Solen sken utanför tältet när jag tog av buffen, och jag hade sovit med både mössa och dunjacka. Jag var lite imponerad över att jag vandrat i 3,5 dagar och inte kommit längre. Om allt hade fungerat som det brukar hade jag kunnat gå hit på en dag. Det var skönt att vara i fjällen, men det var på ett annat sätt denna gång. Dagens mål var hur som helst att komma lite närmare Rapadalen.

Morgon...kalasväder.

Efter frukost i lugn och ro så packade jag ihop tältet och började vandra. Jag brukade komma iväg vid 10-tiden, i princip alla dagar. Ganska skönt att inte känna någon stress.

Med min Garmin inReach Mini 2 kunde jag ladda ned väderprognoser och det var en bra funktion, förutom att kunna skicka ett meddelande hem att allt var bra. Om jag hade mobiltäckning så skickade jag ett sms hem att allt var bra. Jag hade ett kontantkort i ”skickameddelandetelefonen” och lyckades inte innan vandringen få till så att jag kunde surfa, så det fick bli sms…det funkade i alla fall. Det här betydde att jag inte hade någon annan kontakt med omvärlden under hela den tid jag vandrade, annat än att jag skickade sms hem att allt var bra. Jag tyckte att det var skönt att slippa sociala medier, och lite befriande att inte heller kunna ta del av nyheter. Allt elände i världen fick vänta tills jag hade täckning igen. Kan nämna att det bara var Telia som på vissa ställe hade täckning under vandringen.

Väderprognos...bra att kunna se.

Med siktet inställt på bron fortsatte jag vandringen som sagt. Vädret var verkligen underbart.

Skårkifjällen på högra delen av bilden.

Jag drog mig lite mer västerut och tänkte ta mig an bron västerifrån, då det var lite blött i marken och jag inte tänkte klafsa i det blöta mer än nödvändigt. Jag ville även fånga Pårtefjällen och dalgångarna lite mer.

Det var riktigt läckert att se bergen framför mig och jag närmade mig bron. På andra sidan Rapadalen syntes andra berg. De skulle jag se mer av när jag var närmare dem.

Jiegnavágge.

Renvaktastugan framför mig verkade vara ganska rejäl, och jag gick aldrig ned till den utan siktade mer mot bron nu. Stugan var ett riktmärke för att gå rakare mot bron, och de videbuskar och blötare mark som jag passerade gjorde vägen mot bron något slingrig. Det gjorde ingenting, då alla avstånden var korta nu.

Vattnet i Gådokjåhkå hade bra fart och en bro över den var tacksamt att se. Jag gick över bron, och gick upp på den kulle som var precis till vänster om bron. Där blev det en kort paus.

Bårddejiegná...glaciär.

När jag sedan fortsatte så fyllde jag en flaska med vatten inför lunchen. Nu gick jag uppåt och ville inte vara för långt nere, höjdmässigt, när jag skulle runda Gådokgájsse.

Skierffe och Nammasj samt Rapadalen hade jag sett ett tag, och den här vyn, den här klassiska vyn gjorde mig glad. Jag var glad att se Skierffe, Nammasj och Rapadalen sett från väst till öst. 

Jag stannade till för lunch, och det smakade riktigt bra som vanligt, och jag torkade skjortan i vinden.

Målet för eftermiddagen var att hitta en bra plats att slå upp tältet på, och jag passerade flera uttorkade vattendrag medans jag rundade berget. Det hade runnit vatten tidigare, men eftersom jag ändå var ganska högt uppe på berget så var det inte konstigt att det var ganska torrt överallt. I princip sydläge, rejäl lutning och det gör att snö smälter fort och vattnet rinner bort.

Medans jag vandrade moturs runt Gådokgájsse såg jag Tjahkelij också.

Skierffe imponerade verkligen med sina nästan 1200 möh, där botten av Rapadalen var på knappt 500 möh. Nammasj är lite drygt 820 möh och såg ut som en liten knöl mitt i Rapadalen.

Tjahkelij hade formen av en flodhäst, så jag döpte den till ”flodhästen”. Öronen stack ut åt sidorna och den stora nosen, eller käken, var respektingivande. En flodhäst passar man sig för. Jag skulle kanske upp på dess huvud…hmmm.

Jag fortsatte vandringen och kom till ett vattendrag som hade vatten. Passera det och slog upp tältet på en fin plats. Klockan var inte så mycket, men viktigast var att platsen var fin, att det fanns vatten i närheten och att jag hade fin utsikt från tältplatsen.

Det var lite för tidigt för middag, så jag fixade en kopp te och satt och njöt av att vara på den enda plats som betydde någonting för tillfället.

Tog lite bilder åt Skårkihållet också.

Skårki.

Tiden gick och jag kände att det var dags för middag, så jag ordnade det.

Efter middagen så diskade jag som vanligt kokkärlet. Sedan så satt jag resten av kvällen och titta på allt runt omkring mig.

Skuggorna blev längre. Solen gick ned och färgade himlen röd.

Det blev mörkt, i alla fall mörkare.

Då jag är lite fåfäng så tänkte jag att jag kanske skulle ta en bild som ”alla andra tar”, dvs en bild på tältet med lampan lysandes i tältet. Ok, det kunde bli coolt.

Det här var en riktigt bra dag, jag var nöjd att vara där jag var.

Jag gick nog 6-7 km under dagen.