyxvandring med övernattning i stugor, lätt packning och mycket lyx i ryggsäckarna. Byta ut tält och sovsäckar, köksutrustning och liggunderlag mot god choklad, rökt kött, ostar, gott vin och annan livsnjutning. Tanken var att gå den klassiska turen mellan Kebnekaise och Abisko och bo i stugorna. Allra helst en bit in i september då det börjar bli lugnt på denna del, och med förhoppningen att höstfärgerna ska ha infunnit sig. Nu blev det av, fast väldigt, väldigt annorlunda.

Vi, det är Peter och Tove. Peter som vandrat i fjällen så gott som varje år på somrar och höstar i ett par decennier och Tove som tillbringat mycket tid i skog och mark som uppvuxen skogsunge och numera även kan räknas till van fjällvandrare. Och vi får så klart inte glömma fjällvandrartollaren Knixa som även hon är van fjäll-lufsare med flera turer i tassarna inklusive en topptur på Kebnekaise. Men sedan tillkom ytterligare en vandrare, eller ryggåkare som man borde säga, nämligen Mårten 9 månader. Utan att överdriva så blev det här ett fjällvandringsäventyr beträffande planering och förberedelser fullt jämförbart med en flerveckorstur i Sarek.

Vi bestämde vi oss dessutom för att ta tåget till fjällen, i stället för att som vi brukar ta bilen och övernatta på vägen. Hur skulle det gå med hund och bäbis?

Det blir ju en del att bära med sig, inte minst med tanke på Mårten som behövde cirka 2,5 kg blöjor. Vi växlade om vem som bar Mårten samt en stor midjeväska, och vem som bar ryggsäcken. Ryggsäcken var Toves Golite Jam på 70 liter och midjeväskan en 11 liters väska från Bergans. Tove bar Mårten i bärsjal, medans Peter använde en sele från Tula. En stor fördel med sjal och sele framför bärstol är att man inte behöver klä barnet med lika mycket kläder då man delar kroppsvärme. Att dessutom hitta en bärstol som två olika bärare skall kunna använda på ett bekvämt sätt kändes inte troligt.

Vid det här laget är våran utrustning ganska slimmad. Den är inte fjäderlätt, men definitivt åt det lättare slaget. Beträffande skodon har Peter varit skeptisk mot lättvikt och hållit kvar vid ett par låga kängor, med så bra så stöd för vrister. Men en nyfikenhet fanns där. Tove har länge velat prova och kunna slippa de tunga, otympliga kängorna. Nu kändes som ett ypperligt tillfälle att testa tyckte Peter och bestämde sig för sina trailrunningskor, Salomon Fellcross, och Tove var inte sen med att klicka hem ett par Inov8 Xtalon 212. En arsenal med strumpor bestående av damstrumpor, sidenstrumpor, yllestrumpor och sealskinz fulländade testuppsättningen. Ett par veckor innan avfärd vrickade så Peter ena foten med en ordentlig svullnad som följd. Hur skulle detta gå? Nåja, funkar det att gå i fjällen med de skorna, med en vrickning dessutom, ja då borde den diskussionen vara avklarad.

Mårtens kläder bestod av yllekläder utifrån och in, sånär som på en jacka och ett par skinnskor. Ytterbyxor i ull blir i det närmaste vattentäta efter ullkurning.

Även om det går att köpa mat på ungefär varannan stuga så hade vi med oss en hel del egentorkad mat. Vi var lite osäkra på hur mycket det faktiskt skulle finnas att köpa i stugorna då vi var ute relativt sent på säsongen. Dessutom bar vi så klart med oss mat till Knixa.

Vanligtvis fotar jag med en digital systemkamera och ett par fasta objektiv. För att få ner vikten ytterligare fick det bli min kompaktkamera som normalt används till undervattensfoto, en Canon G12, som fick följa med. Alla foton är således tagna med den.

Vi reste hemifrån den 4/9 och påbörjade vandringen den 6/9.

Resan upp började med tågkaos och en lång väntan i Västerås. Det är inte helt smidigt att sitta med hund i en liten djurtillåten avdelning där dessutom ytterligare en hund ska samsas om golvutrymmet under ett bord. Det gick bra som tur var med två hundar som inte störde varandra. Snälla konduktörer lät oss ta över andra platser bredvid så vi fick lite mer plats och utrymme för hundar. Mårten satt i sjal hos Tove mest hela tiden och brydde sig inte så mycket. Då vi blev riktigt sena till Kiruna behövde vi inte bry oss om buss utan vi och en annan fjällvandrare fick taxi på SJs bekostnad till Nikkaluokta. Väl där inkvarterade vi oss i en bokad stuga och åt kvällsmat på restauranten.

Dagen efter blev det frukost i restaurangen och därefter helikopter till STFs fjällstation vid Kebnekaise. Hur skulle detta gå? Knixa har flugit förut, men det var då det. Och vad skulle Mårten tycka? Jodå, inga problem alls. Knixa satt bak med husses händer över öronen och tyckte det var helt OK. Mårten fick ett par öronkåpor i barnstorlek och ett eget säkerhetsbälte och fick sitta där framme i mammas knä, helt exalterad!

Framme vid fjällstationen köpte vi ett tygmärke till Mårten innan vi sjalade upp och gav oss iväg. Solen sken härligt men det blåste en del som gjorde det lite kyligt ändå.

Första etappen var Singistugorna. Vi fick en del regnstänk och lite småkyligt var det i vinden. Nere i grytan nedanför Sinnicohkka blev det en paus för fika och även ett blöjbyte på Mårten. Det hade säkert varit en väldigt spännande upplevelse med tågresa, sova i stuga, flyga helikopter för han sov en stor del av dagen. Framma vid Singi fick vi ett par bäddar i den hundvänliga stugan där ett sällskap med 2 hundar redan hade inkvarterat sig. Hundarna fann sig väl och lämnade varandra i fred. En ungerskinspirerad, paprikaosande nötgryta med ett glas rött till gjorde dagen fullständig.

Det gråslagna vädret fortsatte nästa dag. Några plusgrader och nästan vindstilla gjorde tillsammans att det var ganska skönt vandringsväder. Efter ett par timmar kom vi fram till vindskyddet där vi pausade för lunch och blöjbyte. Efter en kopp kaffe gjorde vi oss klara för avfärd. Vi började vänja oss vid alla storögda vandrare som studerade oss när Mårten slängdes upp på ryggen. Även idag var det Tove som bar honom.

Efter lunch blåste det lite men det var ändå lätt att vandra fram till dagens mål, Sälka. Vid 15 var vi där och fick ett rum i den hundtillåtna gamla stugan. Det är en helt underbar, mysig stuga som verkligen kan rekommenderas! I butiken la vi vantarna på fruktsallad som fick bli dessert efter en italiensk-inspirerad köttgryta.

Vädret fortsatte på den inslagna vägen med lite solglimtar i en ganska grå himmel. Jag hade packat ryggsäcken och inte fått till det bra alls, till Toves förtret som skulle bära ryggsäck den här dagen. Goliten kräver lite extra omsorg för att bli bra packad.

Det var rätt så lättgånget från Sälka och fram till passet. Innan dess hann vi med en paus med både fika, amning och blöjbyte. Lite senare mötte vi en stor grupp flickscouter som spärrade upp ögonen när de upptäckte att det var en liten pojk på ryggen och inte en ryggsäck.

Upp i branten till passet tog vi det lite lugnare, inte minst Tove som slet med den dåligt packade ryggsäcken. En sista lerig brant passage till slut så flackade det ut mot passpunkten och vindskyddet. Inne i vindskyddet hade någon eldat på riktigt ordentligt, det gick knappt att sitta därinne med kläder på. Det blev i vart fall en paus där för att äta lite och packa om Goliten.

Ner från passet fick vi gå över ett par snölegor till Knixas stora glädje. Lite stenigt och blött första biten men ändå lättgånget. När det sedan planade ut kändes det nästan som att det var spångat hela vägen.

Väl framme i STF Tjäktja fick vi ett eget rum. En stor STF-grupp fyllde nästan hela stugan. Det var spännande med så mycket människor överallt så Mårten hade svårt att somna den kvällen. 

Efter att STF gruppen lämnat stugan blev det betydligt lugnare i stugan. Vi åt frukost och pratade med en fransk fotograf som var där på fotouppdrag. Framåt 10-tiden kom vi till slut iväg från stugan. Vädret var detsamma, gråslaget men inget regn. Skönt nog var det medvind den här dagen.

Från Tjäkta är det lättgånget hela vägen till Alesjaure. Det finns gott om tältplatser och fina vyer att vakna upp till om man vill tälta längs vägen. Molnen slickade topparna och vid spångarna sprang det lämlar.

Mårten somnade ganska snart där han gungade fram på min rygg och skulle resa så hela vägen till Alesjaure. Vi åt lite ölkorv och torkad frukt på vägen och gick hela vägen mer eller mindre i ett svep. Lite sen lunchtid kom vi fram till Alesjaure och där lyxade vi ordentligt i butiken. Mårten vaknade påpassligt och visste precis hur gott en chokladboll smakar ute på fjället. Bullens pilsnerkorv, potatismos, dammsugare & chokladboll, godis, öl & coca cola och ett tygmärke till Mårten. Till kvällsmat blev det tacos med lite extra majs från butiken. Framåt kvällen satt vi och myste inne i stugan med lite torkat kött och varsitt glas vin. Utanför klarnade det upp till en riktigt vacker kväll.

Vi hade 2 reservdagar och en av dem tänkte vi ta vid Alesjaure och bara ta någon liten utflykt. Det blev en promenad bortåt samevistet i härligt skinande sol. Vi satt länge och fikade bland risen och Mårten njöt av att kravla omkring och göra upptäckter.

Tillbaka i stugan blev det lunch på köttbullar i gräddsås. På eftermiddagen tog vi en promenad till den lilla höjden strax norr om stugan. Ripor sprang omkring men Knixa ignorerade dem och "skvallrade" väluppfostrat, allt för en bit godis. Väl tillbaka i stugan var det en riktigt trött hund som la sig att vila på stuggolvet.

Vi träffade också på en utsidanbekant, Pär Lindh, vid stugan. Efter kvällsmaten satt vi i stugan och pratade.

Det klara vädret fortsatte och ett svagt norrsken kunde synas och vi gjorde några försök att fota Tove med en sovandes Mårten på magen och norrskenet.

Efter en rejäl frukost och några sista foton tog vi adjö av Alesjaurestugorna. Det var riktigt härligt väder och härligt att gå längs sjöarna i Alisvaggi. Det blev en hel del fotande i det vackra vädret längs vägen. Mårten åkte på Toves rygg och tyckte det var skönt med en tupplur efter ett tag.

Vid "Kungens stuga" vid Rádunjárga blev det en ordentlig paus för lunch och vila. Dagens vandring var den längsta på turen, och på slutet kommer en seg del då man skall runda Gárdanvarri lite grand på skrå på söndergången stig.

Ett tag efter avfärden från Rádunjárga började även Mårten tycka att det var lite väl långt att gå men med mycket sjungande så klarade vi av den sega delen och kunde släppa ner Mårten från ryggen vid tältplatsen vid bron. Efter att vi alla fått ladda lite energi tog vi oss den sista biten till Abiskojaurestugorna över höstvackra fjällmyrar.

I stugan blev vi inkvarterade i skogskojan i ett rum tillsammans med stugvärldens bror med sällskap. Vi var alla ganska trötta efter dagens långa etapp och la oss vid halv 9. 

Trots ihärdiga försök ville inte Knixa riktigt lyssna till våra förmaningar om att inte ligga i sängen. Något som en kvinna i övriga sällskapet i stugan fick uppleva då det helt plötsligt låg en hund och värmde fötterna. Som tur var uppskattades det av både hund och fötternas ägarinna.

Vi hade ju ytterligare en reservdag och den utnyttjade vid här vid Abiskojaure. Vi tog en sväng upp ovanför trädgränsen längs stigen mot Kårsavagge. Vädret var underbart med stekande sol.

Väl uppe blev det gott om tid för fika och lek bland mossor och lavar och ett blöjbyte. Här uppe kunde man njuta av höstfärgerna och en strålande utsikt över Abiskojaure. Knixa njöt av både fjälläng och bäck. På hemvägen fick hon simma en sväng i sjön samtidigt som husse tvättade fötter, skor och strumpor i sjön.

Tillbaka till stugan blev det vedhuggning innan vi kunde göra i ordning maten. Knixa hade lyckats trötta ut sig själv och slocknade. Mårten var det däremot full fart på. Det tog en bra stund innan han till slut kunde tänka sig att somna i Toves famn.

Så var det bara den sista etappen till Abisko fjällstation kvar. Vädret var fortsatt bästa möjliga och det var bara att njuta av färger och fjäll. Några korta stopp längs vägen och en fikapaus vid betongvindskyddet vid Nissungorsa han vi med.

Väl i Abisko tog vi ett hundtillåten stuga och njöt av duschar och dukat bord i restaurangen. Inte nog med att maten håller högsta klass och är ekologisk. Man får en fantastisk service där leksaker plockas fram för en liten rastlös man och man helt enkelt ordnar och fixar så det blir bra.

Vi fick en sista dag i Abisko där vi kunde lufsa runt i omgivningarna. Givetvis tog vi en promenad längs abiskojokkens kanjon nedanför landsvägen. 

Till kvällen festade vi loss med fönsterbord och tre-rätters från a lá carte menyn och varsitt glas bubbel för att fira en härlig fjällsemester och bröllopsdag.

Knixa & Tove & Mårten & Peter