Efter en skön natt vaknade vi till strålande väder. Den första vandringsdagen kan vara lite jobbigare då ryggsäcken är lite tyngre, och i vårt fall så hade vi börjat med en uppförsbacke också.

Nåja, utsövda var vi i alla fall. Efter frukost packade vi ihop tälten och fortsatte vandringen.

Norrut, mot det blågröna vattnet...det såg lovande ut.

Ganska kul att det finns snöfält, mitt i sommaren. Vi pratade lite om att man inte ville trampa igenom och försvinna ned i något rinnande vattendrag. Det vore lite trist...

Vi traskade på och kom till Sorjushytta, där vi lunchade. Vi hade ändå gått en bit, så det var bra att stanna där. Som vanligt luftas skor, fötter mm. 

Efter lunchen fortsatte vi vandringen längs strandkanten av sjön Bajep Sårjåsjávrre. Det skulle bli ett par kilometer längs sjön.

Norges femte största glaciär heter Blåmannsisen, och man ser inte riktigt den från där vi var. Det var ändå rätt läckert att veta att vi var nära den. Vi gick längs sjön på nedan bild.

Det var varmt, och solen sken. Klart man stannar och tar ett dopp då.

Bajep Sårjåsjávrre var kanske inte den varmaste sjön man hoppat i. men så härligt att svalka av sig lite. Så här ska en vandring vara. Man ska kunna stanna och göra det man känner för, när man känner för det.

På samma sätt stannar man när man ser något som avviker från det man ser hela tiden. I detta fall var det en mossa som var så grön, att det lyste om den. Ett stopp, och lite bilder.

Nu var vi färdiga med strandpromenaden och rundade hörnet. Hammaren tornade upp sig framför oss, med sitt platta huvud. Vi var på ca 820 möh och Hammaren var på 1260 möh.

Vi skulle inte upp på den, utan gick vidare till en bro som skulle visa sig vara intressant att gå över. 

Jag gick först över bron och det var lite vingligt. Det verkar som om broarna i Norge är av denna typ, med stålvajrar som känns lite sådär, och brädor som man hoppas håller. Nåja, jag kom över i alla fall.

Johan kom också över. Självklart var det inga problem med broarna...hur skulle det se ut, med dåliga broar?

Efter bron fortsatte vi, och när vi efter en stund tittade bakåt så kunde vi se Blåmannsisen. Det var kul att se glaciären.

Efter ett tag kom vi till gränsen, mellan Norge och Sverige. Skylten var solblekt. 

På samma plats fanns en skylt som talade om att vi är i Padjelanta nationalpark. Det stod lite annat också på norska, svenska och samiska.

Det var nu eftermiddag och vi skulle fortsätta vandringen till Sårjåsjaurestugan. Där skulle vi tälta. Det var en bit kvar, och vi såg stugan hela sista biten.

Denna stuga kallas ibland konsul Perssons stuga. Det var ingenting jag visste när vi vandrade.

Det var bitvis ganska blött i gräset, och det fanns ett spår man kunde gå i om man ville det. Den här sträckan, fram till stugan, var bland det vackraste jag vandrat i. Blommor överallt. Böljande gräsfält. Lugna kullar. Det var vackert.

Så var vi framme. Vi tog av oss ryggsäckarna och gick och tittade oss omkring. Vi pratade lite med kvinnan som var stugvärd. Sedan gick vi och slog upp tälten.

Det fanns ett annat tält här, men vi såg ingen annan. Det var så lugnt och stilla på denna vackra plats.

Vi fixade till maten och tog oss ett dopp i Sårjåsjávrre. Vi sköljde upp kläderna som skulle hinna torka under natten.

Den här dagen var så bra...vad annars. Vi hade nya saker att titta på och uppleva. Självklart hade vi mycket att prata om. Det är någonting jag uppskattar...att man kan prata om olika saker.

Det var ljust ute och ganska varmt. Vi gick och lade oss, mätta och nöjda med dagen.

Gonatt.