Vandring med äldre

[Sivsdotter]

Min mamma är en pigg 80-åring som nu, efter att hennes livskamrat gått bort, skulle vilja göra lite saker som han aldrig var intresserad av. Hon har alltid varit tystlåten med vad hon egentligen tycker om att göra men härom dagen slank det ur henne att hon också skulle vilja se fjällen och vandra, att hon är lite avundsjuk på mig som drar iväg varje sommar och vandrar. Hon har tydligen alltid velat göra som jag gör. Utrustning är ju inget problem för jag har samlat på mig så det finns till henne också, men även om hon är pigg, alltid är ute och rör på sig och kanske den minst gnälliga människan i hela världen, så är hon inte ung. Hon har inga problem med höfter och knän eller så, men utmanande vandringar på 2-3 mil om dagen med kraftiga upp- och nedstigningar stup i kvarten är nog inget att satsa på. När jag föreslog att man skulle kunna lägga upp en tur utifrån fjällstationerna så man inte måste bo i tält, så avfärdade hon det glatt med att hon älskar att sova i tält. (Där ser man - jag hade ingen aning.)

Innan jag börjar forska på egen hand så tänkte jag rådfråga här, om ni har några bra förslag på fina och lämpliga leder som skulle kunna passa, både i Sverige och i Norge. Trots att hon menar att tält inte är några problem så tänker jag att det inte gör något om det finns fjällstationer utifall att. Jag tänker runt en vecka eller så i längd och en 15 km per dag ungefär. Är det lättare terräng så kan det kanske utsträckas till 20, åtminstone någon eller några dagar. Det viktigaste är själva upplevelsen, inte antalet mil.

Fire away!

 

[Jazzy]

De äldre jag har träffat på (i Norge) har gått med stavar och då har de gått ganska tuffa leder b.la. i Aurlandsdalen.

 

[smux]

Spontant tänker jag på sträckor som ex Hemavan-Ammarnäs eller Padjelantaleden (eller del av) som är inte så otroligt frekventerade som norra Kungsleden eller Jämtlandstriangeln. Att dessutom få se delar av Laponia och ljuset på sommaren är ytterligare ett plus samt närhet till stugor (i viss mån även med provianteringsmöjligheter) utmed dessa leder. Förutsatt givetvis att din mamma kan bära sin del av packningen.

 

[Sivsdotter]

De äldre jag har träffat på (i Norge) har gått med stavar och då har de gått ganska tuffa leder b.la. i Aurlandsdalen.

Jag går själv med stavar just för att jag tycker det både hjälper till för balansens skull och allmänt när man går både upp och ner. Jag tänker att vi ska testa stavar och se vad hon tycker.

 

[Sivsdotter]

Spontant tänker jag på sträckor som ex Hemavan-Ammarnäs eller Padjelantaleden (eller del av) som är inte så otroligt frekventerade som norra Kungsleden eller Jämtlandstriangeln. Att dessutom få se delar av Laponia och ljuset på sommaren är ytterligare ett plus samt närhet till stugor (i viss mån även med provianteringsmöjligheter) utmed dessa leder. Förutsatt givetvis att din mamma kan bära sin del av packningen.

Ja, hon kan bära själv. Jag är allergisk mot tunga packningar så min utrustning försöker hela tiden nå under den magiska UL-gränsen (utan att landa i tokigheter) så ingen av oss behöver bära tungt.

 

[tango]

Börja med en låglandsvandring med enstaka övetnattning, lite närmare civilisationen innan ni drar till fjälls och se att balans, kondition och önskan att sova i tält kvarstår. I fjällen är det svårt att ändra på sådant och vore ju synd att bryta tidigt när man rest iväg till fjälls.

/Patrik

 

[Sivsdotter]

Jo men det ingår i planen att göra lite sådant kommande månader, också så att hon vet hur saker funkar. Det är inte förrän nästa år som något sådant här kan ske. Men mamma har också varit fysiskt aktiv i hela sitt liv med ett fysiskt jobb och hon har gått väldigt mycket i alla sina dagar, annars hade jag varit tveksam till en sådan här grej. (Jag var inte alls entusiastisk i tonåren över dessa ständiga utflykter där vi skulle gå hela tiden, men det var ju också det som gjorde att jag idag vandrar.) När hon var ung på slutet av 50-talet så gjorde hon och pappa en episk resa i Nordnorge där de bodde i tält och det har ju hänt en del sen dess så egentligen tror jag att så länge benen pallar så går det nog bra. Jag har betydligt bekvämare liggunderlag idag än de hade på 5o-talet tex. Däremot så är det alltid bra att ha stugor och stationer på vägen utifall att. Det är sin sak när jag är ute själv - då kan jag vara utan en hel del bekvämligheter - men jag ställer inte samma krav på andra och i synnerhet inte barn och pensionärer.

 

[Snödrivan]

Saltolokta !
Tälta vid stationen och njut av bra mat.

 

[Karolina P]

Hej och vad roligt att du skriver om det här, jag går i precis samma tankar! Min mamma är något yngre men skulle också vilja ta sig ut i fjällen. Hon funderar på om tält skulle funka, det är det där att ta sig upp från marken på morgonen som är kruxet. Och att hon nog ligger på ca 10km/dag. Min första spontana tanke var Jämtlandstriangeln med en tältning på vägen på sträckorna mot Sylarna och en natt inomhus på stationerna. Detta för att dela av sträckorna och för att det inte ska bli tält varje natt. Triangeln gör ju också det lätt att vända om efter första eller andra natten och vandra tillbaka till Storulvån. Att kunna ta bilen till startpunkt ser hon som ett plus men inte nödvändighet.

Det andra området jag funderat på är Fulufjället. Länsstyrelsen hyr ju ut stugor där uppe så man kan göra dagsvandringar om man vill. Eller så tältar man. Går att åka bil till. Visst är det uppförsbacke upp på platån men vad jag läst mig till så är den ändå okej…

Vi har fjällvandrat en gång tidigare, 2005 vandrade vi till Helags. Vi sov inne på fjällstationen. Då tog hon sig upp på toppen, trots att hon är så höjdrädd!

(Sen får vi väl se om Jämtlandstriangelboendena finns kvar nästa sommar men det är ju en annan fråga…)

 

[tango]

Hej och vad roligt att du skriver om det här, jag går i precis samma tankar! Min mamma är något yngre men skulle också vilja ta sig ut i fjällen. Hon funderar på om tält skulle funka, det är det där att ta sig upp från marken på morgonen som är kruxet. Och att hon nog ligger på ca 10km/dag. Min första spontana tanke var Jämtlandstriangeln med en tältning på vägen på sträckorna mot Sylarna och en natt inomhus på stationerna. Detta för att dela av sträckorna och för att det inte ska bli tält varje natt. Triangeln gör ju också det lätt att vända om efter första eller andra natten och vandra tillbaka till Storulvån. Att kunna ta bilen till startpunkt ser hon som ett plus men inte nödvändighet.

Det andra området jag funderat på är Fulufjället. Länsstyrelsen hyr ju ut stugor där uppe så man kan göra dagsvandringar om man vill. Eller så tältar man. Går att åka bil till. Visst är det uppförsbacke upp på platån men vad jag läst mig till så är den ändå okej…

Vi har fjällvandrat en gång tidigare, 2005 vandrade vi till Helags. Vi sov inne på fjällstationen. Då tog hon sig upp på toppen, trots att hon är så höjdrädd!

(Sen får vi väl se om Jämtlandstriangelboendena finns kvar nästa sommar men det är ju en annan fråga…)

STF har vandrarhem nära naturrum vid Njupeskär (några km emellan),
https://www.svenskaturistforeningen.se/boende/stf-fulufjallsgarden/
Därifrån finns flera möjligheter till dagturer som är rundturer. Har inte bott där själv (bodde på Idrefjäll tidigare i sommar och tog bilen till naturrum och gick till vattenfallet och dessutom till världen äldsta träd "Old Tjikko"

Världens äldsta träd

I Fulufjällets nationalpark växer världens äldsta träd - Old Tjikko - som är 9550 år gammalt.

www.sverigesnationalparker.se

En rejält stukad gran som inte ser mycket ut för världen men ändå äldst.
Inte så luftigt till varken vattenfallet eller trädet.

Inte jättelångt med bil därifrån till andra toppturer som Städjan, Nipfjället osv. Pass på för renar på vägarna, det är många och orädda.

/Patrik

 

[Sivsdotter]

Det var mycket renar tidigare i somras hela vägen i norra Dalarna och Jämtland. Lite knepigt att ta sig förbi vajor med kalvar när de inte är ett dugg sugna på att kliva av vägen.

 

[tango]

Det var mycket renar tidigare i somras hela vägen i norra Dalarna och Jämtland. Lite knepigt att ta sig förbi vajor med kalvar när de inte är ett dugg sugna på att kliva av vägen.

Jag tyckte det nog var könsneutralt, jag tittade en stund på en travande härk som också trivdes bättre på asfalt än på blåbärsris.

/Patrik