Att skriva detta inlägg utan bilder känns som att försöka förklara skillnaden mellan grönt och lila för en som är färgblind, men jag kan inte låta bli.

Igår kväll var vi hembjudna till vänner på middag. En bit in på kvällen började vi planera in några dagars gemensam sommarsemester, varpå laptopen plockades fram så att vi kunde surfa efter ställen, kolla priser och så vidare. Och hur det nu var så kom vi in i mappen med semesterbilder, när vi nu ändå hade datorn framför oss på bordet.

Tännforsen

Det var en oansenlig rubrik, men vi gick in och tittade. Våra vänner hade tagit med barnen till vattenfallet vid Tännforsen en dag på sportlovet i vecka 10. Det hade tydligen varit en häftig upplevelse att se de frusna isformationerna med det ständigt brusande vattenfallet i mitten. När de kommit ned för trappan bredvid fallet, upptäckte de att det fanns en "igloo" längst ner. Eftersom de inte var förberedda på att se mer än själva fallet, var de först lite skeptiska till att betala inträde för att se något de inte riktigt visste vad det var, men föll till föga, betalade och gick in.

Innanför dörrarna visade det sig att man byggt upp magnifika rum av snö och is, med övernattningsmöjligheter och allt. Lite som ett jämtländskt ishotell. Byggnaden hade dessutom balkong ut mot fallet. Och som grädde på moset fanns en gång som ledde in BAKOM vattenfallet. Och det är här jag förbannar min feghet att jag inte tordes be om att få låna deras bilder till min blogg, för det verkade helt makalöst vackert. Ljudet lär ska ha varit bedövande, och man fick bära säkerhetshjälmar - om nu någon istapp skulle lossna någonstans. Barnen fick hårda förhållningsregler att de skulle hålla koll på föräldrarna, och se till att de stannade där gången tog slut, så att de inte halkade ner i den iskalla vattengrytan x antal meter ner.

Nästa vinter ska jag dit. Så är det bara.

www.tannforsen.com