Intressant att vi nu kommer in på Nordamerika. Med den 8:e november 2005 (då Noel Kenton Carnegie dödades av varg) i färskt minne kan nog de flesta empatiskt normalbegåvade förstå att det inte är så jäkla festligt med vargar på gården. Särskilt inte när de uppträder så oskyggt som Länsstyrelsens besiktningsman beskriver:
http://sr.se/cgi-bin/orebro/nyheter/artikel.asp?Artikel=935304. Eller för den delen som denna varg:
http://www.sr.se/cgi-bin/varmland/nyheter/artikel.asp?artikel=1571879
I Finland blir (Enligt VSC) hälften av de vargangripna hundarna angripna på gårdsplanen. Händelser som dessa:
http://www.gd.se/Article.jsp?article=107423 och
http://www.nwt.se/ArticlePages/200708/27/20070827182002_217/20070827182002_217.dbp.asp är inte unika i Sverige heller.
I rapporten "Rädslan för vargen" konstateras ett ganska stort antal angrepp av varg på människor världen över, och man konstaterar att vargar tenderar att bli mer benägna att angripa människor i områden där de är totalfredade, som är fallet i t.ex. Sverige.
Under rubriken: "Hur rädda är vargar för människor" kan man läsa om att forskarna vid flera tillfällen kom närmare än 20 meter innan vargarna gick undan.
Men visst det är säkert jätteexotiskt med stora rovdjur, och "lantisarna" får väl finna sig i att det är av riksintresse att de hyser varg i sina fårhagar... Själv väntar jag med fasa på den dagen då kvällstidningarna slår upp feta rubriker och otäcka bilder på vargangripet barn på löpet...