Change management - Skoval

Change management - Skor

Jag arbetar en del med förändringsledning och i år så blir det en viktig del av mina 10dagar i Skanderna. En stor utmaning för organisationer är den snabba förändringstakten som sker, företagen behöver vara flexibla och anpassningsbara till dessa omvärldsförändringarna, det samma gäller inom friluftslivet.

En av utmaningarna för CM-processen är just motståndet mot förändring på ledarnivå, man förändrar och förbättrar gärna andra men inte sig själv, i forumet tycker jag mig ofta se (och är nog likadan själv) hur man lovordar sitt egna val/lösning. I år tänkte jag utmana mig själv på den aspekten, nå jag brukar väl alltid göra små ändringar i min utrustning och eller planer/utmaningar på turen men i år tänkte jag göra flertalet förändringar nedan tänker jag fokusera på skorna men nämner en del av de andra också.

Förändringsarbeten pågår ständigt runt omkring oss utan att vi nödvändigtvis tänker på dem i sådana termer vilket också har varit normalfallet i min packlista, särskilt skorna har ändrats genom åren så ur den aspekten är ju inte det en stor sak men jag har börjat komma in i tankar på att extremändra skovalet.

En viktig förutsättning för att lyckas med förändring är att förankra och få acceptans för förändringsplanerna detta har jag hanterat genom att testa ändringarna och observerat hur de påverkar enskilt och gemensamt.

Mina ändringar

Tält:

3-manna tältet ”Gåsen” från tältcentralen, med en vikt på ca 3 kg (inkl allt), har i år bytts ut mot ett enmanstält på ca 1kg, Solong6 från Lightheart. Rymligheten har varit uppskattat då jag helst vill ha all utrustning inne i tältet, efter test så verkar jag få detta även i det nya tältet dock kommer jag inte kunna använda det tältet om min son vill följa med igen, å andra sidan så har han inte följt med på de sista turerna, hunden skulle få plats.
Bilden är lånad och tillåten att använda av Lightheart.

Ryggsäck:

Ryggsäcken ”Swagman” (okänd tillverkare) med 30 år på nacken, rymmer 80L och väger 1,8 kg, kommer få vila nu detta blir väl emotionellt den största ändringen jag gör. Min Swagman, luffare på australienska, har alltid känts väldig stabil och egentligen har jag i 10-års tid försökt få tag på tillverkaren så att jag kunde beställa en ny. Nå det hade väl iofs också varit lite taskigt mot den, det är ju inget fel på den utom en rem som börjar oroa mig lite grann. Trotjänaren kommer bytas ut mot Exos58 från Osprey och den väger 1,1 kg och rymmer 60 L.  Då min packning minskat mycket de senaste åren så räcker denna säcken till. Det var en liten chanstagning då jag inte gillar att ta hem säckar för att testa, men personalen på Alewalds fyllde säcken med olika vikter så jag kunde testa i affären. Det som oroade mig mest efter det var att jag gillar att ha saker fästa på utsidan av ryggsäcken men i mina ”pilot-projekt” så har säcken fungerat bra.

Regnskydd:

Jag brukar vara dålig på att ta på mig mitt regnställ och på sista tiden så har jag även irriterat mig på att ryggsäcken blir våt på ryggen trots regnskyddet. Orsaken till att jag inte tar på mig regnstället är att jag blir lika blött ändå, om jag inte sitter stilla. Jag föredrar då att bli blött från utsidan hellre än insidan.

Jag har noterat i forumet hur vissa pratat om regnponchos som täcker ryggsäcken. Dessa ponchon är tydligen ganska så luftiga och bör hålla mig själv torr & ventilerad medan utrustning hålls torr. Tyvärr har jag misslyckats att testa ponchon (Sea2Summit) i regn, men den täcker mig och min ryggsäck.

Kök:

Köket är också utbytt, jag kommer att efter 30-år lämna spriten hemma (ja ja T-spriten i alla fall wiskyn får fortfarande följa med) mot gas. Efter att på olika forum bl.a. Utsidan ha sett gasens lovsång så tyckte jag att det var dags att testa. Jag tvivlar fortfarande på att det blir en permanent övergång då jag enligt beräkningar kommer att öka min vikt, vilket iofs tas igen på annat men .

En del andra mindre ändringar tillkommer också men nu är det dags till skofrågan.

Skor:

Innan vi kommer till detta måste jag nog förklara faktorer som påverkar mitt val.
Jag har sen många år tillbaka (mer än 30) haft problem med mina knän vilket har gjort att jag började gå genom att sätta i framfoten först då jag noterade att detta minskade knäsmärtorna. Knäproblemen har gjort att jag de senaste 10-åren helt varit tvungen att sluta löpa även i skogsmark. Jag har också alltid gillat att låta foten ha kontroll på huruvida jag har ett stabilt grepp på underlaget eller inte vilket inte går med hårda sulor samt så har jag varma fötter. I fjällen vill jag därför gärna ha ett par skor som passar enligt ovan men samtidigt torkar fort så man slipper russinfötter vilket för mig leder till blåsor samt att det finns lite ”slå i” skydd för tårna.

Som ni ser så skriver jag skor och inte kängor, jag har aldrig kunnat gå i kängor då jag får väldigt ont i vristerna och knäna när jag använder dem så redan för 30 år sedan började jag (jo i början hade jag kängor för det var ju ett ”måste”) vandra i skor typ sneakers och gymnastikskor. Jag förespråkar inte att man ska använda skor, jag anser att man ska använda det som passar en själv bäst, för mig är det inte kängor och mina varma fötter trivdes inte i stövlar.

När Salomons Tech Amphibian kom på marknaden för många år sedan så började jag använda dessa och var mycket nöjd förutom på en punkt, de gick fort sönder vid tårna när man gick i fjällriset utanför lederna.
Sen testades ett par skor från Inov8, men de torkade inte så fort och den hårda sulan gjorde skon obekväm. Ett år köpte jag ett par trailskor från LaSportiva men noterade inte att den var uppbyggd på pappaktigt material, jag erkänner detta var inte ens i mina tankar att man kunde få för sig att använda papp i trailskor så det året gick jag mest i mina sandaler vilket iofs kändes bra, riset var inte alls störande. Haglöfs-skorna var bra, men som Salomons TA så gick meschen fort sönder. Så där har det hållit på. Ett stort problem som gjort att jag ratat de flesta skorna jag testat (i butik) är att skon inte sitter fast vid hälen eller att utrymmet för framfoten blir för trångt, hur kan det komma sig att t.o.m svenska skotillverkare verkar tycka att myggjagare är en perfekt skoform? Konstigt nog så hade skorna från franska Saucony bra passform, detta trots att fransmän har mindre fötter än nordbor (läste detta för länge sedan men minns inte källan så ifrågasätt det gärna). Jag vill ha en sko som sitter bra och inte glappar men med gott om fotutrymme, så bara för att man gör en bred sko så behöver hälen inte vara bred.

Så senaste åren har jag testat rätt så många olika skor men aldrig riktigt hittat rätt, i år blir det ett par trailskor från Icebug vilka har fått bra betyg i swimrun tester. Icebug Zeal 2 RB9X lider också av att de är trånga längst fram, jag gillar att kunna röra mina tår, sulan verkar även bli sliten väldigt fort men jag tycker att jag får en bra markkänsla med skon. Den har klarat av att nötas av blåbärs-och lingonsriset på mina testrundor och ger ett bra grepp på alla olika typer av underlag som man stöter på i fjällen. Den suger åt sig väldigt lite vatten och torkar fort dock inte så fort som Salomon skorna och den dränerar inte ut vattnet så bra utan man får tömma skon, detta är inget stort problem då jag ändå byter strumpor efter ett vad.

Men jag hade med mig ett par badskor (tänk er en sko i elastiskt tunt tyg med en mjuk papperstunn gummisula) med mig på en av rundorna och noterade att de kändes fantastiska.

Efter att ha svalkat mig vid en stenig sjö så behöll jag skorna på och fick nästan en svävande känsla, jag började t.o.m. jogga i dem, med ryggsäcken lastad med halva turvikten dvs. 6 kg. Nu har jag använt dessa skorna i många mil på Upplandsleden och förutom att sulan verkar slitas fort så har de känts underbara och mina knän har inte klagat en endaste gång, tramp på spetsiga kottar och stenar har trots den minimala sulan inte gjort ont även om det så klart noteras men det tycker jag är positivt då det ger information om underlaget.

Jag känner mig inte riktigt redo att börja att gå över till barefoot skor helt och hållet men dessa kommer definitivt att vara med mig i år så att jag kan testa dem i autentisk miljö. En oro jag hade med skorna är att jag skulle slå i foten mycket, detta då jag inte brukar titta direkt var jag sätter ner foten utan har en 10 meter planerad framöver, men jag noterade att jag stöter i mindre, i princip inget, med dessa skorna. Nu ska erkännas att jag på mina testvandringar inte har varit helt utmattad som man kan bli uppe i fjällen ibland därför jämförde jag med hur mycket jag slår i med andra skor på samma runda. Jag oroar mig alltså fortfarande för denna saken då det uppe i fjällen är annorlunda, så utifall någon av er som läser detta inlägget har vana att vandra i fjällmiljö (utanför lederna) med barefoot skor kan ge sin syn på saken då uppskattas detta. Jag litar inte heller på att skorna räcker till då det blir mycket stenskrammel, även om jag har testat detta så kan det inte jämföras med uppe i fjällen.

Alla mina förändringar har gjort en total viktminskning på det jag ska bära med 4 kg samtidigt som jag gått ner 10 kg så nu funderar jag på, då packningen kommer väga 12 kg, ifall jag kan säga att jag bär på -2 kg, det borde väl kvalificera mig för att bli intagen i lättviktare gruppen.

Så jag kan konstatera att jag är mottaglig för förändring även om jag helst vill ha ändringarna säkrade samt nyttoverifierade, allt verkar som det ska.