Annapurna Base Camp 2015

Jag hade tur som lämnade landet en vecka innan den fruktansvärda jordbävningen. Jag hoppas att denna reseberättelse får fler att åka dit. Turism är en stor inkomstkälla för landet och för att landet skall kunna byggas upp igen behövs det turister. 

Att åka till Nepal och världens tak hade varit en dröm sedan länge och jag bestämde mig för att åka dit själv då jag inte känner någon som jag vill åka med. Jag bokade bara en tur och returbiljett till Kathmandu samt en natt på hotell i Kathmandu innan jag åkte.

Väl i Nepal träffar jag en Schweisisk tjej som också planerat att vandra i till Annapurna Base Camp. Vi beslutar att slå följe för att få lite sällskap och dela på guidekostnaden. När vi sedan går runt i Pokhara sista kvällen innan vandringen skall starta träffar vi en Nya Zeeländsk tjej och en dansk tjej som också planerar att vandra till Annapurna Base Camp. Efter att inledningsvis tänkt att bara dela taxi upp till startpunkten av vandringen slår vi följe under hela vandringen. 

Guide för vandringen fixar vi genom vandrarhemmet vi bor på i Pokhara. Ett väldigt bra val visade det sig då guiden Kaji visar sig vara en utmärkt sådan.  

Dag 1 påskdagen 2015

Vi träffar guiden vid frukost och planerar vandringen. Kommer överens om att vandra till Poon hill först innan vi går upp till Annapurna Base Ccamp.  Efter lite packande och förseningar pga den schweiziska tjejen Lisas klocka är inställd på indisk tid ger vi oss av med jeepen och hämtar upp den danska och den nyazeeländska tjejen vid deras hotell. Sedan sätter vi av med jeepen upp i bergen på vägen som bara blir sämre och sämre tills vi efter 1,5 timme är framme i Nayapul där vandringen börjar. Första dagens vandring går längs en grusväg där det ibland passerar jeepar. Annars är det mest kor som går löst längs vägen som kantas av risfält och bondgårdar och små restauranger. Vi vandrar två timmar innan vi tar lunch och sedan två timmar till innan vi stannar för natten i en liten fin by på 1500 meters höjd. Omgiven av berg och terassodlingar med  potatis ris och andra grönsaker. Äter middag ihop med guiden som berättar mer om Nepal. Går och lägger oss vid nio. Dagens vandring var inte så lång men det var ganska varmt.

Dag 2 Annandagpåsk

Vi äter frukost vid sju och börjar sedan vandringen som på förmiddagen består av trappor. Enligt lonely planet är det 3200 trappsteg. Vi tar lunch precis där de brantaste trapporna har tagit slut. Den fortsatta vandringen går genom blommande rhododendronskog. Här hemma är ju rhodedendron buskar men i Nepal där de växer vilt blir det istället som trollskogar med mossbeväxta rhodedendronträd. Vi får också våra första utsikt över snötäckta berg Annapurna South, 7219 m. Kommer fram till Ghorapani på 2900 meters höjd efter 1500 höjdmeter vid fyratiden. Ghorepani är en av de större byrarna vi bor i under vår vandring och byn är full av vandrarhem eftersom de flesta vill vara uppe tidigt för att kolla på solnedgånen från Poon hill som ligger en halvtimmes vandring bort.

Dag 3 7e april

Vi börjar dagen tidigt. Redan vid fem börjar vi vandringen upp till poon hill, 3200m. 300 fallhöjdsmeter upp. Det är mörkt när vi börjar gå men solen börjar så sakta stiga upp. Ju högre vi går ju fler toppar ser man. När vi väl kommit upp visar sig ett panorama med ett flertal toppar över 8000 meter med Annapurna 1 på 8091 m och Dhaulagiri på 8167 m åt varsitt håll. Båda topparna är betydligt svårare och farligare att bestiga än Mt Everest. Det enda som förstörde utsikten lite trots att det var i princip klart väder var den hord av andra turister som också hade tagit sig upp på kullen. Detta är det mest populära  stället att besöka i hela Annapurna området så det är inte så konstigt att det var mycket folk.
Efter otaliga kort tar vi oss ner för en välbehövlig frukost på vandrarhemmet. Efter frukosten fortsätter vandringen upp för en skogsbeklädd bergskam i en timme innan det börjar gå nedför fram till lunch. Efter lunch börjar det hagla och duggregna lite. Det fortsätter sedan småregna lite ner genom rhodedendronskogen. Redan vid två når vi fram till dagens boende. Då guiden försökt boka boende längre fram men där var det fullt blir det en kort dag. Det passar ganska bra då regnet och haglet tilltar. Kvällen spenderas i rummet med kamin som även fungerar som restaurang och sällskapsrum och senare även sovrum för de som äger vandrarhemmet. 

Dag 4 8e april

Vandringen fortsätter första timmen genom rhodedendronskog som påminner om skogar jag vandrat i på Tasmanien. Sedan fortsätter vandringen genom terassodlingar där det odlas potatis vete och diverse grönsaker. På stället där vi äter lunch hittar vi även en liten trädgårdsodling med cannabis, det är tydligen inte lagligt i Nepal heller men det lär väl vara långt mellan poliserna. Vandringen går lite upp och ner hela dagen men är inte så ansträngande. Vi bor på ett fint vandarhem i Chomrong med en fantastisk utsikt över dalen som leder upp till Annapurna Base Camp. Chomrong är den sista byn på väg upp till Annapurna Base Camp där det bor folk året om.  

Dag 5

Vi går ner genom Chomrong-byn där det finns ett flertal tyska bagerier! Runt byn odlas potatis kål och andra grönsaker och det finns även en hel del kor, vattenbufflar och kycklingar.  Vi korsar en fors på en hängbro och fortsätter sedan upp och ner genom rhodedendronskog och passerar en handfull vandrarhem med restauranger tills vi når fram till Doban där vi bor för natten. Doban ligger på 2500 meters höjd vi har alltså inte gjort en så stor stigning på dagen men det har varit mycket upp och ner så man är lite trött när kvällen kommer och dagens Dahl bath är imundigad. 

Dag 6

Vandringen går växelvis flackt och växelvis ganska brant upp genom dalen med branta bergsväggar på båda sidorna.  Lavinfara råder så det blir en liten omväg upp genom dalen. Omvägen är ganska lerig då snön som ligger kvar längs leden håller på att smälta. Som vanligt så börjar det regna lite lätt på eftermiddagen. Det blir mer och mer snö längs stigen och på några ställen måste vi passera ställen där laviner har dragit med snö. Guiden är erfaren och kunnig så det känns inte riktigt som att det är någon fara någon gång även om vi passerar ställen där turister har dött i laviner tidigare. När vi kommer fram till härbärget för kvällen har det börjat snöa. Vi har gjort en stigning från 2500 m till 3700 under dagen så vi är ganska trötta allihopa. På kvällen sitter vi i restaurangen under varsin filt, utanför snöar det ganska kraftigt. Till middagen tänder de en fotogenbrännare som de ställer under bordet. Skönt att bli lite uppvärmd innan det är dags att gå och sova. När vi går och lägger oss är det någon plusgrad och det snöar. Gardinerna i rummet fladdrar av vinden. 

Dag 7

Vi tar sovmorgon och kliver inte upp förrän vid åtta. Då har solen gått upp och vi kan sitta i solen och värma oss och äta frukost. Dagens vandring går över snö och solen steker. Utsikten är helt fantastisk med Annapurna South framför oss och Fishtail Mountain bakom oss. Vi vandrar långsamt uppåt. Dagens vandring är bara 450 fallhöjdsmeter och skall ta två timmar. Men på 4000 meters höjd är det jobbigt ändå så vi får stanna och vila många gånger längs vägen. Det blir med andra ord gott om tid att ta kort över den fantastiska utsikten.  Vi når Base Camp strax efter tolv, då har molnen dragit in så det är ganska dålig sikt. Det är dock väldigt varmt då solen reflekteras från alla håll med snöklädda bergstoppar åt alla håll. På eftermiddagen drar molnen in som vanligt och det börjar snöa. Fram till solnedgången har molnen dragit bort och vi får en fin vy över Annapurna 1 med den knakande glaciären framför.

Dag 8

Uppstigning klockan sex för att kolla på soluppgången. Tyvärr är det molnigt så det blir bara en kall stund med lite halvdålig utsikt över bergen.  De förväntade fina färgerna på bergen uteblir. Tur att vi hann se solnedgången kvällen innan. Resten av dagen vandrar vi ner på lägre höjd. De första fem timmarna går i princip bara nedför och vi hinner avverka 2000 fallhöjdsmeter innan vi vandrar några hundra fallhöjdsmeter upp igen till härberget för dagen. Efter fyra timmar nedför börjar vänsterknät att ge upp.  Sista timmarna blir lite plågsamma men det går ändå att gå hyfsat plant och uppför. 

Dag 9

Det har spöregnat hela natten men när vi stiger upp har det slutat regna och slöjmolnen sveper in bergen och ger dom en ny skönhet. Knät har inte blivit märkbart bättre över natten men med två stavar lite fungerande som kryckor fungerar det hyfsat att gå nedför. Första timmen går nedför ned i en dal för att kunna passera en bro. Sedan börjar det regna när vandringen fortsätter uppför.  Vi stannar och fikar vid ett bageri för att torka oss lite och sedan stannar vi kort senare för att hämta upp lite grejer vi lämnat på ett härbärge på väg till baslägret. Vi stannar där och äter lunch innan vi fortsätter en timme till nedför till dagens boende. En kort dag med andra ord. Bra för mitt knä och bra för de andras trötta ben av den tuffa gårdagen. Regnet gör ju inte vandringen så kul heller.  Under dagen beslutar vi oss för att ta oss tillbaka till Pokhara med så lite ansträngning som möjligt då mitt knä inte håller för två heldagar vandring. De andra är också trötta och känner att de uppnått målet att nå baslägret.

Dag 10 Nyårsdagen

Det har blivit nytt år i Nepal. Det är nu år 2072. Detta blir sista dagen på vandringen när vi tar oss ut till Phedi för att därifrån ta en taxi tillbaka till Pokhara. Vandringen går genom dalar med små bondgårdar där det odlas ris och potatis.