Den här helgen är det många barn som drar på sig spökkostymen och drar mellan gårdarna i jakt på snask. Som den bakåtsträvande traditionalist jag är, tycker jag att sådana hedniska riter hör påsken till. Så jag har börjat skapa en egen liten allhelgonatradition med mina barn, när vädret så tillåter.
När mörkret fallit, drar vi på oss reflexvästar, pannlampor och tar med så många ficklampor som vi har batterier till. Sedan tar vi och promenerar skogsstigen i kolmörkret till kyrkogården där vi tänder gravljus och myser. Det är lite speciellt när man kommer upp så att man ser det upplysta kyrktornet mellan talltopparna. Den här tiden på året är det ju verkligen MÖRKT, och pannlamporna lyser inte långt. I år kom vi dessutom precis i tid till minnesgudstjänsten med kyrkokören och hela baletten. (Det slog mig att jag släpat med femåriga Ida till kyrkan tre helger i rad. Det håller ju inte för en ateistisk mamma som jag!) Men det är i alla fall skönt att komma inomhus efter en kvällspromenad. Efteråt ringer man bara efter far som får komma och hämta barnen med bilen. Jag glömmer aldrig första gången vi gjorde den här turen, när vi precis tänt gravljusen vid minneslunden. Helt plötsligt hördes ett plask och ett illvrål. Det var en liten pojke i tvåårsåldern som i mörkret inte uppmärksammat att det fanns en liten spegeldamm vid minneslunden, så han gick rakt ut och plumsade i med vinteroverall och allt. Hur kall ska inte den lille pojken ha blivit! Jag hoppas att de inte hade så långt hem...
Jag valde dock att promenera hem också fast maken hämtade med bil (man är ju utrustad med stegräknare numera gubevars), och det var påtagligt hur mycket mer mörkrädd jag var när jag inte hade sällskap av barnen. Man går liksom på helspänn och försöker förbereda sig på att någon fågel ska flyga upp en halvmeter bredvid en. Galningar av typen yxmördare tror jag inte på, så de skrämmer mig inte. Men visst var det skönt att komma hem till en kopp varm choklad efter en uppfriskande mörkertur med tid till eftertanke om individens litenhet.
Våra grannpojkar gjorde ytterligare en Halloween-variant.
Med pannlysena på knackade de på,bjöd oss på godis,fick dubbelt tillbaka,gick artigt vidare.
Få se vart den svenska Halloween/allhelgona landar om några år.
På"min tid" var det så att jag plumsade genom snön till gammelmormos grav och tände ett ljus.
Sen samlades vi för att se skräckis.
Numera blir det vanliga ljus hemma och lösgodis.