Förra inlägget avslutades lite abrupt. Här kommer nu fortsättningen.
När vi hade sett oss mätta, och bestämt oss för att återvända till Muddusfallet dagen därpå så gick vi tillbaka mot stugan.
Skylten nedan visade vägen till den andra vattenfallet.
Vi gick tillbaka till stugan, tog det lugnt där. Det hade kommit några andra som också skulle sova i stugan, i det stora rummet där det var gott om plats.
När kvällen kom så åt vi middag, hade lampan tänd, lyktan alltså. I rummet intill hade de nog inte lampan tänd, för det sågades rejält med timmer där, och några sov nog inte så bra den natten. Vi pratade om hur dagen hade varit och skulle uppleva ravinen lite närmare om det var möjligt.
Vi hade ändå gått från sjön där vi tältat till stugan, en ganska lugn vandring, men skogen både tar och ger energi. Som vanligt sover man gott i en stuga, speciellt när kaminen värmt upp den.
Efter en god natts sömn åt vi frukost och tänkte att tälten skulle kunna torka upp i det fina vädret medans vi gick till ravinen. Sagt och gjort, vi monterade tälten och gick iväg.
Pigga på upplevelser och fina vyer kan man inte gå förbi platser som bara väntar på att avbildas. Som nedan. Sånt här tröttnar man inte på .
Nedan en vy norrut är vi är passerat Muddusfallet. Så fint väder denna dag i september.
Det här det andra vattenfallet.
Ska man gå ned till botten av ravinen kanske?
Bra idé!
Brant...brant...jodå!
Så var vi nere. Så najs!
Vi pratade om att det var som taget ur en westernfilm från USA med allt det vilda man ser i bilden. Verkligheten var såklart ännu mer fantastisk. Tänk att vi var i botten av en ravin...så vackert med alla färgerna, alla intrycken. Det är lätt att känna stor vördnad och tacksamhet för allt detta.
Vi var där nere ett tag, och gick sedan upp. Det var brant, men gick bra. Vem har bråttom?
Sista bilden på Muddusfallet...imponerande 42 m fallhöjd. Vi funderade på hur mycket vatten som egentligen kommer ner, men det är helt omöjligt att gissa.
Vi gick tillbaka till stugan för att äta lunch. Det var en riktigt bra dag.
Kaffe i solskenet...hur bra är inte det?
Tälten hade torkat i solen och monterades ned. Skönt med ett torrt tält. Nu var det slut med tältandet för den här vandringen.
Jag hade bestämt mig för att plocka lingon, och ta hem lite.
Det tog ett tag hitta lingon i tillräcklig mängd, då jag först kollade nära stugan, men det var inte riktigt lingonmark där även om et fanns lingon. Jag gick därför mot Muddusfallet igen, och visste att det skulle finnas hur mycket lingon som helst precis bredvid leden.
Här hade man kunnat plocka sig mätt på lingon, och jag åt såklart också. Skogens röda guld.
Det var ganska skönt att bara gå och plocka lingon. En liter fick räcka.
Eftermiddagen började lida mot sitt slut.
Bränder, har jag nämnt tidigare. På dessa bilder ser man spåren efter bränderna, speciellt på bilden nedan.
Hej kvällssolen!
Kaminen, den goda värmen från den...så skön.
Middag, snacka lite, planera sista dagen...hemresan. Tåg hem hade vi bokat, och resan likaså, från Nationalparksentrén till Gällivare vilket blir taxi. Det var enklast så. Lite dyrare än taxi till Porjus och buss därifrån.
Gonatt!
Åter igen, tack för att du delat med dig av er vandring. En utmärkt reklam för Muddus.
More to come!
Brant, men inte alls så svårt om man har balans och tar ett steg i taget.
Har försökt skriva på ett mer personligt sätt och har medvetet avstått från att nörda ner mig i detaljer.
Har lite kvar att skriva... Blir i helgen tror jag.