Om man tittar på gamla kartor så hittar man Bunnerfjällen omnämnt redan i de äldsta kartorna från 1600-talet. Stavningen kan variera, ibland står det Bunarviken, ibland Bunerfiel. Kösjön har i nån karta omnämnts som Bunnersiön. Namnet Bunner, Bunare eller liknande är en definitiv benämning från tidigare kan konstateras. Det går en bäck/å ner till Ånnsjön som heter Bunnran.

Nyfiken som jag är undrar jag vart namnet Bunner kommer ifrån. Jag vet att ortnamn kan vara väldigt gamla och innehålla fossila ord, alltså ord som sen länge slutat används. Det kanske är så i detta fall men en sökning i Svenska Akademins Ordlista gav en möjlig förklaring i ordet Buna. 

“folkligt namn på en del olika växter, urspr. o. företrädesvis sådana som till största delen bestå af styf(va) o. torr(a) stjälk(ar) o. alltså äga föga värde som kreatursfoder”

Kanske folk tidigt noterade att dessa fjäll inte var så jättebra för bete? Roligt att spekulera, om någon vet någon annan förklaring vore det roligt att ta del av då jag inte hittat någon annan bra förklaring i mina sökningar.

På min tredje och sista dag vaknade jag tidigt av att jag frös om en hand som stack ut utanför min sovsäck. Efter att ha petat in i skydd kunde jag somna om och vakna någon timme senare till att solen värmde upp tältväggen. Vilken skillnad solen kan göra, i tältet var det nu varmt och skönt och jag kunde göra mitt kaffe utan att behöva frysa.

Det tog emot lite att packa ihop tältet. Det är vemodigt och samtidigt lite skönt att veta att vandringen snart kommer vara slut. Denna dag var planen att leta upp leden och sen via Stensdalsstugorna gå tillbaka till Vålådalen. För mig var halva den sträckan något nytt men en stor del av dagen skulle spenderas i skog. Det är ju charmigt på sitt sätt och det är betydligt mer njutbart när det var så lite mygg och knott som det var denna gång. Men utsikten och kalfjället är vad jag längtar mest till.

Med tältet packat och klart försökte jag klura ut bästa vägen till Stensdalsstugorna. Jag kunde ju nu följa Stensån fram till stugorna men en snabb blick på kartan gav insikten att det troligen skulle bli en ganska blöt tur. Istället gick jag rätt så rakt söderut mot leden. Vägen ledde över någon myr men det var inget mina nya kängor inte klarade av.

Jag hade noterat några R på kartan, det vill säga fornlämningar, precis där jag skulle ansluta till leden. Efter en liten stunds letande konstaterade jag att vad det än var så var det inte tydligt. Efteråt har jag sett att det skulle varit lämningar efter kåtatomter. Det är ändå roligt att det finns lämningar här och där till och med ute på fjället.

Efter en stund kom jag fram till Stendalsstugorna. Det var en blandning av några äldre stugor och en ny fräsch huvudstuga. Jag satte mig ner på en bänk för att vila och kolla runt lite. Det var en del folk i rörelse men mindre aktivitet än jag trott. En trappa ledde ned till Stensån och jag fyllde på vattnet där. Nån gång vill jag ge mig på att göra en stugtur, kanske på vinterfjället, gärna till Stensdalsstugorna.

En stund efter att ha lämnat Stensdalen kommer man upp lite på fjället igen. Härifrån fick jag en bra vy mot Kyrkstensskaftet och vägen jag gått tidigare. Sett härifrån kunde jag känna mig rätt så nöjd med min insats.

Resten av vägen var det inte så mycket att säga om, vädret var fint. Jag kunde sätta mig ner en stund vid Stensån nära Buråsen och njuta. Då det inte var långt kvar kunde jag konstatera att jag kunde haft lite längre sovmorgon. Som det var skulle jag ha gott om tid på Vålådalens fjällstation för en dusch och lite middag.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att

• Jag skulle velat ha en dag till för att fullt kunna uppleva Bunnerfjällen
• Det här med toppbestigning nog inte är min grej. Ge mig dalarna och det låga kalfjället!
• Kängor kanske är bättre än trailskor ändå, för mig
• Det är väldigt skönt att slippa diska
• Frystorkat ändå kan vara ganska gott
• Det kan var mygg och knottfritt runt mitten av Augusti i jämtlandsfjällen!