Lista senaste kommentarer från alla
|
Artikel/Blogg: Rädsla versus ensam tjej i bergen |
2011-10-22 19:10
från
mathog
: Det är lätt att jaga upp sig för att vara ensam i mörkret. En gång när jag var ute och tältade låg jag och lyssnade till ljuden utanför tältet. Fåglar kvittrade till en viss tidpunkt. Efter det hördes endast göken. Jag somnade och vaknade snart med ett ryck. Det var alldeles knäpptyst i skogen inte ett ljud. Jag vände på mig och somnade om. Trevlig läsning i din blogg. Ha det gott. |
|
|
Artikel/Blogg: Rädsla versus ensam tjej i bergen |
2011-10-22 12:48
från
fowwe
: Kloka funderingar och logiskt resonerat. Här i landet är många - som Britt påpekar - rädda för att exempelvis gå genom en mörk och öde skog ensamma. Kan väl knappast finnas något som är säkrare. De reella hot man kan räkna upp där är ytterst sällan något en människa behöver vara rädd för. Själv känner jag mig fullständigt säker när jag befinner mig i öde trakter. Det enda som i viss mån oroar är eventuellt slarv och egen klantighet ;-). |
|
|
Artikel/Blogg: Rädsla versus ensam tjej i bergen |
2011-10-22 12:07
från
brigas
: Ja,varför är inte unga män utanför krogen mest rädda egentligen.Kvinnor som befinner sej i sällskap med känd person (av motsatt kön) borde ju vara mest skraja. Håll dej hemifrån på behörigt avstånd från andra så kan du vara trygg...Och långt från fordonstrafik. De personer man då träffar,som måste färdas till fots brukar vara snällast. Gillar detta med statistik,här är ju många rädda att vara ute i skogen, i mörkret,rädda för björnar,så de motionerar längs landsvägen... |
|
|
Artikel/Blogg: När livet blir för stort |
2011-10-19 03:13
från
tostefar
: Även en stor människa som du behöver få vara liten emellanåt..... |
|
|
Artikel/Blogg: När livet blir för stort |
2011-10-18 15:46
från
seobserver
: Sorg är en del av att vi är människor och bryr oss. Låt det få bli lite kaos, det fixar sig och allteftersom de fina minnena börjar väga över och kan hanteras blir det lättare. Just nu är ego i en försorgeperiod, blotta vetskapen kan verka förlamande men får inte bli det, även vardagen måste fungera väl oavsett. Som alltid på höstarna måste vinterförberedelser som inte blivt gjorda göras alldels oavsett. Anneli du har visat på pannben och känsla samt en äkta kämparglöd. Dylikt sticker ordningsmän av klenare kaliber i själen och motnyp har du fått. Avund är en gammal dödssynd, Är säker på att med alla planer och det driv du har är du snart rejält ovanpå igen. Vi är många som hejar på och ser fram mot nästa avsnitt. Det här tar sin tid men det är det som gör resan värd. |
|
|
Artikel/Blogg: Anneli + Utsidan = SANT |
2011-10-17 09:45
från
desireman
: Riktigt kul! Ser fram emot det :-) |
|
|
Artikel/Blogg: När livet blir för stort |
2011-10-17 08:24
från
MonicaKa
: Sorg är väl att se som den akuta fasen, och visst gör det ont. Sen blir det saknad, och även om det också kan göra ont, så är det ju även en fin känsla, ändå? Efter omständigheterna, måste man ju dock säga. Omständigheterna är som de är och omöjliga att ändra på, tiden går inte att stanna eller vända bakåt, någon man tycker om finns inte i livet, eller finns inte för en själv (t ex en separation). När man tänker på det så, så är ju saknaden en stor och mäktig känsla, det är någon som har betytt mycket för en själv, som inte finns tillgänglig längre. Men man får bära den personen med sig, hos sig själv. Jag har en vän som fick ett alldeles för kort liv. Prästen sa vid begravningen (de flesta av oss närvarande var mellan 30 och 50 år): "Nu har vi samlats här, för att en sista gång hedra N.N." Så fasen heller! Jag blev jättearg mitt i det ledsna, vaddå "en sista gång"? Vem är denne präst att bestämma det? Jag hedrar eller tänker på min vän i många olika situationer, saker vi gjort tillsammans förut, vad han t ex kunde ha gett för råd när jag skulle köpa kamera, hur han säkert skulle ha suttit i gömsle fler gånger och spanat på tranor vid Hornborgasjön, tidiga morgnar på berget för att fota, fiska, uteprylar vi kunde ha lånat mellan varandra, mm, saker vi _kunde_ ha gjort, etc! Förutom att han var en bra och klok "vanlig" människa också, såklart, inte bara utemänniska. Grr. Med denna lilla egna berättelse ville jag egentligen bara säga: Du hittar det sätt att hantera sorg och saknad som passar just dig, tids nog om inte annat. Även om det är skönt och nyttigt att ventilera och prata med andra, så är det inte säkert att någon annans metod eller lösning passar. Och inget är mer rätt eller fel, egentligen. |
|
|
Artikel/Blogg: När livet blir för stort |
2011-10-17 02:51
från
tostefar
: Hej Annelie... jag är en tämligen ordinär frilufsare som följt din blogg ett tag nu. Måste säga att jag är storligen imponerad av dina äventyr och, utifrån det du skriver, den människa du verkar vara. Som jag tolkar det så har ditt liv inte alltid haft medvind. Blir glad när jag läser hur du försöker skapa hemtrevnad under svåra förhållanden. Blir glad när jag ser hur du ställer krav på tillverkare av utrustning men framför allt slås jag av ditt driv, energi och din "positivism". Blev rätt ilsk när jag såg att förståsigpåare kritiserade ditt världsrekord. Om det sedan var ett faktiskt och svårmätt rekord eller ej är enl mig ganska ointressant. Hursom helst var det DITT rekord oavsett vad klättrarmaffian anser Helt klart är att du gjort en fullständigt enastående bedrift och du är i din fulla rätt att slå dig riktigt hårt för bröstet. I ovanstående inlägg vågar du även blotta dig och visa sårbarhet....stort!!! När du sitter där hemma på kammaren och skriver av dig "skiten" så ska du veta att du berör. Åtminstone mig... önskar dig allt gott....och ta hand om dig.. |
|
|
Artikel/Blogg: Anneli + Utsidan = SANT |
2011-10-15 10:14
från
seobserver
: Det ser vi fram emot! Företagshemligheterna kommer nog fram underhand;-)= |
|
|
Artikel/Blogg: Anneli + Utsidan = SANT |
2011-10-14 22:42
från
Håkan Friberg
: Alltså... jag förstår inte...? Vad blir det för skillnad? Vad är det för överenskommelse ni har? |
|
 Strålande solskensglad på toppen av Mont Blanc |
2011-10-11 13:46
från
Henke stj
: Du är coolast på hela utsidan. Och vanligast. Inget dravel om skoskav och blödande sår. Du gör din grej och lever ditt liv. Kör på. |
 |
|
Artikel/Blogg: Hur man minskar risken att bli höjdsjuk |
2011-10-07 09:01
från
äventyrssugen
: Du har säkert rätt om aklimatiseringen. Men på bestigning av de allra högsta topparna kommer ju en annan stor faktor in - vädret. Som jag förstått det så är ofta väderluckorna väldigt snäva och det är det som pressar människor att ta sig väldigt snabbt uppåt. Om man följer ditt skema för aklimatisering får man tillbringa väldigt lång tid på mycket hög höjd. Utsätter man sig då inte för en väldigt stor risk för oväder. Håller din metod även för de allra högsta bergen? Du har ju iofs. bevisat att det håller upp på 7500 meter. |
|
|
Artikel/Blogg: Hur man minskar risken att bli höjdsjuk |
2011-09-27 07:59
från
Magnus H
: Valdigt bra artikel. Kan inte annat an instamma. Och ja, det ar valdigt praktiskt att kunna ga snabbt om det behovs. Bra att ha i ryggsacken sa att saga. Ang diskussionerna om Kili sa kan man acklimatisera pa Meru eller Mt Kenya for att gora det lite billigare. Varje dag pa Kili kostar ganska mycket. Och da far man se mer ocksa. |
|
|
Artikel/Blogg: Hur man minskar risken att bli höjdsjuk |
2011-09-26 19:53
från
fowwe
: Mycket innehållsrik och praktisk artikel, tack för den Anneli! Jag och mina två vänner ska träffas om några dagar och fortsätta planera vår resa till Nepal. Detta ger bra underlag för vår diskussion om förhållandena på höga höjder. (Men vi kommer knappast att komma högre upp än max ca 5500 meter. Kanske inte ens det. Dock förstår jag att även en sådan höjd är riskabel att underskatta.) |
|
|
Artikel/Blogg: Hur man minskar risken att bli höjdsjuk |
2011-09-26 17:51
från
Adventureblaze
: Alltid intressant att jämföra acklimatiseringen. Ser att du ökar 300m per natt, men har du nåt system gällande när du tar dig ner till BC för minst en natts sömn för att sedan fortsätta högre upp igen? Eller går du på känn ? |
|
|
Artikel/Blogg: Hur man minskar risken att bli höjdsjuk |
2011-09-26 16:01
från
mathog
: Vi hade tänkt fixa allt själva med att hyra guide på plats. Tiden för turen har vi kollat upp på diverse sajter. Därför var det himla bra att ta del av dina erfarenheter. Jag ska ta upp planerad tid för Kilimanjaro med min vandringskompis. Har du förresten några tips på utrustning? Vad jag förstått kan man hyra sovsäck och tält på plats. |
|
|
Artikel/Blogg: Hur man minskar risken att bli höjdsjuk |
2011-09-26 15:38
från
MonicaKa
: Mycket intressant läsning, även om jag bara är mest soff-äventyrare på 26 möh... Men jag har delat sovrum med en kille som fick höjdsjuka på UCPA-resa till Val Thorens (tror centrat vi bodde på ligger på 2300 m, högsta topp vi var på 3200 m?), hade man vetat lite mer då så hade vi inte låtit honom ligga på rummet och vara "förkyld/influensig" i flera dagar innan läkarbesöket. Usch! Kul att det blir artikel om dig i Outside! |
|
|
Artikel/Blogg: Hur man minskar risken att bli höjdsjuk |
2011-09-26 14:20
från
Bulingen
: Skrämmande att girigheten tar sig såna uttryck att guide-företag, medvetet/omedvetet utsätter sina kunder för livsfara! Mycket intressant läsning du bjuder på. Personligen håller jag mig säkerligen till våra Skandinaviska toppar även i framtiden. Trots det har jag ändå ibland funderat en del på detta med höjdsjuka. Fick härmed svar på det mesta, tack! |
|
|
Artikel/Blogg: Hur man minskar risken att bli höjdsjuk |
2011-09-26 13:38
från
mathog
: Jag vill först tacka för dina spännande blogginlägg här på Utsidan. Det var riktigt kul att se din oredigerade film från 7500 meter. Grattis till ditt lyckade äventyr. Jag och en vän hade tänkt oss en tur till Tanzania nästa år. Vi skulle då ta oss upp på Kilimanjaro, troligtvis via Coca Cola Route. Den turen ska ta ca 6 dagar. Och jag antar att man då räknat fram och tillbaka. Ingen av oss har någon som helst erfarenhet av bergsbestigning, men väl uteliv. När jag läser dina rekommendationer så blir jag ganska skeptisk till vår planerade toppbestigning. Jag kanske ska skaffa mer erfarenhet innan en sådan tur. Välja något enklare. |
|
|
Artikel/Blogg: Filmsnutt från topptältningen på Muztagh Ata |
2011-09-22 22:12
från
Bulingen
: Jag grattar dig gärna ännu en gång! Kul att du delar med dig av filmen! Jag håller med dig, färsk frukt är väl det man saknar mest när man varit ute ett tag. |
|
|
Artikel/Blogg: Filmsnutt från topptältningen på Muztagh Ata |
2011-09-22 20:40
från
MonicaKa
: Hihihi, kul! Man låter nog lite skoj när man pratar med sig själv, höjdeffekten obeaktad.... coolt att våga/vilja dela, vi hangarounds tackar för att få dela lite av ditt maffiga äventyr och rejäla bedrift! Grattis än en gång! |
|
|
Artikel/Blogg: Filmsnutt från topptältningen på Muztagh Ata |
2011-09-22 19:55
från
desireman
: GRYMT imponerande!!!! Inte många som skulle klarat detta. Härligt! |
|
|
Artikel/Blogg: Anneli siktar back to basic |
2011-09-16 20:59
från
perra@telia.com
: Jag tycker du är cool. Kör på ! Skit i dom självutnämnda "experterna" |
|
|
Artikel/Blogg: Stenarna lever igen |
2011-09-12 23:30
från
fowwe
: Anneli, flera gånger har jag varit på väg att kommentera dina tankar om vad du håller på med och hur det hänger ihop med dina tankar om livet i stort. Nu blir det av, om jag bara kommer mig för att klicka på "OK"-knappen! Jag har följt dina tankar med stort intresse. Du är djärv som låter en stor del - så förefaller det - av ditt liv utspelas inför oss läsare. Vi får inte bara följa dina framgångar (imponerande!) utan också dina "krumbukter" som du kallar det. Vi gör alla sådana, men inte lika offentligt och inte i samma hastighet! Att denna öppenhet frestar folk att lägga sig i ditt liv är en risk som du säkert är medveten om, och detta inlägg kan i värsta fall vara ett exempel på det. ;-). Du lever nog mer intensivt än de flesta, och intensiteten i dina äventyr och framgångarna triggar igång saker. Så har jag i varje fall upplevt hos mig själv , och jag känner igen det där med att man inte gillar allt man då ser hos sig själv. Man förlorar något ursprungligt som man ville hålla kvar. Och så får man leta sig tillbaka till det man känner att man kan stå för och till den man vill vara. Alla klarar inte det, framgångarna (eller tävlingen eller vad det nu kan vara) förändrar dem så mycket att de inte längre är dem som de ville vara. En annan sak är att vi är olika. En del verkar vara rena tävlingsmänniskor och sätter resultat främst av allt (inte bara i sport utan lika gärna ifråga om karriär, samhällsposition, lönebelopp, osv). Andra tycker att det finns fler saker i livet som man inte får missa och avstår från en del de potentiella framgångarna. Jag tycker det senare är sympatiskt och inbillar mig att man i längden lever lyckligare då. Du vill uppenbarligen hitta DIN väg och det är det bästa du kan göra. Varken jag eller någon annan kan väl peka ut den vägen åt dig. Men det är modigt att du berättar hur du trevar dig fram (vilket vi alla förhoppningsvis försöker göra). Jag önskar dig lycka till i dina funderingar! /Hans |
|
|
Artikel/Blogg: Anneli siktar back to basic |
2011-09-12 19:11
från
mrsonglife
: Varför inte slänga upp en liten profil och så vidare på http://www.kickstarter.com? Kan säkert hålla dig borta från "jobbet" ett tag till! :) Oavsett så kämpa på och fortsätt göra det du älskar, då spelar det ingen roll om "dom" så tycker du slagit universumsuperrekord eller ej! |
|
|
Artikel/Blogg: Stenarna lever igen |
2011-09-12 06:38
från
MonicaKa
: Det må låta som en gammal klyscha, men ibland måste man ju nå botten för att få fast mark under fötterna igen. Fast nu nådde du ju toppen, hm... ;) Aja, viktigast är väl att hitta tillbaka till det som känns rätt i själ och hjärta. För dig, av dig! Skönt att komma till den insikten. (För övrigt, rent praktiskt: ett grymt trick för att renovera sin gamla runda - att helt enkelt vända på den! Se stenar, träd, kurvor, sänkor, höjder, utsikt, vattendrag mm "från andra sidan"! Vår vanliga skogsrunda hemma blir "som ny" åt andra hållet, en häftig känsla i det lilla formatet.) |
|
|
Artikel/Blogg: Anneli siktar back to basic |
2011-09-11 19:47
från
seobserver
: En kul grej är för tråkmånsarna inte seriöst nog. Håller med Erik om livets trassel, kaosteori är visst den godtagbara termen. Det intressanta är ju när man går över några trösklar att somligt blir rätt pyttigt, men lite småkul. Det du gjort har du gjort, nej alla kommer aldrig att förstå det, men det är bara framåt och uppåt som är roligt. Fortsätt och stäng ute kvirrarna, de förstår ändå inte att sluta. Fortsätt du har en skön stil! Lycka till! |
|
|
Artikel/Blogg: Anneli siktar back to basic |
2011-09-09 08:39
från
plaskdaja
: Jag tror på din nya "linje". Men jag tycker ju Jantelagen är en bra lag också... Jag och de allra flesta som hänger på alpin forumet förstår vidden av din prestation att slå läger uppe på Muztagh Ata att det inte behöver spetsas till med rekord och dylikt. Men Svensson i Säffle hajar nog inte riktigt vad du har åstakommit. Vad är Muztagh Ata!?# Det är ju det Sträng lyckats med. Om svenskarna ska nämna Sveriges vassaste äventyrare/klättrare svarar nog 98% Fredrik Sträng. Ställer du frågan till Corax eller Fält tror jag du ett helt annat svar. Skulle nu jag vara på högsta nivå inom alpinismbranschen så skulle jag hellre få credd av några få av de som förstår än från många men som inte hajar nått. |
|
|
Artikel/Blogg: Anneli siktar back to basic |
2011-09-08 21:12
från
andrea.m
: Lyssna inte på alla och läs inte allt. Det tillhör också businessen... För mig är du en fantastisk förebild. Och jag gillar DIN stil! Du motiverar mig och väl hundratals andra. Så länge det är inte klart, vad som innebär vilket stil, är du min v... mästarinna! Njut dina lyckokänslor, njut din form, njut att du är proffs-äventyrska! A. |
|
|
Artikel/Blogg: Anneli siktar back to basic |
2011-09-08 19:37
från
desireman
: Tycker det är underbart att läsa dina inlägg Anneli! De är bara gnälliga eller avundsjuka! Skärpning ni andra! |
|
