Vi läser vidare om damernas fotvandring:

"På en fotvandring är utrustningen av största vikt. Framförallt måste stor uppmärksamhet ägnas åt fotbeklädnaden. Helst användas kängor, som måste vara starka och bekväma, varken för stora eller för små och sitta väl, så att de icke föranleda skavsår. Alldeles nya kängor böra icke begagnas, utan sådana, som under en månads tid varit i dagligt bruk och sålunda hunnit forma sig efter foten. Alldeles förträffligt är att i kängorna lägga en lös sula av tagel eller renhår. En sådan håller foten torr vid svettning och i händelse av regn och väta. Strumporna böra icke vara för tjocka och hettande, men icke heller så tunna att sulan kännes för mycket igenom. Kängorna böra alltid vara förfärdigade för höger och vänster fot.

Kroppen bör vara så fri och ledig som möjligt i sina rörelser. Fördenskull få inga hårt sittande liv, trånga linningar eller band användas. Bäst är att använda blus, och kjolen bör vara alldeles fotfri, samt sluta minst 10 cm. över marken. För kalla dagar behöves en kofta eller jacka, och mot regn skyddar allra bäst en lätt regnkappa med kapuschong, varigenom paraply blir onödigt, liksom en hatt med breda brätten som skyddar mot solen, gör parasollet överflödigt."

(Här har man uppenbarligen inte läst på, utan släpat med paraply/parasoll ändå!)