Gårdagens långa vandring tog ut sin rätt. Vi hade i alla fall en god natt och vaknade till en strålande fin morgon.

Det hade varit en kall natt, vilket syntes på olika sätt. Frostigt tält, vilket var ganska bra.

Det våta behövde man inte torka bort, utan det var helt enkelt iskristaller som man kunde ta bort på ett enkelt sätt.

Någonting jag inte har pratat om så mycket är toalettbestyren. Nr ett gör man som kille väldigt enkelt. Ska man göra nr två så gör jag på olika sätt, hur det nu skulle kunna vara möjligt. Man gör det man ska, sedan är det klart.

Ålrajt, jag ska förklara det lite mer. Innan jag gör det så har jag insett att det är bra att vara förberedd. När man känner att det börjar bli dags och speciellt om man vandrar, så är det bra att snabbt kunna ta av sig ryggsäcken och göra det man ska, för ibland blir det bråttom.

Jag har kollat upp det där lite mer, och har sett att havregryn har en ”milt laxerande effekt”. Jo, jag tackar jag! Det har jag märkt. Värst är på mornarna när man ligger i sovsäcken, och det typ regnar ute. Då kliver man ur sovsäcken så fort som möjligt, och kroppen har väl ställt in sig på att det är dags. Kroppen säger NU...och då måste man ut NU.

Nåja, hur som helst så gör man det man ska, kanske bakom en buske eller ett träd. Jag brukar försöka elda upp toapappret, annars hamnar det under mossa eller så. Det är skillnad på att hantera dessa bestyr på kalfjället mot att göra det i skogen. Men ingen vill ju se ett toapapper komma flygande.

Kan förresten upplysa om att vitmossa är ”good shit” i dessa sammanhang. Som många känner till är det alltså inte den hårda ”mossan” som man har i ljusstaken till jul. Nej, jag pratar om den gröna vitmossan, perfekt att använda där bak. Det man har i ljusstaken är en renlav som heter fönsterlav. Vi kan kalla den rasp i dettaa sammanhang, eller dass(iga) sammanhang.

Nog om dasshumor.

Bilden nedan visar vad jag menar med att ta hand om pappret. Jag gör röksignaler, och beroende på hur kallt det är i luften så stiger röken på olika sätt.

Kan förresten komma med ett tips om toabesök. Ha toapappret i en plastpåse. I samma plastpåse har man en liten tvål, och jag råkar ha en liten SJ-tågtvål, fick med mig den från den gången jag åkte första klass och hade en hel kupé för mig själv. Det lär väl aldrig hända igen, det där med första klass. Tvålen har man i en egen påse i samma påse som toapappret. Sedan har jag också en tändsticksask i denna påse. Om jag är på kalfjället har jag en grävanedskitenslömorakniv i påsen också. Det var tips från coachen. Tvålen är alltså till för händerna.

Efter toabestyr, frukost och efter att vi packat ihop allting så skulle vi vandra till dagens första höjdpunkt, ett flygplansvrak.

Det var inte vilket flygplansvrak som helst, utan efter ett flygplan som var ombyggt för att bomba ett fruktat fartyg. Mer om det kommer strax.

Vi påbörjade dagens vandring och det var så härligt väder. Krispigt i luften, även om det var lite varmare nu.

Det var enkelt att gå, om man följde kompassen, vilket vi gjorde. Nordväst…”tills vi stöter på stigen till planet”. Det var ungefär så vi tänkte.

Skogen var en härlig skog. Här hade inte många vandrat, och vi sökte som alltid efter spår från någon eller någonting.

Plötsligt var vi vid stigen. Vi tog vänster, och följde stigen. Spännande! Tydligen skulle vi nu gå åt sydväst…ok!

En skylt dök upp och nu var vi nära. Vad skulle vi se? I vilket skick skulle flygplansvraket vara? Det var förväntan i luften.

Vi närmade oss. Vi såg någonting mitt ute på en myr. Det borde vara flygplansvraket.

Det var myrmark både åt höger och vänster om oss när vi gick på spången mot vraket.

Vi stannade till vid flygplansvraket och tänkte se lite närmare på det.

Tänk att det fanns ett flygplansvrak här, mitt ute i ingenstans. Vi visste en del om vraket, bland annat att det hette Easy Elsie, och att det blev träffat av luftvärnseld när det var i Norge. Det blev illa skadat och nödlandade på den här myren.

Efter att ha kollat på vraket, som blev en bra paus med snacks och vatten, gick vi vidare på spången. Vi kom till en riktigt fin rastplats, anlagd för att man skulle kunna ta en paus här i samband med att man kollar på flygplansvraket.

En blick bakåt innan rastplatsen gav denna bild.

Rastplatsen var väldigt fin, med en grillplats utanför också.

Det fanns mycket information om vraket här.

Det blev en kortare paus här. Nu skulle vi vidare.

Dagen första höjdare var detta engelska flygplansvrak, Lancasterbombaren ”Easy Elsie”, som byggts om för att bomba den tyska slagskeppet Tirpitz utanför Narvik. De fällde den 6 ton tunga bomben i dimma, och missade målet. Tirpitz sänktes senare under kriget.

Vi hade fått oss en historielektion och var tacksamma för att ha upplevt detta.

 Det finns kartor och så finns det kartor. De kartor som jag uppskattar är de i skala 1:50 000 eller kanske 1:100 000. Området där vi var nu, och området närmare Saltoluokta, finns naturligtvis på karta, men inte i den skala vi ville ha det i.

Därför hade Johan beställt kartor i skala 1:50 000 samt 1:100 000, på området mellan Porjus och Saltoluokta fjällstation. Det var främst den i skala 1:50 000 som vi sneglat på nu för att ta oss upp till Ultevis fjällurskogs naturreservat och vidare genom Ulldevisduottar till Saltoluokta.

Denna delsträcka blev bara ett par km...karta kommer i del två.