Färdbeskrivningar från Sarek, Padjelanta, Sulitelma och angränsande delar i Norge.

Gjorde min första längre fjällvandring i september 1979. Det var en ensamvandring i Sarek. De följande 18 åren (ofta ensam - ibland med vänner) var det Sarek och Kebnekajsefjällen som lockade. Förmodligen för att det var där dom högsta topparna fanns. Först 1998 fick jag upp ögonen för västra Padjelanta och Rago och gjorde en vandring söder, väster och norr om Virihaure och Vastenjaure. Den vidsträckta utsikten, avsaknaden av leder och glaciärlandskapet fick mig att återkomma år efter år. Jag var ute i 17 dagar under en vandring utan att se en människa annat än första och sista dagen. Man kunde gå i sina "penséer" dag ut och dag in och bara "vara sig själv" - ja, till och med förlora sig själv i nuet, då det öppna landskapet ger en känsla av frihet, upprymdhet och samhörighet med naturen. Från topp 1663 på norska gränsen kan man se Lofoten 170 km bort. Det är längre än om man kunde se Gävle från Kaknästornet i Stockholm...

Användarnamn: hansnydahl

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Litteratur, Navigering, Bär & svamp, Foto, Svenska urskogar, istidsformationer.

Mer på profilsidan


Berget Guovddelistjåhkkå

En bestigning av gränsberget Guovddelistjåhkkå i västra Padjelanta.

1:a augusti 2019

Guovddelistjåhkkå är ett fjäll i Padjelanta på riksgränsen mellan Sverige och Norge. Riksröse 242B står exakt på bergets högsta punkt. Toppen ligger 1327 m ö.h. vilket inte är speciellt högt, men det är 25 km till närmaste högre berg i Sverige. Utsikten är därför vidsträckt utom möjligen där det 1517 meter höga norska berget Gasskatjåhkkå ligger, 14 km mot norr.

Jag var upp på toppen första gången år 2002 i fint väder. År 2004 började det regna precis när jag kommit upp. Sedan blev det inget besök förrän år 2019.

Tidigare under dagen hade jag vandrat 11 km, satt upp mitt tält vid bergets fot och ätit middag. Kom därför inte iväg förrän vid halv-sex tiden. Lite väl sent med tanke på att det är drygt 5 km till toppen och 700 meters stigning. Men det blir ju inte mörkt på natten den 1:a augusti norr om polcirkeln.

Lämnar tältet för att gå upp på toppen av Guovddelistjåhkkå.Lämnar tältet för att gå upp på toppen av Guovddelistjåhkkå.

Östra sidan är en lång uppförsbacke med måttlig stigning. Inlandsisarna tog här med sig allt löst ut till de norska fjordarna. Man går därför på rena urberget och högre upp på permanenta snölegor. Det fanns tidigare en glaciär på nordöstra sidan men den har smält bort någon gång efter 1960. Då kunde den fortfarande ses enligt flygfoton.

Landskapet är annorlunda med slukrännor och andra istidsformationer som ibland kräver omvägar. Redan på låg höjd breder snöfälten ut sig. Det är hårt packad snö som är lätt att gå på.

Redan 800 m ö.h. breder vidsträckta snöfält ut sig.Redan 800 m ö.h. breder vidsträckta snöfält ut sig.

Utsikten mot de stora sjöarna Vásstenjávrre och Virihávrre blir hela tiden bättre.

Vy mot Vásstenjávrre från 1200 m ö.h.Vy mot Vásstenjávrre från 1200 m ö.h.

Lutningen planar ut högre upp men det är ändå inte helt klart var toppen ligger och man får gå en bra bit till innan Riksröse 242B syns. Röset restes 1930 och toppstenen har nästan blåst omkull under vinterstormarna.

Riksröse 242B.Riksröse 242B.

Mot norr stupar berget drygt 700 meter brant ner mot sjön Guhkesjávrre. Sjön har inte klarat sig undan norrmännens utbyggnadsiver av mindre sjöar.

Noterade till min förvåning att även Giebmegáisi (Kebnekaise) syntes långt borta (109 km) vid horisonten. Men när luften är kall och klar blir sikten god.

Vy mot norr från toppen.Vy mot norr från toppen.

Mot väster skulle man ha kunnat se Atlanten bortanför topparna, men havet var täckt av moln. Avståndet dit är bara 60 till 70 km. Solen var på väg ner och lyste upp vattenångan i luften till ett dis som ökade med avståndet.

Vy mot väster från toppen.Vy mot väster från toppen.

I sydväst ligger den vilda och dramatiska norska nationalparken Rago där urberget regerar.

Rago nationalpark i Norge.Rago nationalpark i Norge.

Det fanns mycket mer att undersöka på Guovddelistjåhkkå, men det började bli väl sent och solen var på väg att försvinna.

På väg tillbaka i solnedgångsljus.På väg tillbaka i solnedgångsljus.

Det är en märklig känsla att kilometer efter kilometer traska på eviga snöfält medan ljuset blir svagare och rödare. Det skulle lika gärna ha kunnat vara en dröm.

Till sist kunde jag åter se tältet som en röd prick.

Snart tillbaka till tältet. I bakgrunden Snøtoppen.Snart tillbaka till tältet. I bakgrunden Snøtoppen.

Skymningens lugn härskade nu över landskapet - hjärnan hade inga tankar utan registrerade bara automatiskt var foten skulle placeras vid nästa steg.

Tillbaka vid tältet.Tillbaka vid tältet.

Är tillbaka vid tältet vid 23-tiden och kylan sänker sig snabbt. Kokar te för att ersätta vätskeförlusten vid uppstigningen, och somnar sedan. Det var bara någon enstaka plus-grad på morgonen.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2020-07-12 18:06   Elvah
Åh så vackert. Ett område jag vill vandra i! Inspirerande berättelse.
 
Svar 2020-07-12 19:03   hansnydahl
Tack Hanna!
Det var en episod ur en vandring i västra Padjelanta jag gjorde förra året mellan 29:e juli och 10:e augusti. Guovddelistjåhkkå har nog få besökare då det ligger avsides, men är lätt att gå upp på, om man har tålamod att gå uppför i 5 km. Det faller mycket snö i området så det kan vara bäst att vandra där i augusti, om sommaren är sen.
 

Läs mer i bloggen

Ähpár 1902 och 2024.

Axel Hamberg tog ett foto av Ähpár från toppen av Vuojnestjåhkkå den 18:e augusti år 1902. 122 år senare tog jag ett foto från samma plats av samma motiv. Det är tydligt att klimatförändringarna har orsakat stora förändringar i landskapsbilden.

Den 6:e augusti 2024 gick även jag upp på den 1968 meter höga toppen av Vuojnestjåhkkå och fotograferade samma motiv. 

Höstvandring runt Boarddemassivet (4)

Det sista avsnittet av höstvandringen. Vädret blev sämre även om jag nästan helt slapp regn. Molnen gick lågt och de planerade toppturerna längs vägen var utsiktslösa i dubbel bemärkelse och ställdes in. Men det går att få intressanta bilder även i sådant väder.

Första dagen av återfärden till Kvikkjokk. Om vädret tillät skulle jag slå läger på Luohttoláhko för att dagen därpå gå upp på någon av de närliggande topparna. Den som låg närmast till hands var någon av Tvillingryggen, Lulijtjåhkkå, Luohttotjåhkkå eller Ryggåsberget. I annat fall tänkte jag fortsätta mot 1200-meters hyllan ovanför Loamebuollda.

Höstvandring runt Boarddemassivet (3)

Dag 6 bestod av vandring genom Lulijvágge och ner till Sarvesvágge. Dag 7 var planen att ta mig till Bielloriehppe Stuollo och gå upp på dess topp, men en missbedömning av tidsåtgången lämnade uppgiften halvgjord. Vädret var i alla fall fantastiskt och höstfärgerna intensiva.

Dagens uppgift var att vandra genom Lulijvágge ner till Noajdevallda. Det är påträngande stenigt innan man når passpunkten, vilket kräver mer tid. Därefter blir det lättare. 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg