Natten var god och jag sov väldigt bra. Det skulle bli spännande att ta sig genom Ruohtesvágge denna dag. 

Vi skulle avsluta vandringen i Änonjálmme, så mycket var bestämt. Resan hem var bokad och vi hade gott om tid för att njuta nu.

Vi åt frukost, packade ihop tälten och började gå tillbaka mot bron i första hand.

Det var kyligt när man hade vinden mot sig, mössa på då, men det skulle ändra sig. 

Vi stannade och pausade när vi kände för det. Det tog inte lång tid innan det var riktigt varmt igen. Jobbigt med så fint väder...

Vi gick på den södra sidan av Ruohtesvágge, Det var ganska imponerande att se de olika höjderna på norra sidan. Vi  bara gick och njöt av att vara mitt i denna härliga dalgång.

På bilden nedan ser man hur det ser ut om man tittar bakåt. Vi har alltså kommit därifrån.

På bilden nedan ser man Lådvatjåhkkå och lilla kullen längst till höger är Ruohtesvárásj, 1010 möh. Den är i princip i dalgången. 

Framför oss hade vi nu den snöklädda Gisuris, som vi skulle se ur flera olika vinklar på en fortsatta vandringen. Det fina vädret fortsatte. Ganska skönt!

Det bästa med att fjällvandra är att man även gör en inre resa. Jag har inte skrivit så mycket om det, och det märks nog mest om man vandrar själv. Nu pratade Johan och jag ganska mycket om allt möjligt, vilket var trevligt och berikande.

Vi passade på att stanna när vi kände för det, och ibland blev det ryggläge...mycket skönt i solen och värmen.

Blick bakåt, nedan bild.

På nedan bild ser man Ruohtes och alla topparna där. 

Johan och Gisuris.

Nedan en lite inzoomad bild på Gisuris.

Jag vid vattendraget nedanför Niják.

Johan spanar efter bra ställe att korsa denna strida ström.

Där blir det bra.

Nu syntes Àhkkámassivet tydligt.

Vi slog upp tälten nedanför Niják, och gick ned till en större pöl och badade.

Blick bakåt på nedan bild.

På nedan bild har vi Niják. 

Efter badet så hängde vi upp allt på tork. Vi tvättade kläderna också. Skönt med fräscha och rena kläder.

Om jag på något sätt ska kunna beskriva med hur nöjda vi var med dagen blir det svårt. Tänk att vandra i egen takt, pausa när man själv vill, uppleva allt detta tillsammans med en som man trivs tillsamman med...och ha kalasväder hela tiden. Ja, det där med vädret är bara lite extra plus...allt annat finns ju där ändå.

När tälten var uppsatta och vi hade badat...allt kändes bara magiskt bra. Det går inte att beskriva. Middag åt vi också, även denna dag.

Nedan ser man vår fina tältplats. Vi badade vid den större pölen.

Ljuset på Niják förändras hela tiden. Läckert.

Kvällsljus på Niják, nedan.

På nedan bild ser man hur det skuggas på ett läckert sätt. den här tiden på kvällen sitter jag bara och fascineras över hur allting förändras. Skuggorna, de långa skuggorna, ljuset, tystnaden...det är ett sådant lugn som infaller sig. Det är magiskt att vara i det. 

Nedan: Nu har solen gått ned bakom Gisuris.

Nedan: Niják igen...det sista ljuset.

På nedan bild ser man kvällens sista ljus åt det håll vi kom ifrån.

Jag vaknade på sennatten och var uppe och pinkade. Passade på att ta lite bilder då. Läckert ljus minsann. På nedan bild ser man hur ljuset faller på Gisuris. Det är ca 2 min mellan nedan två bilder.

På nedan bild ser man morgonens första ljus på Àhkkámassivet. Västtopparna och Dunneltoppen är i moln. Stortoppen, längst till höger är högst med sina 2011 möh. Bredvid finns Borgtoppen på 1961 möh. 

Denna vandringsdag var fantastisk, från det att vi startade vid Skárjá tills vi stannade nedanför Niják. Följande morgon skulle vi runda Àhkká.

Gonatt...eller, God morgon! Beror på hur man ser det.