Dagen började bra, det var lugnt och stilla nere vid tältet i dalen. Jag lyckades packa ihop tältet utan att förfrysa fingrarna helt. Min tanke för dagen var att ta mig förbi Helags på något sätt. Ursprungligen så hade jag hoppats på att kunna gå upp på Helags topp, något jag hade tillfälle att göra för 20 år sen men som jag inte vågade och nu grämde mig för. Men Helags låg täckt i ett molntäcke, tror faktiskt inte jag såg Helags topp på hela vandringen då det hade fått ett personligt molntäcke som låg kvar där hela tiden.
Efter att ha kollat på kartan tänkte jag nu istället att jag kanske kunde vandra upp på platten mellan Helagstopparna och därifrån kanske snedda över till nordsidan och följa kanten ner till Helagsstugorna.
Jag följde bäcken uppåt och det var lugnt till en början men ju högre upp jag kom desto mer märkte jag att det blåste. Det var iaf lättvandrat fram tills innan platten, innan denna så var det ett stenfält som blockerade vägen i några hundra meter.
Uppe på platten blåste det ganska mycket och det var dimmigt. När jag kollade runt så hittade jag inte någon självklar väg framåt. Jag började med att försöka vandra ovanför en snölega men här var det ett nytt stenfält och sluttande. Här försökte jag snedda mig uppför för att passera ett brant parti framför mig. “Better to do a thing than live with the fear of it” gick på repeat i huvudet. Ingen täckning var det jag såg på mobilen. Jag började ändra mig och funderade om det var smartare att gå upp mot toppen istället.
Några minuter efter att ha börjat gå uppför så blir stenarna snötäckta och jäkligt hala. Jag drämmer in knät i en sten och först nu inser jag hur dumt detta är. Det blåser och regnar kraftigt och jag är kall och blöt. Här så bestämmer jag mig för att gå tillbaka ner där jag startade och försöka runda Helags istället för att korsa det.
Nu måste jag bara ta mig nedåt på hala stenar men med försiktiga steg så går det framåt. På platten får jag huka mig för blåsten. Men ju längre ned jag kommer desto mer nöjd är jag med mitt beslut. Om jag hade gjort illa knät mer än jag gjorde så hade jag verkligen legat illa till och jag inser hur snabbt det kan gå käpprätt åt skogen med lite otur. Istället säger jag nu ”Better safe than sorry” till mig själv.
Väl nere och vid renstänglet så är jag kall och blöt och allmänt bedrövad, men efter att ha hoppat över stängslet och börjat vandra ner mellan Predikstolen och Helags så blir jag på bättre humör. Med bra kläder så torkar man snabbt och värmen kommer tillbaka. Jag njuter av att vara hyfsat i lä och utsikten är fantastisk.
På vägen ner i dalen träffar jag på lite renar, här börjar jag dock snedda mot Helags sydsida där jag planerar att hålla mig på höjdkurvan runt 1100 m fram till där leden och renstänglet möts söder om Helags. Denna sträcka är rätt så trevlig att vandra och jag kan inte klaga över väder eller vind.
Framme vid leden fortsätter jag mot Helags fjällstation. Här var jag för ca 20 år sen och det var sig likt även idag. Jag stannade och fikade lite och bara njöt av att sitta inne. Det hade börjat blåsa upp och prognoserna verkade indikera en blåsig kväll, natt och morgondag. Då jag ville komma en bit mot Gåsån innan jag satt upp tältet begav jag mig ut på leden mot Gåsen.
Det blåste en del men inte så mycket så att det var jobbigt. Jag njöt av utsikten och blickade ut mot Sylarna och ibland bakåt mot Helags. Jag tror jag skymtade nedre halvan av snölegan jag försökte gå ovanför.
Framför mig hade jag nu Gåsen och Härjångsfjällen. Jag mötte en person, första personen på leden sen jag lämnade Sylarna. Personen var en traillöpare på väg mot Helags och hade passerat raststugan vid Gåsån.
Nånstans innan Holke hittade jag en bra tältplats som låg bakom en kulle som jag hoppades skulle skyla mig från den tilltagande vinden.
