Nu skulle Bunnerfjällen utforskas, och efter en god och rejält mättande middag hade jag spänt på mig ryggsäcken och satte kurs mot Nulltjärnarna, där jag tänkte slå upp tältet för den första natten. Jag hade varit till Nulltjärnarna en gång tidigare, och det var 2017. Då var det egentligen bara ett kort besök där innan bussen skulle avgå från Vålådalens fjällstation, och det gav inte något bestående minne, annat än att det var fint där.

Jag hade bestämt mig för att följa bilvägen till Nulltjärnarna och traskade på. Det var inte längre än 4 km till tjärnarna, så det skulle bli en bra skaka-ned-maten-sträcka innan tältet skulle upp.

Vägen till tjärnarna passerade en stor parkeringsplats och det var lätt att förstå hur det skulle kunna se ut en varm lördagssommardag. Fullt med bilar på parkeringen och många som upplever området på olika sätt.

Information om området fanns i den norra delen av parkeringen, närmast tjärnarna.

Jag tycker att det är intressant att läsa sådant som står på olika informationsskyltar, så även här. Ofta står det väldigt intressanta saker om kultur och historia, som gör att jag har mina spanartentakler och känselspröt framme när jag vandrar vidare.

Jag kom fram till tjärnarna och blev lite förvånad över hur tomt det var. Det var ca 300 m mellan tälten kändes det som.

Jag gick till vänster och hittade en fin plats att slå upp tältet på.

Eftersom det var en fin kväll och jag var badsugen så tänkte jag bada.

Sagt och gjort…det var riktigt skönt att ta sig ett dopp.

En kaffe efteråt satt bra.

Det här lugnet som finns, när man är klar för dagen, och bara sitter och njuter…magiskt. Jag tänkte på morgondagen och blickade mot Södra Kyrkstensskaftet.

När man är vid Nulltjärnarna och tänker fortsätta vandra är kanske det första alternativet att gå till Kyrkstenen. Kyrkstenen kan man läsa mer om här.

Eftersom jag tycker om att göra saker på ett annat sätt, eller uppskattar alternativen som finns där ute, så tänkte jag inte gå till Kyrkstenen. Min tanke var mer att ”det gör ju alla andra”, och det var därför jag kollade efter alternativa sträckor till Bunnerfjällen.

Jag hade på karta sett att det fanns en stig som utgick från sydvästra delen av Nulltjärnarna som fortsatta västerut. Stigen skulle gå genom skogen, uppför fjället och ansluta till leden som går till Stensdalsstugorna.

Det var en bra plan, som alla planerna är.

Min plan var även inte att gå till Stansdalsstugorna, utan upp på Södra Kyrkstensskaftet…och vidare därifrån.

Det blev mörkare och det var dags att sova. Jag var nöjd med dagen och hade vandrat en liten bit.

Gonatt