Så länge man inte ser några vindsnurror, helikoptrar eller mountainbikes, så kan man ju luras att tro att tiden står still på fjället. Särskilt när man sitter och tittar på gamla turistbilder och känner igen utsikterna. I drygt hundra år har turister vandrat omkring i "mina" fjäll och njutit av omgivningarna. Ännu mycket längre har människor haft fjällen som hem och arbetsplats.
Men det är fjällturisterna som fängslar mig just nu. Symaskinen står framme. Det kliar i fingrarna på mig att slänga ihop en full friluftsutrustning med sportkläder anno 1911. Långkjol och yllekavaj. Knäppkängor och hatt. En enkel ryggsäck med plats för smörgåsar inslagna i papper, och en saftflaska i glas. Hm...
Om inte annat så blir det ju varmt och gott, och kanske får man en liten bättre känsla för den pionjäranda som måste ha genomsyrat dåtidens fjällturism - med punschverandor istället för after ski. Hur lätt är det egentligen att klättra uppför klippskrevor på dåliga stigar i forsid kjol?
Den som råkar ha mönster liggandes hemma får gärna höra av sig.
Skulle kunna tänka mig det känns som att bada med burka /Janne
Ps Tack för floran.
Stoltserade med arabiska mammor som plaskade i medelhavet med sina småttingar. Väl påklädda från topp till tå. Det var +32 i skuggan.
Tog man bort bilarna på stranden och jallamusiken ur bergssprängarna så påminde det om gamla dagar.
Fina bilder du har.
Snickrar på punchveranda.
du får nog räkna om storlekarna lite, men det klarar du.