“Better to do it than live with the fear of it”, “Det ser alltid värre ut på avstånd”, dessa två maxim höll nästan på att ställa till det rejält för mig uppe i dimman på väg mot Helags topp. Efter denna vandring har jag fått lägga till ”Better safe then sorry” till mina mantran. 

Tanken var initialt att börja vandringen en vecka tidigare än det till slut blev. Men på grund av en prognos som visade ihållande regn med stora mängder under hela den period jag hade tänkt vandra hade jag turen och flexibiliteten att kunna flytta fram vandringen en vecka. 

Den 23:e september kom jag så fram till Storulvån. Bussen var lite förvånande nog smockfull och några fick stå upp i bussen på vägen dit. Morgonen var grå och några regnstänk kunde man se på framrutan av bussen. Vid fjällstationen var sikten ut mot Sylmassivet mjölkig.

Jag gjorde mig i ordning snabbt för att komma iväg före alla andra på bussen. Här tänds någon slags tävlingslystnad och min fart är rätt så snabb. Det är en hel del på väg mot Sylarna och jag passerar sällskap efter sällskap. Jag har gått denna sträcka flera gånger förut och vill bara komma fram till Sylarna för att kunna gå nya leder.

Den översiktliga planen för vandringen var att första dagen komma en bra bit på vägen till Helags. Tanken var dock att vid Ekorrpasset vika av och gå via småtopparna söderut och komma till Helags västra sida. Väl vid Helags var tanken att gå upp på toppen för att sedan fortsätta över till östra sidan och Helags Fjällstation. Från Helags skulle jag sedan gå via Ljungan eller Holke och Gåsån tillbaka till Sylarna.

När jag väl kommit till Sylarnas fjällstation och hälsat på några närgånga renar precis vid stationen hade jag svårt att motstå Sylarnas goda chokladbollar. Efter att ha njutit av chokladboll och den fina utsikten så begav jag mig återigen av, nu mot Ekorrdörren.

Syltopparna var mestadels höljda i moln, men bitvis stack Templet och djävulspinacklarna fram. De ser så himla häftiga ut. Leden efter fjällstationen var rätt så stenig och kontrasten mot den fina spångade leden från Storulvån var stor. Jag såg inte heller några andra människor, och skulle inte göra det på två dagar.

När jag kunde se Ekorrdörrens vindskydd började jag vika av och gå mot Ekorrhammarens östsida. Det började bli rätt så sent och det var dags att hitta en lägerplats. En bra lägerplats för mig ligger någorlunda nära vatten, det får gärna vara lite konvext eller åtminstone inte en i en sänka så det inte samlas vatten under tältet. Det får gärna vara någorlunda platt och hyfsat lodrätt även om det kan gå med en liten vinkel. Det är ju fördelaktigt om man kan hitta lite omkringliggande skydd i form av kullar eller liknande om det skulle blåsa på.

Det fanns ganska många vackra grushögar med sänkor emellan och det gick ganska snabbt att hitta en plats att sätta upp tältet. I år hade jag testat att hyra ett tält som man kunde plocka upp på Storulvåns fjällstation. Det var kanske en liten chansning då jag inte kunnat testa tältet innan men det var en någorlunda bekant modell i Hilleberg Nallo 2 GT som jag visserligen inte använt förut. Dock så verkar uppsättningen av de flesta tunneltält rätt så likartade.

När det gäller mat så är mitt upplägg att äta en lätt lunch utan att behöva värma maten. Detta för att göra det enkelt samt spara gas. 

Huvudnumret är middagen och inför denna resa hade jag för första gången torkat mat själv hemma. Eftersom jag är en gottegris så ville jag detta år testa lite olika efterrätter, bl.a. kanellbullar i stormkök, äppelpaj och t.ex. chokladbollar. Frukost äter jag inte i normala fall och inte heller planerade jag att äta det på vandringen, dock är kaffet viktigt.

Medan det mörknade på lagade jag mat i tältet. Denna kväll blev det en indisk palak paneer med medtaget naan bröd som jag planerade att steka i stekpannan. Resultatet blev kanske inte så vackert och bildvänligt men det blev åtminstone mycket gott. Som efterrätt testade jag äppelpaj. Jag hade torkat äpplen hemma som jag blötlade medan jag blandade i smör i en påse där jag hade samlat ingredienserna till en smulpaj på förhand. Efter att ha blandat ihop det genom att knåda påsen så blandade jag äppelbitarna och smulpajsdegen och stekte dem tillsammans. Det var inte speciellt vackert heller men riktigt gott.

Efter dessa goda kulinariska upplevelser var det dags att diska. Med ett smattrande regn, skymning och kylig vind kändes detta lagom roligt. Då jag använt en hel del smör både till mat och efterrätt fick jag en stekpanna full med fett som självklart inte inte löstes upp i det kyliga vattnet. Efter att ha kämpat ett tag och fått stela kalla fingrar gav jag upp och kategoriserade det som ett problem som inte skulle lösas nu.

Jag somnade till slut till ljudet av smattrande regn mot tältduken.

“Better to do it than live with the fear of it” - Citat av Logen Ninefingers från boken The Blade Itself i trilogin First Law av Joe Abercrombie