"Det finns en person jag kan tänka mig att vandra med" sade jag på den födelsedagsfest i augusti 2017 som kärestan hade ordnat. Jag sade det till den kompis jag har sedan år 2000.

Jag hade precis kommit hem från en lång solovandring med start i Storlien. Vandringen avslutades i Vålådalens fjällstation. Den vandringen finns beskriven i min blogg.

Det finns en person jag kan vandra med och det är Johan. Han tackade lite skämtsamt för förtroendet, och det var nu planeringsdags, ja, i alla fall efter födelsedagsfesten.

Hösten kom och gick och vintern kom. Det blev vår och vi hade funderat på var och hur vi skulle vandra. Jag hade varit i Sarek flera gånger tidigare, men inte Johan. Han har däremot fjällvandrat så jag visste att det skulle gå bra att vandra tillsammans.

Planeringen gick framåt och vi resonerade oss fram till att vi skulle flyga till Bodö, ta tåg till Fauske och buss till Sulitjelma. Därifrån skulle vi följa Nordkalottleden in i Padjelanta nationalpark, och vidare gå obanat in i Sareks nationalpark.

Det var inte klart om vi skulle avsluta i Änonjalme/Ritsem eller om det skulle bli Saltoluokta/Kebnats.

Med tiden så lutade det allt mer år Ritsem, och så blev det.

Här är i alla fall vandringsberättelsen från vår fina vandring i juli/augusti 2018.