En 22årig tjej som har myror i brallan och svårt att sitta still, ser det mesta som att det går att göra till ett äventyr och tycker det är otroligt roligt att lära känna nya människor.
duracellkanin

Hallådär, här är en 24 årig pratglad, utåtriktad och energisk tjej som pluggat Vildmark & Äventyrsguide i Åre och numera är utbildad fjälledare & guide. Testar gärna mina egna gränser och har väldigt mycket myror i brallan så sitter helst inte still för länge innan jag hittar på något. Befinner mig i Jostedal på somrarna och just nu i Björkliden vintertid.

Sover hellre utomhus än inne.

Användarnamn: duracellkanin

Intressen: Alpinism, Klättring, Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Turskidåkning, Navigering, Mountainbike, Multisport, Paddling, Foto, Löpning, Utförsåkning, Resor

Mer på profilsidan

I Abisko, nu är det dags!

Nu har jag lämnat in min stora väska och cykelväska på STF här i Abisko som ska transporteras till Nikkaloukta och fått fin hjälp. Äntligen är det snart dags för avfärd för min första etapp ett till Riksgränsen på Rallarvägen som är runt 38 km men inte speciellt avancerat så det borde inte vara några större problem. Smått trött är jag eftersom jag inte alltid har lätt för att sova på dessa tåg, men det är lugnt. Just nu är det molnigt men regnar inte. 

Igår när jag hoppade på nattåget var det lite spännande hur jag skulle få plats med cykelväskan, 90l och min cykelryggsäck. Men det gick efter lite om och men, allt ska inte vara enkelt. De andra i min kupé var väldigt trevliga så vi hade en fin kväll tillsammans med mycket skratt och konversationer. Hoppas de får äventyr och en bra upplevelse dit de ska. 

Såhär såg det ut innan avfärd med mina prylar. 

Nä nu är det dags, projektarbetet startar. Det ska bli otroligt roligt att se hur jag klarar 18 dagar på egen hand i fjällen (även om jag troligtvis kommer stöta på folk på Kungsleden)

Föregående Nästa Startsida
Avduracellkanin Publicerat 2016-06-19 Läst 12053 ggr
Kategorier Aktivitet / Cykling, Händelse / Expedition
Etiketter Projektarbete, Äventyr
Ingår i turprojektarbete: MTB och trailrun
Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2016-06-20 11:44   mc690
Men vilken tur du planerar, ska bli kul att följa! Du verkar väl förberedd för dina 18 dagar på egen hand så det kommer gå finfint!
 
Svar 2016-06-20 15:52   duracellkanin
Tack vad snällt av dig! Men det är bara lilla väskan som ska med på turen, resten får stanna i Nikkaloukta tills jag hämtat det där. Det blir spännande att påbörja Kungsleden på cykel imorgon, och allt som kommer att stå i min väg. Ha en fin dag! :)
 

Läs mer i bloggen

En sommarsäsong leder till höst äventyr

Alla ni därute som säsongat någon gång känner säkert igen känslan av att man sista tiden är rätt peppad på att gå vidare men då dagen kommer är det fortfarande lite jobbigt att lämna. Kroppen behöver ett litet break men ändå har man detdär speciella bandet till kollegorna, människorna & naturen man har vistats i. Jag har nu gjort två säsonger i den fantastiska Jostedalen, som verkligen gjort ett stort intryck på mig och jag tycker om den dalen så enormt mycket och allt som finns utanför dörren. Så charmigt. Sommaren bjöd på mycket varmare temperaturer än förra året vilket är lite oroväckande såklart och breen (glaciärerna) i området har påverkats mer än året innan. Jag har sett otroligt mycket fler kalvningar i år, häftigt att se men också tråkigt. I år kom massa nya kollegor så det har varit spännande och min nörd level har stigit på skalan både glaciär, geologi & klätter mässigt, känner snart hur nördstämpeln sitter i pannan på mig. Det känns också väldigt inspirerande att jag hittat det jag brinner för just nu, den här sortens natur. Sten, is, snö och sjö. 

För att stilla min klätterabstinens kommer jag nu att fara iväg på semester till Kalymnos i Grekland och leka av mig. Som nybliven hjälpklätterinstruktör på klippa känns allt som handlar om klättring, rep och räddning väldigt roligt och lärorikt och något jag vill göra massor av. Likaväl som glaciärer, jag vill till flera och utforska dem. Gå mer kurser. Guida ännu mera. Papp tycker jag är konstig som spenderar mina somrar på is och snö men jag har helt ärligt hellre kallt än för varmt. 

Läs inlägget

Kvinnlig äventyrs inspiration

De sista sidorna av den 364 sidor innehållsrika ”Space below my feet” (1961) är till ända och jag kan inte sluta fascineras av denna fantastiska kvinna bakom boken, Gwen Moffat, en av världens första kvinnliga bergsguider. Som i 20-års ålder droppade ut från armen och drevs av sin passion för berg och äventyr och levde därefter. Hon är en sann inspirationskälla på alla plan och att läsa om hennes olika klätteräventyr, hitch hikes, boende i stugor i skogen i princip helt utan pengar, när hon genomför sina första klättringar som förste man, utan vare sig sele eller hjälm utan repet runt magen och att de klättrade under förutsättningar man knappt kan föreställa sig idag. Det var pure climbing. Min redan växande dragning till alpinism och glaciärer bara växer och hon är utan tvekan en påverkan i att jag ska fortsätta. Inte sätta gränser utan se möjligheterna vilket gäller det mesta här i livet, inte bara äventyrsmässigt utan det mesta man vill göra vad det än kan vara. Jag har länge hört av mina kompisar: ”jag vill också göra det du gör, det verkar så himla kul.” Men gör det då? Säger jag samtidigt som jag får till svar att det går inte för att de har heltidsjobb osv, ibland får man offra saker för att vinna annat. Det ger en mer i slutändan. Det är därför jag själv valt att bli guide, för att jag brinner för äventyr och att dela med mig av det och försöka peppa och inspirera andra att vidga sina vyer.

Det behövs mer girlpower därute och jag har hittat väldigt många kvinnor som gjort fantastiska bestigningar av berg, första expeditioner etc under 1900-talet som jag aldrig hade hört om tidigare just därför att vi tenderar att glömmas bort eller inte nämnas lika mycket ibland. Såsom Elizabeth Coxhead, Nea Morin (t.ex enda kvinnan i en expedition 1959 till Ama Dablam), Elizabeth Le blond (t.ex var med och startade Ladies Alpine club i Schweiz 1907) som alla gjort väldigt mycket intressant med tanke på deras förutsättningar.

Läs inlägget

Slettemarkspiggen via Slettemarkskampen

Nu när höstens färger börjar pryda Norges fantastiska natur och min säsong hos Icetroll för denhär sommaren är över är det dags att utforska mer av Norge. Efter att ha städat ur vårt guidekollektiv och rullat ur underbara Jostedalen tog min vil, Haggan, mig till Fondsbu. Fondsbu ligger i södra delen av Jotunheimen och här jobbar min kompis Lisa. Vi bestämde oss för att ta en långtur igår och fick hit min kollega Matias dessutom. Väderleksrapporten visade molnigt, lite regn, inte så blåsigt men att det skulle skina igenom sol under dagen. Kring 9 på morgonen traskade vi iväg från Fondsbu, längs med sjön Bygdin och i alla nyanser av orange. Anmarschen var låååång  men vacker innan vi nådde foten av första lilla berget på 1850 möh som vi skulle ta oss över påväg mot Slettemarkskampen. Det var dimma, halt och mycket scramble. Vidare upp mot Slettemarkskampen möttes vi av massvis med snö, ripor, nyfikna vesslor och vi fann vår väg upp till kammen som var helt täckt med snö. Fortfarande molnigt och på gränsen till whiteout nådde vi Slettemarkskampen (2032m). Utsikten därifrån sägs vara fin men vi såg inte så mycket just då. Därefter hittade vi oss neröver mot ryggen till Slettemarkspiggnenocy repellerade oss ner och scramblade över. Sista stigningen upp innehöll endast snö, vi kröp på alla fyra ibland och letade stabila stenar att hålla oss i. När vi var på förtoppen sprack det upp och blev BLÅ himmel och sol ovanför molnen. Vi kunde se alla 2000m+ toppar sticka upp över molnen som små upp och ner vända glasstrutar. Som ett stort fluffigt duntäcke täckte allt vi såg. Sista kammen och själva Slettemarkspiggen (2164m) var dagens krux då det var lite klurigt och väldigt smalt. Vilken pangdag vi hade och time ing att nå toppen precis då. Vägen tillbaka vart spännande då vi möttes av dimmen igen innan vi kom under molnen och solen lyste upp alla toppar och dalar i magiska färger och Matias var hungrig som en femåring och undrade hur långt det var kvar i evigheter samtidigt som han sa "what tha hack are you having for breakfast because your'e always so energetic". 

Läs inlägget

Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.
Till artikeln

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg