Natten var kall och tältet var blöt av kondens. Det var fint väder och vi åt frukost i solen. När vi packat ihop allt började vi gå. Vi hade inte långt till Porjus. Vi hade inte långt till en lunch som vi sett fram mot. Vad vi skulle äta spelade inte så stor roll.  Vi skulle äta någonting annat än det vi ätit sedan vandringen startade. Lite lustigt hur man kan tänka när det finns alternativ.

Kraftledningsgatan dök upp, precis som den skulle enligt kartan.

Vi fortsatte att gå nedåt, och kom till en skylt. Tydligen var det en skjutbana i närheten. Eftersom vi gick på Rallarstigen var det troligen ingen fara att fortsätta vandra.

Nu började vi närma oss civilisationen. Det var tydligt. En annan skådeplats var någonting som kanske var en plats där man tog hand om det som jaktlaget lyckats fälla vid en jakt. Kändes lite olustigt att se det, och troligen smart att ha det på ett ställe för att hantera det på ett uppstyrt sätt.

Vi gick förbi skjutbanan, och gick förbi ett vapenskåp, eller vapenhus, modell större. Det var bara det att någon hade gjort åverkan på detta skåp.

Med tanke på namnet som stod textat på vapenskåpet så var det nog därför gärningspersonerna hade tänkt sig att det borde vara möjligt att ta sig in i det.

Om man vill flyga från Porjus går det bra. Det är troligen endast inrikesflyg, men vi hittade inte var man checkar in.

Rallarstigen gick tvärs över landningsbanan. Jag behövde dock inte huka mig.

Flygplatsen verkade inte användas speciellt mycket,

Nu var det nära, återigen nära. Jag stannade till och tittade på en plats som tydligen hette Porjusgården. Jag brukar stanna till och titta på olika saker, tycker det är kul. Det är intressant att läsa om en plats eller en person som gjort någonting speciellt.

Det var rester av någonting som kunde ha varit en gård för länge sedan.

Vi fortsatte att gå nedåt och kom ned på E45. Det var en liten bit in till den centrala av Porjus. Lunchen, vad vi nu skulle äta, närmade sig.

Vi såg lunchplatsen en bit framför oss.

Så var vi framme vid Ennás mat & dryck.

Vi tog båda två renskav, med potatismos, brunsås, lingonsylt och kaffe på det. Det smakade riktigt bra.

Efter lunchen gick vi till den dygnetruntöppna butiken, Porjus Lanthandel. Den låg på höger sida om vägen, var öppen och bemannad.

Vi klev in i en butik som hade det mesta man skulle kunna behöva.

Eftersom vi är gottegrisar så handlade vi lite olika goda saker. Chorizo kunde man ha i middagen, både idag och ytterligare två middagar. Sedan blev det lite oliver, lösviktsgodis, Singoallakex, en Pucko och några munkar.

Vi satte oss utanför butiken och käkade munkar och drack Pucko. Väldigt trivsamt.

Efter både lunch och goda grejer efter det så var det verkligen hög tid att vandra vidare. Vi siktade in oss på Trafikverkets rastplats en bit bort där vi rastade oss.

Vi hade sett fördämningen av stora Luleälven och kraftverket, och efter toabesök på rastplatsen så gick vi ned till kraftverket.

Det första vi såg var bilder om kraftverksbygge och de rallare som arbetade för länge sedan.

Det är inte lätt att föreställa sig hur svårt det troligen var att arbeta, leva och bo i området. Det måste ha varit tungt, ganska knapert och  de hade nog många utmaningar.

Bygget av Porjus kraftverk påbörjades 1910 och var klar 1915. Såväl bygget som transporten av material blev oerhört krävande eftersom material och övriga förnödenheter måste bäras 50 kilometer från närmaste stad, Gällivare. Fem ton material och förnödenheter bars på en spångad gångled (sedemera Rallarstigen) över vildmarken till Porjus under de första månaderna. Detta extremt tunga och tidsödande arbete upphörde dock 1911 då järnvägen från Porjus till Gällivare var klar.

Man kan lugnt säga att det var enastående prestationer som människorna utförde för mer än 100 år sedan.

Någon som är sugen på golf? Det fanns en golfbana här...spektakulärt! Ganska ballt att vara tvungen att slå över det dånande vattnet. Inte illa med en 9-hålsbana här.

När vi fortsatte vandringen hade vi tankarna med oss om hur storslaget detta kraftverksbygge är.

Vart var vi på väg nu?

Ja, det hade blivit reviderade planer. Det första målet efter Pojus kvarstod: Att besöka den plats där ett engelskt flygplan nödlandade efter att ha blivit allvarligt skadat av tyskt artillerield under andra världskriget. Det var ungefär en mil till flygplansvraket.

Mer om planet kommande dag. Vi hade inte som mål att gå dit denna dag.

Vi följde den asfalterade vägen norrut från Porjus längs västra sidan av Stora Lulevatten.

En skylt talade om för oss att vi var i de björnrikaste trakterna i Sverige.  Jag tänkte att vi måste ha tur för att få se en björn.

Detta område har jag längtat till. Urskog är alltid urskog...mäktigt och imponerande.

Det var ganska varmt och vi konstaterade att vi borde fyllt på vatten när vi tidigare haft möjlighet. Nu sparade vi på det vatten som vi hade kvar. Vi skulle ändå ”snart” stanna till för natten. Nåja, om en stund kanske.

En riktig badplats fanns vid Stora Lulevatten, men vi var inte så badsugna.

Vår plan för dagen var att gå längs bilvägen tills vi kom till den första riktiga avfarten på vänster sida, troligen en skogsväg som anlades för skogsbruk.

Vi kom efter ganska lång tid till avfarten och följde skogsvägen. Efter ett tag på den så vek vi av åt höger, då vi skulle tälta nära ett vattendrag.

Vi hittade en högre punkt och slog upp tälten. Nu skulle de vädras och torka.

Allt kändes ganska bra. Det var en bra dag.

Vattendraget var bra att tvätta fötterna i också.

Vi hade pratat en del om den vandringshastighet vi hade i skogen, i riktigt stökig skog, och konstaterade att vi rörde oss ganska långsamt. Det gjorde att vi tittade på alternativ för att vandra vidare till Saltoluokta. Mer om det senare.

Någonting som var helt klar var att vi skulle vandra i Ultevis Fjällurskogs Naturreservat, även om vi inte var där nu.

Vi lagade till middag och njöt av att vara i ”den andra skogen”. Den första var ju Muddus. Nu hade vi spännande vandring framför oss.

Kvällen kom och vi lade oss nöjda med dagen vandring.

Gonatt!

Degen sträcka blev 15 km