Natten var god, som vanligt. Dagen D var här. Det skulle ske spännande saker denna dag.

Vi packade ihop tälten efter frukosten och gick den korta biten till Muddusälven. Åsen var lika fin som tidigare, dock ingen älg inom synhåll denna gång.

Min plan nu var att ha simbyxor eller badshorts på mig, till skillnad mot provsimningen, samt någonting på fötterna. Jag kände inte för att få en gren på något olämpligt ställe när jag skulle simma över älven.

Det smådroppade lite från himlen. Inte för att det skulle påverka oss så mycket, men vi var ju inte på beachen direkt, så det var lika bra att sätta fart.

Vi bytte om och satte kläderna i ryggsäckarna. Tanken var nu att ryggsäckarna skulle placeras i lite starkare sopsäckar, som vi skulle knyta igen. Sedan skulle vi ha ett snöre mellan oss och ryggsäckarna.

Jag skulle simma över först.

Det var med ganska bestämda steg som jag gick ned i vattnet med ryggsäcken. Jag satte ned den försiktigt så att det inte skulle gå hål i plastpåsen. Vi hade faktiskt dubbla påsar…för att det skulle bli lite säkrare. Vi visste ju inte hur det skulle vara.

Jag var beslutsam och doppade mig. Ryggsäcken följde efter så fint. Den flöt som en kork, precis som när vi provade det hemmavid. Jag tänkte återigen på Archimedes princip om varför båtar flyter.

Simningen gick bra och så var jag på andra sidan. Jag simmade lite till vänster in på den lilla ”vik” som syns på bilden ovan.

Jag tog mig upp genom att ta tag i rester av ett träd…kravlade mig stiligt upp kanske man kan säga. Sedan drog jag in säcken och lyfte upp den.

Snabbt tog jag mig in i säcken och tog fram mobilen. På samma sätt som mitt finfina simmande förevigats skulle jag dokumentera när Johan simmade. Han simmade också över på ett galant sätt och tog sig upp.

Nu var vi snygga av dy. Jag kan inte rekommendera denna spabehandling, och badshortsen måste ha varit dymagneter…nåja, vi tvättade av oss en del av det värsta innan vi tog på oss ryggsäckarna och gick de 20-tal meter som var till åsen.

Där klädde vi av oss och torkade av oss…nu skulle handdukarna lukta mumma framöver…

När vi sedan klädde på oss var vi nöjda med att ha klarat av detta. Inte för att vi var speciellt oroliga, då vi hade provsimmat tidigare. Vi fortsatte vandringen på åsen och följde den vältrampade stigen.

Dagens första utmaning hade vi klarat av. Den andra utmaningen kvarstod och frågan var om vi skulle kunna följa åsen hela vägen utan att det tar stopp på en ”blå” myr som bara är öppet vatten. Vi trodde att det skulle kunna fungera att gå på åsen, då stigen var så vältrampad. Vi hade några sådana ”blå” passager framför oss.

Vi ville inte simma igen då påsarna var trasiga…det skulle gå att laga dem hjälpligt då jag hade tejp med mig, men det ville vi helst inte.

Vi traskade på, och det var kul att gå och uppleva någonting nytt. Det man inte har upplevt tidigare är spännande och kul att uppleva.

Älven hade vi nu på vår högra sida. Vi visste att vi snart skulle förlora den ur sikte.

Den första sjön vi kom till var Tjievresjávrre.

Åsen vi gick på var verkligen en härlig upplevelse. Det påminde om den ås vi gick på när vi dagen innan gick till Unna Tjudek. Vi hade konstaterat att höjdkurvorna på kartan kunde spela oss ett spratt. Ekvidistansen på kartan är fem meter. Det betyder att åsen kanske inte sjunker hela vägen ned till den blöta myren. Är den bara någon meter hög så ser man kanske inte det på kartan. Allt beror på var höjdkurvan är, eller var höjdkurvan för var femte meter är. Naturligtvis ska kartan visa rätt avseende var det är blött och torrt.

Bild över myr

Vi hade traskat på i ganska bra fart, och målet för eftermiddagen var att komma fram till slutet av åsen och fortsätta upp en bit i skogen, så att vi inte skulle ha för långt till Rallarstigen dagen därpå.

Det visade sig att åsen mycket riktigt dök ned och att det var blött. Vi kunde inte hoppa över det blöta. Vi fick gå runt det, och det var ganska enkelt. Det vara bara att gå lite åt vänster och ut på den inte lika blöta myren. Sedan gå på de tussar av gräs, vide och annat som hade lite bärkraft. Vi var inte sugna på att blöta ned oss nu. Stavarna var grymt bra att ha som stöd.

När vi började gå runt för att komma till andra sidan åsen så trampade jag naturligtvis ned i en blöthåla. Visst…sånt ska hända. Det är bara så typiskt, när man tänker på att man inte ska göra det. Jag märkte redan tidigare att jag tappat en del fokus och koncentration. Det började närma sig lunch…det var tydligt.

Vi såg spår av det hårda livet som djuren lever och troligen har ett rovdjur tappat detta ben som ser ut att komma från en ren.

Vi traskade på och stannade för att luncha vid sjön på vänster sida om åsen.

Det var stora myrmarker norr om åsen…blött, riktigt blött.

Stigen på åsen fortsatte. Vi fortsatte på den. Det kändes bra att gå igen. Lunchen gjorde gott. Jag hade kanske även (troligen) druckit för lite vatten under dagen.

Vi stämde av kartan med gps i mobilen och konstaterade att vi kommit en bra bit nu. Det var bara de sista blöta områdena kvar att hantera innan vi kunde dra oss uppåt mot Rallastigen. Vi började bli trötta.

En paus och en sista avstämning med gps. Nu hade stigen försvunnit och vi gick på kompasskurs.

Vi hade gått över en del blötmarken, men den var inte blöta på det sätt som vi trodde. Vi var längre fram på åsen än vi trodde…det hade varit bra fart i våra långsamma ben.

Vi gick över den sista myren och såg att marken började höja sig lite. Det var fortfarande stökig mark, som det kunde vara när det är blött i skogen, med nedfallna träd, stenar, blöthål och annat som blir jobbigare när man är trött.

Det började bli dags att hitta en plats för natten. Det normala är att söka sig till någon högre plats, någon typ av höjd för att kunna slå upp tälten där. Det är mest sannolikt att det är torrare där än i en svacka.

Vi hittade en fin plats och slog upp tälten. Det var rester av en eldstad där, så vi tänkte att vi kunde använda den lite senare.

Vi lagade middag och kaffe och tillbringade resten av kvällen i eldens sken. Den värme en eld ger är riktigt skön. När vi skulle släcka elden så hade använde vi som vanligt mycket vatten.

Nu var det mörkt. Vi lade oss och var så nöjda med dagen. Vi hade tagit oss över Muddusälven och kunnat gå på åsen till mer ”fast mark” närmare Rallarstigen.

Gonatt!

Det blev 12,1 km denna dag