Bergslagsleden etapp 16: Gråmon-Tivedstorp

Längs denna etapp finns två långa omvägar/avstickare att fundera över. Dessa behandlar jag efter etappbeskrivningen.

Här samlar jag alla ledbeskrivningar.

 

Gråmon

Gråmon är namnet på ett gammalt torp intill Grytsjön. Idag återstår dock enbart grundstenarna av torpet. Man hittar det bakom dasset. Rastplatsen ligger 3 km in från vägen mellan Bosjön och Mosshult. Platsen ligger avskilt från bebyggelse och har ingen övernattningsmöjlighet förutom vindskyddet. En kallkälla finns strax intill.

I närheten av Gråmon tros munkarna haft sin rast- och övernattningsplats på vandringarna mellan Ramundeboda kloster och Olshammar. Möjligen kan den husgrund, byggd av ovanligt stora stenar, och som ligger precis intill vindskyddet, vara en rest av denna. På de flesta kartor kallas denna plats inte Gråmon utan Antonamon. Detta har att göra med att munkarna som vandrade här kallades antoniter.

 

Söderut mot Bosjön

Vandringen från Gråmon startar på en gammal skogsväg, men viker snart av in i skogen och går genom ett par ungskogspartier samt partier med äldre barrskog. Efter knappt två kilometer passerar leden genom en grön tunnel av växtlighet. Kameran plockas fram men verkligheten är mer magisk än vad bilderna visar.

Efter drygt två kilometers vandring längs Bergslagsleden, finns en 400 meter lång återvändsled fram till en mycket välformad jättegryta. Grytan upptäcktes 1968, då man avverkade skog och det visade sig att en gran hade rotat sig i grytan. Smältvatten från inlandsisen kunde bilda riktiga vattenfall som träffade berggrunden med stor kraft. Kanske fanns där från början en naturlig fördjupning med några stenar. Dessa började rotera och så sakteliga borra sig ner i berget. Efter hand fylldes det på med nya stenar. Ibland ligger det kvar en eller flera runda stenar i jättegrytornas botten, stenar som inte hunnit slitas ut. Dessa kallas löpare.

Sitt namn har jättegrytorna fått från den gamla folktron som berättade att grytorna använts av jättarna för matlagning. Ett annat namn är isälvsgrytor.

 

Tillbaka på leden går vi bara fyrahundra meter innan nästa stopp. Mitt ute på ett hygge gör stigen en 90-grader-sväng. Alldeles efter svängen hittar man – strax öster om stigen – resterna av ett litet torp eller möjligen efter en ovanligt stor kolarkoja. Spismuren är byggd mot en stor, fast sten.

 

När leden passerar stora vägen mellan Tived och Askersund passerar den också två små sjöar - en på vardera sidan av vägen -  vid namn Tvättärnarna. I Tiveden säger man "tärn" och inte "tjärn" som i övriga Sverige. Dessa två tärnar är typiska för de små skogssjöar som är vanliga i Tivedsskogarna. I Tvättärnen som ligger söder om Tivedsvägen finns ett antal flytande öar. I detta område växer stora mängder skvattram. Här doftar det sagolikt soliga sommardagar.

 

Cirka femhundra meter sedan vi passerat den sydliga Tvättärnen smyger leden upp på den smala grusåsen Getaryggen som i sin helhet utgör ett naturreservat.

Om man studerar kartan noggrant så hittar man många platser med namnet Getryggen. Alla smala och toppiga rullstensåsar kallas för getryggar. Detta naturreservat Getaryggen består av en mindre del av Bosjöåsen, en 18 kilometer lång rullstensås som sträcker sig utmed länsgränsen. Åsen bildades av en isälv i samband med att inlandsisen smälte. Då forsade vatten fram i jättelika isälvar inuti och under isen. Framme vid iskanten minskade vattnets hastighet och bärkraft och all sten, grus och sand som isälven fört med föll till botten. Iskanten flyttade sakta norrut allt eftersom inlandsisen smälte. Därför sträcker sig oftast rullstensåsar i nord-sydlig riktning. Just denna åssträcka ligger ovanför högsta kustlinjen, den gräns dit ishavets svallande vågor nådde som högst. Därför har Getaryggen ett skarpt markerat krön medan åsar som tidvis legat under havsnivån fått en rundare form av de svallande vågorna.

De torra rullstensåsarna blev ofta tidigt använda som naturliga färdvägar. Stigen utmed Getaryggen är ju en del av Munkastigen.

 

Bosjön

Getaryggen sänker sig ner och mynnar ut på vägen som leder fram till Bosjöns badplats. Här finns ett vindskydd med måtten 2,5 x 3 m. Framför vindskyddet finns en eldstad med bänkar. Här finns också flera flyttbara bord/bänkar. Här saknas ved och redskap.

Detta är inte ett av Bergslagsledens vindskydd. Dit kommer vi snart.

När det gäller tillgång till vatten på denna plats är jag lite tveksam. I sin bok Sevärt i Tiveden berättar Carl Anders Lindsten (s 66): ”Vid lågvatten finns här i strandkanten en kraftigt flödande källa med gott vatten.”

Jag har passerat här ganska många gånger, men uppenbarligen inte vid lågvatten, för någon flödande källa har jag inte sett till. Vintertid har jag vid ett tillfälle lagt märke till att det inte låg is på sjön just här. Vid andra tillfällen har dock hela sjön varit tillfrusen.

Från denna rastplats klättrar leden upp bland en del sanddyner varav några är mycket höga och spetsiga.

Man passerar ett hygge och formligen rutschar ner för en sanddyn, ner på vägen uppifrån badplatsen. Man kan alltså följa vägen istället för att klättra bland alla sanddynerna, men då missar man något spektakulärt. Tyvärr har jag inte lyckats fånga dessa naturformationer tydligt på bild.

När man kommer ner på vägen så landar man precis på den punkt där Munkastigen lämnar Bergslagsleden efter att ha haft samma sträckning sedan Svartå (etapperna 14, 15 och halva 16).

Det är också här som Bergslagsaledens ”Rundslinga Tiveden 12 km” har sin början. Den följer Munkastigen ytterligare cirka 6 km innan den viker av och återvänder till Bergslagsleden. I slutet av denna text kommer jag att beskriva den sträckan.

 

Bergslagsleden följer först en liten skogsväg innan den vikar av på fina stigar ner mot Bosjön. Nu är vi strax framme vid den officiella rastplatsen.

Precis där stigen passerar vedboden finns på andra sidan en klippgrotta som skulle kunna fungera som övernattningsplats om vindskyddet är fullt och man inte är för kräsen.

Själva vindskyddet har måtten 3 x 3 meter. Här finns en liten eldstad precis intill vindskyddet och en större med galler och bänkar runt nere vid stranden. I vedboden finns ved och allt vad man behöver när det gäller utrustning. Här finns också utedass.

 

Förbi byarna Alebacken, Stora Ykullen och Kråkvattnet

Söder om rastplatsen går leden nära gården Alebacken. Här består skogen av betydligt mer lövträd än tidigare under vandringen. Asp, rönn, lönn och ask växer ymnigt längs leden, vilket beror på att skogen har betats av djur långt in på 1900-talet. Så kallat skogsbete medför att skogen får en helt annan karaktär än obetade skogar. Just skogsbete har varit vanligt förekommande i hela landet ända fram till mitten av 1900-talet.

Några hundra meter vidare längs leden kan den uppmärksamme hitta ett par granar med ovanlig utsmyckning. Den ena står upp medan den andra har fallit över leden. 

Granen som ligger ner har ett tiotal metallföremål inslagna i stammen. Ytterligare några hundra meter längre fram kan man se en tall som har använts till… ja, vadå?

 

Sedan vi vandrat knappt två kilometer från rastplatsen så ansluter Rundslinga Tiveden från öster. Jag återkommer till denna slinga.

 

Hagastuga torpruin passeras innan vår lättvandrade stig mynnar ut på en annan stig. Vi kommer nerifrån i ett T-kors och framme vid själva korset viker leden av till höger. Även stigen som leder åt vänster är mycket tydlig.  Jag kan inte motstå frestelsen. Jag följer stigen till vänster. Något förvånande upptäcker jag orange färgmarkeringar en bit in.  Jag följer förstås och kommer fram till en fantastisk kallkälla. Den blå info-skylten visar att denna källa tidigare varit en del av Bergslagsleden.

Det visar sig senare att denna källa varit markerad på äldre beskrivningar av etapp 16 som en liten avstickare från leden. Denna lilla omväg kan verkligen rekommenderas.

Sedan man återkommit till leden och börjar närma sig byn Stora Ykullen så passerar man en del vackra stenmurar.

Tidvis går stigen fram intill rejäla branter. En knapp kilometer sedan vi lämnat kallkällan och återkommit till leden så passerar leden en stor, tydlig stig. Här anar man sjön Mövattnet nere till höger. Denna stig ner mot sjön är starten på en intressant omväg som nästan enbart går fram på mycket gamla stigar – främst kyrkstigar. Den återkommer till Bergslagsleden precis i början av etapp 17, inom synhåll från Tivedstorp. Även denna extrasväng kommer jag att beskriva i slutet av denna text: De gamla stigarna.

 

Där leden passerar väster om byn Ykullen ser man en sjö djupt nere under leden. I sjön syns ofta vad som verkar vara flytande öar som bildar ett ringformat mönster.

Som de flesta större sjöar i Tiveden är Mövattnet uppdämt för att tjänstgöra som vattenmagasin för de kvarnar och sågar som fanns längre nedströms vattensystemet. När en skogssjö däms upp är det vanligt att torven vid sanka stränder och i överdämda mossar flyter upp och bildar flytande öar där till och med träd kan växa. Det som syns ute i Mövattnet är sådana öar.

 

Leden går runt Ykullens by i utkanten av de odlade markerna. Högst uppe på höjden ligger bebyggelsen i de mest frostskyddade områdena. Ykullen är en typisk (men för Tiveden ovanligt stor) jordbruksby. Ursprunget finner man i den finska kolonisationen som i början av 1600-talet blev resultatet av kungamaktens skattelättnader i Tivedsskogarna. En del av bebyggelsen i byn är mycket gammal, bland annat smedjan och de lador som leden passerar i utkanten av byn.

En stor del av den skog som vi vandrar genom har vuxit upp sedan 1950-talet, då landskapet var betydligt öppnare än idag. Vägen kantas av stengärdsgårdar, rester av taggtråd och odlingsrösen, vilka vittnar om att Ykullens ängs- och hagmarker varit betydligt större förr i tiden än idag.

Mellan byarna Ykullen och Kråkvattnet går leden genom en nästan ren barrskog på den gamla hästkörvägen mellan byarna. Vägen korsar flera skogsskiften som tillhör de olika gårdarna i de båda byarna. Varje gräns har tidigare varit försedd med gärdsgårdar. Av dessa finns ingenting kvar, men om man är uppmärksam kan man hitta grindstolpar av sten och grindhakar som finns inborrade i gamla träd efter körvägen.

Byn Kråkvattnet ligger djupt inbäddad i Tivedsskogarna intill den vackra Kråksjön och har flera gamla byggnader som påminner om en fjärran dåtid.

Här finns gott om gamla lövträd som alm, lönn och ask. Idag hålls landskapet fortfarande öppet med betesdjur och slåtter. Leden passerar här förbi de ganska stora resterna av en kvadratisk drängstuga. Man kan se resterna av eldstaden. Delar av taket ligger i lämningen.

 

Där leden passerar mellan Kyrkeviken (del av Kråkvattnet) och Stålvattnet finns en lockande tältplats vid Stålvattnets strand.

  

Tivedstorp

När man närmar sig Tivedstorp vandrar man genom trakter som en gång varit förhållandevis tätt befolkade. När människorna skulle ta sig in till kyrkan vandrade man på kyrkstigar genom den oländiga terrängen. En del av dessa gamla stigar har bevarats och spångats över myrarna. Över Porsängsmossen, strax öster om Tivedstorp, följer leden en sådan gammal kyrkstig. Under – och vid sidan av – dagens spänger finns resterna av den gamla kyrkstigsspången. Sådana gamla spänger gjordes av längsgående trädstammar som lades ner helt i torven för att inte ruttna i kontakt med luften.

 

Tivedstorp är en typisk by från den finska kolonisationens tid på 1600-talet. Typiskt för dessa byar är att de små åkertegarna ligger i frostfria lägen högt på sluttningarna. På 1950-talet tog skarabiskopen Sven Danell initiativ till att rädda byn med de små timmerstugorna. Först omkring 1960 fick byn en farbar väg. Tivedstorp är ett STF-vandrarhem.

Före den stora utvandringen till Amerika fanns det på 1860-talet ett tjugotal hushåll, som hade över hundra personer, i Tivedstorp. Behovet av ett missionshus var stort och inkomsterna från en kolmila, som tre bröder Persson kolade, utgjorde grundplåten till detta. Missionshuset uppfördes av byggmästare Viktor Nilsson och invigdes år 1880. Totalt var ett åttiotal hushåll medlemmar i församlingen.

Missionshuset har en sällsynt välbevarad ursprunglig karaktär, med den bäst bevarade äldre missionshusinteriören i länet. Exteriören ändrades dock vid ett tillfälle år 1931, då den ursprungligen timrade byggnaden kläddes med stående fasadpanel. År 2005 blev Tivedstorps missionshus förklarat som byggnadsminne.

 

Tivedstorp ligger 5 km söder om landsvägen mellan Askersund och Tiveds kyrka. På anläggningen finns restaurang, kaffestuga, hantverksbod och kapell. Dessutom finns här STF-vandrarhem med möjligheter till övernattning i småstugor med självhushåll. Vidare finns tältplats, dusch och möjlighet till omklädning i anslutning till övernattning.

 

 

 

RUNDSLINGA TIVEDEN

Nu återvänder vi till trakten av Bosjön för att ta oss an den vandringsled som kallas Rundslinga Tiveden.

Några hundra meter söder om vindskyddet vid Bosjöns badplats delar sig Bergslagsleden och Munkastigen. På samma punkt utgår Bergslagsledens ”Rundslinga Tiveden”. Den följer Munkastigen österut förbi torpstället Ekemobygget, för att sedan lämna Munkastigen och svänga västerut igen. Den ansluter till Bergslagsledens etapp 16 cirka en kilometer söder om den sydligare vindskyddsplatsen vid Bosjön.

Rundslingan börjar med att följa en mycket gammal järnvägsbank, vilket idag kan vara svårt att förstå. Den 20 km långa smalspåriga järnvägen byggdes av Munksjö AB, åren 1923-1926, från Bosjön via Fagertärn och fram till Olshammar. Från avverkningsplatsen transporterades virket med häst till järnvägen, där det lastades över för hand till järnvägsvagnarna. Ång- eller diesellok drog tågset som transporterade massaved och sågtimmer till sulfatfabriken och sågverket i Olshammar.

Transporterna upphörde 1951, och mellan 1954 och 1957 revs rälsen upp och stora delar av banvallen byggdes om till bilväg. Några av loken och vagnarna finns att beskåda på veteranjärnvägsmuseer, bland annat på Östra Södermanlands museijärnväg i Mariefred.

Det som från början var en inbjudande stig på den gamla järnvägen övergår så småningom till bilväg. Efter cirka en kilometer lockar en träpil vandraren att ta några steg in i skogen. Här hittar man Munkakällan, eller Karl Stubbes källa som den också kallas. Man vet att Karl Stubbe – i början av 1800-talet – var en soldat från Stubbetorps rote. På vilket sätt han har anknytning till källan är däremot okänt. Namnet Munkakällan kommer förstås av att munkarna på sina vandringar sägs ha rastat här. Eftersom det finns flera källor med namnet Munkakällan väljer jag att kalla den Karl Stubbes källa. Denna källa sägs vara uttorkad vissa somrar. När jag senast passerade (tidig januari 2023) så flödade källan och såg mycket aptitlig ut.

Kallkällor har i allmänhet en temperatur på mellan 3 och 10 grader. Vattnet sägs komma från ett djup på mellan 3 och 15 meter, vilket gör att det inte påverkas av luftens temperatur.

En knapp kilometer efter källan viker leden av på en väg söderut. Om man istället fortsätter längs vägen (österut) stöter vi på en del intressanta platser. Först passeras en liten sjö med det rara namnet Läppapuss.

Sedan man passerat sjön ser man kraftig blockterräng på norra sidan av vägen.

När man nästan passerat området finns en spång över diket. Gå över den och följd den otydliga stigen 20-30 meter så hittar man grottan Läppahålet som har så fin botten att den lockar till övernattning.

Cirka 300 meter öster om Läppapuss, vid vägens södra sida, finns ett system av gångar och grottor under väldiga klippblock - Vargaklämman.

Det kan vara på sin plats med en liten varning. Grottsystemet lockar äventyrslystna till krypande och ålande. Men! Personer med en viss rondör bör ta sig i akt.

Här har vägen ganska branta sidor och innan järnvägen byggdes spändes här förr fångstnät tvärs över passet under de så kallade vargskallen, då vargarna drevs mot näten. Passet vidgades när man byggde järnvägen för att underlätta virkestransporter. Vägen går nu på den gamla järnvägsbanken och ansluter till Munkastigen/rundslingan efter knappt tre kilometer.

 

Om vi i stället följer leden där den viker av söderut på en annan väg, så hittar man i vägskälet en träskylt som pekar söderut: ”MARKS DRÖM”. Det visar sig vara en liten stuga placerad precis där leden viker av österut igen. Nu slipper vi skogsvägarna ett tag. I stället vandrar vi fram på fina stigar genom mestadels vackra skogar. Efter en kilometer hejdas man av ytterligare en träskylt – LILLA VARGKLÄMMAN. Det visar sig vara en liten fin grotta som givetvis måste provkrypas.

 

Genom bitvis mycket vandringsvänlig skog vandrar vi fram till utsikten vid Torremons rastplats.

Vi sänker oss sedan ner mot den gamla järnvägsbanken igen – nu i form av skogsväg. Leden fortsätter tvärs över vägen, men här finns en träpil som lockar till avstickare: JOHANNES KAMMARE 400 M pekar söderut längs vägen. Det kan jag inte motstå. Det visar sig vara en märklig grotta som har sin ingång gapande precis i vägkanten.

Grottan är cirka sju meter lång. Enligt sägen ska en man vid namn Johannes ha gömt sig här när koleraepidemin härjade i trakten någon gång under mitten av 1830-talet. Johannes lär dock ha varit den ende som drabbades av koleran och dog.

 

Tillbaka vid Munkastigen fortsätter vi rakt över vägen och sedan över ytterligare en. Snart är vi framme vid torplämningen Ekemobygget.

Här råder lite namnförbistring. Ingenstans har jag hittat namnet Ekemobygget förutom i Bergslagsledens texter. Norra Åsen är ett troligare namn. Det grundades troligen år 1700 och bestod länge av två bosättningar. Gamla mossbelupna stenrösen vittnar om torparnas hårda arbete med att få den steniga jorden brukbar. På våren hittar man här liljekonvaljer och tibast.

Jag är tacksam om någon hembygds kunnig kan räta ut mina frågetecken kring Ekemobygget.

Torpet var bebott ända fram till 1970. Då flyttade bröderna Karl och Johan Pettersson som kom hit år 1920.

Strax efter det gamla torpet fortsätter Munkastigen vidare mot sydost – mot Olshammar – medan rundslingan (blåmärkt som alla Bergslagsledens rundslingor) viker av mot sydväst. Efter bara några hundra meter kommer vi åter fram till den gamla järnvägen som här går i nord-sydlig riktning. Till vänster – söderut – kan man följa den ner till Fagertärn. Vandrar vi här i rätt tid på året så är ju denna avstickare helt given. Om man väljer att vandra runt hela Fagertärn blir det en avstickare på cirka 4 kilometer.

Bara 150 meter ner längs vägen mot sjön ska man spana åt höger. En otydlig stig leder här in till en mycket fin kallkälla.

Med tanke på placeringen kallar jag den för Ekemons kallkälla. Den rinner upp nedanför en berghäll. Enligt ortsbefolkningen ska källan aldrig sina.

 

Fagertärn är överlägset den mest kända ”tärnen” i Örebro län och naturreservatet är länets mest välbesökta. Hit kommer tusentals turister och länsbor varje sommar för att se de röda näckrosorna. Näckrosorna upptäcktes av den botanik-kunnige Bernhard Agaton Kjellmark vid ett besök i Aspa år 1856. Röda näckrosor finns på fler ställen i Tiveden och på andra ställen i länet, men det är bara här i Fagertärn som de uppstått naturligt, via en mutation på de vita näckrosorna. Givetvis finns en ”mustigare" förklaring:

 

Sägnen om näckrosornas röda färg

Vid den vackra sjön Fagertärn, långt inne i Tivedens skogar levde en fattig fiskarfamilj. Fiskare Fager hade många munnar att mätta men på den senaste tiden fick han inte tillräckligt med fisk för att kunna försörja sin familj. Barnen fick ofta gå hungriga till sängs om kvällen. Han grubblade ofta på sin svåra situation och en dag när han la ut sina nät i sjön så dök näcken upp vid sidan av båten.

- Jag har hört om ditt elände, sa Näcken. Jag är villig att göra ett avtal med dig.

Så berättade Näcken att han lovade Fager fullständig fiskelycka om han i gengäld fick Fagers dotter till brud, den dag hon fyllde 18 år.

Motvilligt gick den stackars fiskaren med på att sluta ett avtal med Näcken. Han såg detta som den enda utvägen att överleva och han tänkte att ”det är ju många år till dess att min dotter fyller 18 år, kanske glömmer Näcken vårt avtal?”

Näcken höll vad han lovat och Fager fick så mycket fisk att hela familjen kunde äta sig mätta. Fager fick så mycket fisk att han till och med kunde byta lite fisk mot salt och andra förnödenheter.

Åren gick och snart närmade sig dotterns 18 års dag. Fiskare Fager var som vanligt ute på sjön och la sina nät, när Näcken åter dök upp.

-Kommer du ihåg att du lovade mig din dotter till brud? Frågade han. På lördag fyller hon 18 år, då vill jag att du håller ditt löfte och så dök han ner i vattnet.

18 års dagen kom och flickan klädde sig fin inför mötet med sin brudgum. Men under den fina klänningen gömde hon en dolk innan hon rodde ut på Fagertärn. När Näcken dök upp för att ta till sig sin brud, utropade flickan: ”Mig ska du aldrig få”. Sedan stötte hon dolken i sitt bröst. Blodet rann ut i den mörka sjön och färgade för alltid de vita näckrosorna röda. 

Vill man se de ovanliga blommorna bör man vara på plats i juli eller augusti. Ta gärna med en kikare för näckrosorna växer långt från stranden.

I bakgrunden skymtar järnvägsbanken.

Tillbaka vid rundslingan fortsätter man att följa skogsvägar och terrängen är inte särskilt inbjudande. Turligt nog passerar man ändå platser där det är värt att ta fram kameran.  En sådan plats är nordänden av Holmsjön samt drygt en kilometer senare när man kan göra en kort avstickare till Store-Mossjöns rastplats. Här går säkert att hitta en acceptabel tältplats.

 Holmsjön och Store Mossjön

Halvannan kilometer (1 ½ km) efter rastplatsen ansluter rundslingan till Bergslagsledens 16:e etapp igen. Vi befinner oss nu drygt en kilometer söder om den punkt där vi lämnade leden.

 

 Avslutningsvis kommer här en beskrivning på ett alternativt vägval som leder oss i en lång båge västerut. Den är bitvis svårorienterad, men bara vetskapen om att vi mestadels kommer att vandra på gamla kyrkstigar gör det mödan värt.

 

 DE GAMLA STIGARNA: En annan väg till Tivedstorp

 YKULLEN – DAMMTORP

Strax innan man ser Mövattnet nere till höger passerar Bergslagsleden en stig eller liten körväg. Österut leder denna stig ut på en skogsväg som leder upp till byn Stora Ykullen, men vi ska svänga västerut. Det bär utför, ner mot Mövattnet, men strax innan man är nere vid vattnet viker stigen av norrut. Stigen vi vandrar på är en mycket gammal stig mellan byarna Stora Ykullen och Dammtorp. Säkerligen har den fungerat som skolväg för barnen i Ykullen till skolan i Dammtorp.

Efter 300 meter längs denna stig leder den över en dammvall som delvis dämmer upp sjön Mövattnet.

Dammluckorna är borttagna och öppningen har justerats så att vattnet kan flöda fritt. I västra delen av dammvallen finns en fåra som jag antar är någon sorts säkerhetsventil så att inte vattenytan ska kunna bli för hög. Dammvallen ingår i ett dammsystem på flera dammar med koppling till Åboholms bruk och masugn.

Efter cirka 1 kilometer kommer man fram till byn Dammtorp. Här har Tiveds hembygdsförening sin fantastiska hembygdsgård. Några av byggnaderna är ursprungliga, men de flesta har skänkts till föreningen och är hitflyttade. Här finns bland annat en gammal linbastu, en smedja, en tjärgrav samt en ladugårdslänga med tröskverksvandring.

 

DAMMTORP – ÅBOHOLM

Vandringen fortsätter en kort bit norrut på den grusväg som går genom byn, men strax innan vi ska vika av västerut så hittar vi en kolningsplats på kullen uppe till höger. Här finns, bland mycket annat, en mycket fin kolarkoja med två tänkbara övernattningsplatser. Kojan har brädgolv och ”Öppen spis” med fin skorsten. Milan Ros-Mari står (stod) utanför.

Första gången jag passerade denna plats (maj 2012) fanns här mängder med kolmile-redskap i form av rakor, klubbor mm. Senast jag passerade (feb 2023) fanns inget sådant.

Här finns också ett fantastiskt utedass med mycket rolig ”information” och varningstexter.

Precis när man passerat Lomsjöbäcken ska vi följa en otydlig stig mot nordväst. Innan dess vill jag bara tipsa om två stycken tjärgravar (varav en är mycket tydlig) samt en jättegryta med ett ovanligt avrinningshål.

Dessa tre ligger i närheten av vägen som leder norrut mot Stensjötorp. Avståndet är inte mer än cirka en kilometer. Koordinater till dessa (och alla andra platser jag beskriver) finns sist i texten.

Tillbaks till den otydliga stigen och jag börjar med en varning: Ni har 800 meter mycket jobbig vandring framför er, men sedan blir det bara bättre och bättre. På de flesta kartor är denna stig tydlig inritad. I verkligheten har hyggen förstört det mesta. Fram till Gubbafallsmossen är stigen någorlunda tydlig (om man bara gjort rätt vägval vid starten).

Över myren finns inga förstärkningar. Man bör därför inte följa dragningen på kartan utan istället vika av till vänster och göra en så kort myrvandring som möjligt.

Vi har nu bara 5-600 meter kvar, men den går genom ett gammalt, besvärligt hygge. Bitvis kan man hitta tvåmeters stubbar som visar vägen. Nåväl. Vi är nu snart ute på grusväg. Uppe till höger skymtar vi då byn Bengtstorp, men vi följer vägen mot nordväst och passerar snart torpruinen Ryttarbäcken, eller Stålnackens som den också kallas. En skylt på platsen berättar att torpet är uppodlat av smeden P Stålnacke.

Snart ansluter vår väg till en större grusväg som vi följer norrut cirka fyrahundra meter. Här ser man en inbjudande dammvall till höger.

Om man står på vallen och låter blicken scanna av Kvarnsjön så ser man en märklig skapelse ute i vattnet. Efterfrågningar i Tivedsgruppen på fb säger att detta är en risvase – en anordning för att ge abborrarna bra lekplats.

Bara några tiotal meter längre fram går den väg in till vänster som vi ska följa – om ett tag. Den uppmärksamme kan här hitta blå markeringar på träd. Detta är nämligen den gamla kyrkvägen mellan Åboholm och kyrkan i Tived. Den ska vi följa, men först en kort avstickare upp till den vackra bruksmiljön i Åboholm.

Något överraskande hittar man två stycken stock-båtar under ett litet tak mitt inne i byn. Tyvärr hittade jag ingen information om dessa.

Om man väljer att följa de blå markeringarna så slutar de cirka 500 meter norrut vid idrottsplatsen. Här kan den trötte hitta övernattningsmöjligheter i ett fint plank-vindskydd med plåttak som har de ungefärliga innermåtten 4x2 meter. Utanför finns cementring med tre fasta bänkar.

 

ÅBOHOLMS KYRKSTIG

Nu följer vi kyrkstigens blåa markeringar söderut och lämnar så småningom skogsvägarna bakom oss och njuter på flera ställen av underbar, mossbelupen skog och redan inom den första kilometern har jag stannat för att fotografera och ”namnge” Kojstenen, Bergknallen och Morfars plog. Den sistnämnda var en i rostig men intakt plog som helt säkert använts här innan detta skogsområde planterades med gran. När min Livskamrat såg plogen utbrast hon: En sån plog hade morfar!

Vi vandrar rakt igenom byn Samfallet och stannar och njuter av den vackra gården Trösslingstorp.

Det är som om byn Samfallet utgör porten till den riktiga trollskogen.

Vi kliver förbi Trollstubben och inom 500 meter avnjuter vi Skogssemlan och sedan de magnifika stenmurarna och rösena där Djupafallets ängsmarker en gång legat norr om stigen.

Söder om stigen passerar vi en av de vackratste kolbottnar jag sett i Tiveden. Den är ganska liten och nätt, absolut cirkelrund med uppskottad vall runt om. Min lycka blir fullständig när jag sedan hittar kojruinen strax intill.

Kolbotten i förgrunden gör sig inte bra på bild. Jag står vid kojruinen.

Från detta fantastiska sänker vi oss sedan ner i den enormt långa förkastningsspricka som löper från Vitsand i söder och upp till Sågkvarnsbäcken i norr. Dalen har ett namn som tydligt beskriver dess utseende – Tarmlångsdalen. Just där vi sänker oss ner kan vi njuta av de magnifika bergstupen på dalens östra sida.

En spång leder oss över bäcken och ut på en skogsväg som vi följer cirka hundra meter åt nordväst innan vi åter ger oss in i skogen. Men det handlar bara om ett par hundra meter. Sedan är vi ute på en skogsväg igen och den följer vi ner till det gamla torp som på kartan kallas Finn-Olas, men som i Fornsök och av hembygdsfolk kallas Tärnafallet.

I Tärnafallet tar vi oss tid. Vi ger oss inte förrän vi hittat resterna av torpet, jordkällaren och rökugnen. Dessutom hittar vi brunnen och ett gammalt jakttorn som numera står mitt i risiga skogen utan någon utsikt alls.

Från Tärnafallet beger vi oss västerut längs stigen och passerar snart mellan de båda Finn-Olletärnarna. Här lockar havet av skvattram och alla knotiga martallar till flera fotopauser.

Efter cirka 700 meter höjs våra ögonbryn av förvåning. Det som hänt är att vi kommit in på den sydligaste delen av något som kallas Konst-i-ring. Det är en konststig som utgår från Skolbyggnaden i Tived. Stigen har formen av en oval. Efter drygt en kilometer är man tillbaka till samma plats. Vill man ha en annorlunda naturupplevelse rekommenderas denna lilla extra runda.

Några få av många konstverk:

        

Stigen blir nu allt svårare att följa främst beroende på att den löper genom snåriga hyggen. 150 meter innan vi är framme vid landsvägen ska vi ge oss in i den allra värsta slyskogen och dessutom ska vi klättra brant uppåt. Väster om stigen, uppe på en snårig kulle hittar man en ganska magnifik fångstgrop. Den har en vall runt kanten och är sex meter rakt över och ungefär 3 meter djup.

Vi fortsätter längs stigen, men inte ända fram till landsvägen. Femtio meter innan asfalten kommer vi till ett stigskäl. Den ena stigen (den vi kom på) är den gamla kyrkstigen till Åboholm och den andra – sydligare – är kyrkstigen till Tivedstorp. Den tar vi nu.

 

TIVEDSTORPS KYRKSTIG

Denna kyrkstig är mestadels mycket välskött och lätt att följa. De första 200 meterna är dock rejält snåriga, men snart börjar stigen slingra sig uppför de första höjderna.

Man måste vara beredd på att stigen inte är helt lättvandraden eftersom den är rejält kuperad

Med jämna mellanrum stöter man på mäktiga stenblock. Vilka av dem man väljer att fotografera är närmast en slump. 

En kort bit innan man kommit fram till Tarmlångsdalen löper leden på en liten skogsväg. Strax efter det att kyrkstigen lämnat skogsvägen finns  - enligt Fornsök - en tjärdal intill bäcken som rinner där. Jag har letat vid fyra olika tillfällen utan resultat. 

Tarmlångsdalen

Sedan vi klättrat upp på östra sidan av Tarmlångsdalen passerar vi – efter cirka 300 meter – bäcken från den lilla sjön Himlamp. (Även här är kuperat.) I detta område finns ett flertal stenblock som på ett eller annat sätt sticker ut. Jag väljer att fota Toppstenen - på grund av sitt läge - och Sittstenen på grund av att jag alltid lockas till en paus just här.

Femhundra meter efter bäcken leder stigen rakt över en tydlig kolbotten .

Nu är det bara knappt 400 meter innan kyrkstigen ansluter till Bergslagsleden.

Den sista höjningen slingrar sig vackert upp på skrå och mynnar på Bergslagsleden precis intill en gammal lada.

Vi befinner oss nu cirka trehundra meter in på etapp 17. Tar vi till vänster går vi in i Tivedstorp. Till höger fortsätter etapp 17.  Jag tror vi väljer vänster för en gofika i Tivedstorp.

SEVÄRDHETER LÄNGS ETAPP 16

Gråmon VSK     N58° 49.869' E14° 37.821'

Gråmon kallkälla     N58° 49.848' E14° 37.852'

Tunneln     N58° 49.174' E14° 38.688'

Gråmon jättegryta     N58° 48.982' E14° 38.344'

Stor kojruin     N58° 48.892' E14° 38.837'

Tvättärnarna     N58° 48.562' E14° 38.740'

Getryggen naturreservat     N58° 48.141' E14° 38.632'

Bosjöns badplats VSK     N58° 48.103' E14° 38.714'

Bosjön sanddyner     N58° 48.049' E14° 39.008'

Bosjön Rutschbana     N58° 47.936' E14° 39.136'

Bosjön Grotta (VSK)     N58° 47.633' E14° 38.878'

Bosjön VSK     N58° 47.619' E14° 38.851'

Korsgran     N58° 47.484' E14° 38.874'

Me-tall-gran     N58° 47.481' E14° 38.855'

Stolptallen     N58° 47.443' E14° 38.647'

Hagastuga torpruin     N58° 47.158' E14° 38.537'

Ykullen kallkälla     N58° 46.984' E14° 38.673'

Ykullen stenmur     N58° 46.989' E14° 38.406'

Ykullen stup     N58° 46.892' E14° 38.283'

Stora Ykullen     N58° 46.690' E14° 38.240'

Mövattnet     N58° 46.656' E14° 38.228'

Grindstolpe A     N58° 46.144' E14° 38.480'

Grindstolpe B     N58° 46.073' E14° 38.428'

Kråkvattnets drängstuga     N58° 45.856' E14° 38.332'

Stålvattnet tältplats     N58° 45.572' E14° 37.535'

Tivedstorp missionshus     N58° 45.527' E14° 35.931'

Tivedstorp     N58° 45.513' E14° 35.603'

 

SEVÄRDHETER LÄNGS RUNDSLINGA TIVEDEN

Järnvägsbank     N58° 47.895' E14° 39.131'

Karl Stubbes källa (Munkakällan)     N58° 47.439' E14° 39.882'

Läppapuss     N58° 47.239' E14° 40.267'

Läppapuss altan     N58° 47.247' E14° 40.423'

Läppahålet     N58° 47.251' E14° 40.436'

Stora Vargklämman     N58° 47.157' E14° 40.835'

Lilla Vargklämman     N58° 47.021' E14° 40.512'

Lilla Vargklämman färdväg     N58° 46.968' E14° 41.197'

Torremon rastplats utsikt     N58° 46.881' E14° 41.802'

Johannes kammare     N58° 46.756' E14° 41.974'

Ekemobygget backstuga     N58° 46.990' E14° 42.340'

Ekemons kallkälla     N58° 46.541' E14° 42.066

Fagertärn info     N58° 45.905' E14° 42.123'

Fagertärn tjärdal     N58° 45.912' E14° 42.040'

Fagertärn långbro     N58° 45.864' E14° 41.858'

Fagertärn dammvall     N58° 45.466' E14° 42.174'

Fagertärn rast-ö     N58° 45.815' E14° 42.145'

Stora Mossjön rastplats     N58° 46.775' E14° 40.011'

SEVÄRDHETER LÄNGS KYRKSTIGARNA

Mövattnet dammvall     N58° 46.758' E14° 37.907'

Dammtorp hembygdsgård     N58° 46.918' E14° 37.323'

Dammtorp KK     N58° 46.994' E14° 37.194'

Stensjötorp tjärdal A     N58° 47.362' E14° 37.044'

Stensjötorp tjärdal B     N58° 47.312' E14° 37.158'

Stensjötorp jättegryta     N58° 47.427' E14° 37.174'

Stålnackes torpruin    N58° 47.427' E14° 36.339'

Kvarnsjöns dammvall     N58° 47.569' E14° 36.044'

Kvarnsjöns dammluckor     N58° 47.610' E14° 35.877'

Åboholm     N58° 47.627' E14° 35.812'

Åboholm ekstockar     N58° 47.567' E14° 35.748'

Åboholm IP VSK     N58° 47.741' E14° 36.105'

Åboholm kojsten     N58° 47.241' E14° 35.682'

Bergknallen     N58° 47.192' E14° 35.684'

Morfars plog     N58° 47.119' E14° 35.592'

Samfallet Trösslingstorp     N58° 47.039' E14° 35.302'

Trollstubben     N58° 46.905' E14° 34.880'

Djupafallet     N58° 46.876' E14° 34.598'

Djupafallet skogssemla     N58° 46.867' E14° 34.606'

Djupafallet kolbotten+kojruin     N58° 46.857' E14° 34.612'

Djupafallet stenmur     N58° 46.863' E14° 34.513'

Tarmlångspången     N58° 46.691' E14° 34.487'

Tarmlångstupet     N58° 46.672' E14° 34.492'

Finne-Mats-torpet     N58° 46.645' E14° 34.430'

Hästgnägget     N58° 46.448' E14° 34.146'

Tärnafallet torpruin     N58° 46.336' E14° 33.934'

Tärnafallet jakttorn     N58° 46.356' E14° 33.951'

Tärnafallet jordkällare     N58° 46.375' E14° 33.928'

Tärnafallet rökugn     N58° 46.403' E14° 33.930'

Tärnafallet brunn     N58° 46.313' E14° 33.912'

Finn-Olle kolbotten     N58° 46.340' E14° 33.765'

Finn-Olles-tärnarna     N58° 46.428' E14° 33.312'

 Konst - i - ring     N58° 46.459' E14° 32.464'

Kojträdet     N58° 46.571' E14° 32.290'

Tived fångstgrop     N58° 46.279' E14° 32.231'

Flytblock     N58° 45.959' E14° 33.249'

Tarmlångsdalen spångbro     N58° 45.510' E14° 34.403'

Toppstenen     N58° 45.444' E14° 34.548'

Sittstenen     N58° 45.404' E14° 34.973'

Tivedstorp kolbotten     N58° 45.388' E14° 35.266'

Smygstigen     N58° 45.344' E14° 35.458'

Tivedstorp kyrkstigslada     N58° 45.379' E14° 35.592'