Nä, jag litar inte på cyklister heller.
Jag brukar jämföra studenter på cykel med renkalvar, ganska snabba och helt utan förstånd.
/Ulf
-
Om "Fritt Forum"
Det här forumet är för diskussioner som ligger helt utanför Utsidans intresseinriktning. Huvudsyftet är att moderatorer skall kunna flytta hit trådar som startats i andra forum, men som har bedömts inte passa in där men ändå har en intressant diskussion igång. Men det är också möjligt att starta nya diskussioner här, så länge de inte bryter mot forumets regler.
OBS!
Diskussioner och inlägg i det här forumet visas inte på Utsidans förstasida eller på Vad är nytt-sidan, så är du intresserad av diskussioner som ligger utanför Utsidans inriktning bör du själv bevaka forumet (mha Bevaka-knappen.
vållande till kroppsskada.
- Trådstartare camoscio
- Start datum
Nä, jag litar inte på cyklister heller.
Jag brukar jämföra studenter på cykel med renkalvar, ganska snabba och helt utan förstånd.
/Ulf
Och (som jag skrev i annan tråd) jag litar definitivt inte på fotgängare.
Finns en hel del sådana som inte borde få vistas i trafiken. (Eller åtminstone bara få dela väg med bussar och långtradare, så de inte riskerar att skada någon annan än sig själva.)
Tråkigt att höra och kommer med en irrelevant reflektion från Sthlm. Jag kör förkastligt nog 7 km genom centrala Stockholm till jobbet varje vardag. Det finns två typer av cyklister som inte kör med huvudet: cykelbudswannabes och 40+-kvinnor som förmodligen saknar körtkort. Det körs mot rött i full fart och vänstersvängar från min insida och andra helt galna manövrar som kräver att jag måste passa mig för att inte köra över någon. Som motorcyklist är jag van att passa mig i trafiken men de här verkar ha dödslängtan och vara tuffa på fel/dumt sätt.
Känner igen det :-(
Ironiskt nog brukar jag snart hinna både ikapp och förbi "cykelbuden", fast jag stannar för såväl rödljus som gående vid övergångsställ. (Surprise! zebralagen gäller cyklister också, dvs även cyklister ska lämna fotgängare företräde på övergångsställ) De kanske borde lägga mer energi på att träna så slipper de riskera livet för att hinna i tid...
Jag tror att det är spandexen som triggar där det sjuka beteendet för vissa. Jag ser inga normala människor som tvärar förbi fronten när jag kommer körande. Jag har haft den där känslan själv när jag drar på skinnställ och ryggskydd och hoppar på hojen...
Jag blev nermejad av en motorbåt när jag var ute och paddlade kajak en tidig morgon. Jag blev svårt skadad, borde ha dött men gjorde det inte, bl a bröt jag ryggen och fick svåra bröstskador. Jag har men från olyckan, och man konstaterade rätt snabbt att invaliditetsgraden skulle bli mellan si och så många procent. Den initiala ersättningen blev rätt stor, mer är att vänta över tid.
De på båten var tankade som pelikaner. Inget straff hade varit tillräckligt, under det år jag låg på sjukhus gick min då pojkvän nu make och funderade på olika sätt att orsaka skada på personerna ifråga. Som ett utlopp för egen frustration antar jag.
Domen blev vållande till grov kroppsskada, grovt sjöfylleri, grov vårdslöshet i sjötrafik och några punkter till. Hovrätt fastställde domen i stort men ökade på straffet för föraren. Själv har jag få om några minnen från den tiden. Den mesta av frustrationen är min makes, rehabiliteringen blev min stora frustration.
Själv tampas jag fortfarande med efterverkningarna och lär få göra så resten av livet, jag hoppas att de fick kämpa med sina.
Att bli påkörd på ett eller annat sätt får så stora konsekvenser att det är svårt att överblicka dem med någon större enkelhet. Förr eller senare hoppas jag att min egen frustration som kommer och går, särskilt när jag får svärt att röra mig, ska lägga sig alltmer.
De på båten var tankade som pelikaner. Inget straff hade varit tillräckligt, under det år jag låg på sjukhus gick min då pojkvän nu make och funderade på olika sätt att orsaka skada på personerna ifråga. Som ett utlopp för egen frustration antar jag.
Domen blev vållande till grov kroppsskada, grovt sjöfylleri, grov vårdslöshet i sjötrafik och några punkter till. Hovrätt fastställde domen i stort men ökade på straffet för föraren. Själv har jag få om några minnen från den tiden. Den mesta av frustrationen är min makes, rehabiliteringen blev min stora frustration.
Själv tampas jag fortfarande med efterverkningarna och lär få göra så resten av livet, jag hoppas att de fick kämpa med sina.
Att bli påkörd på ett eller annat sätt får så stora konsekvenser att det är svårt att överblicka dem med någon större enkelhet. Förr eller senare hoppas jag att min egen frustration som kommer och går, särskilt när jag får svärt att röra mig, ska lägga sig alltmer.
Om det är, som jag tror, att de allra flesta över 18 har körkort så gäller det nog de flesta cyklister övr 18 också. I min hemstad hör studenter till de värsta syndarna ; jag tror de som cyklister inte ser sig själva som trafikanter längre. Många arrangemang i Linköping - t ex cykelbanor på trottoarer -
går också ut på att föra ut cyklisterna ur trafiken så att de bara krockar med varandra. Jag tror inte de skulle köra mot enkelriktning om de tvingades ut i gatan som fallet ofta är i Stockholm.
Födelen med den utbredda idiotin bland cyklisterna i Linköping är kanske att bilisterna tvingas till
hänsyn. En nackdel är att man i många situationer distraheras från det verkligt viktiga. På olycksplatsen möter jag ofta cyklister som kör åt fel, gärna i bredd
och ivrigt samtalande, och luras därför ibland (inte nu längre) att splittra uppmärksamheten.
Jag är 64 år (kvinnan som körde på mig är 21)
och har aldrig haft körkort. Därför är jag som cyklist verkligen trafikant. Jag är glad att polisen inte (som många i min omgivning trodde) betraktade cyklisten som vållande by default.
Du har min medkänsla. Jag had tur som överlevde och inte blev invalid,
men jag kan lätt extrapolera från min egen frustration under de 6 veckor jga inte kunde mer än några hunda meter utan att få känningar av det.
Jag skrev inte för att platta till dig i att det finns de som har det värre minsann om jag gav det intrycket. Det var snarare så att olyckor är ett jävla helvete oavsett hur och när de inträffar. De får alltid konsekvenser, är alltid förenade med ett mått av, vad ska vi kalla det?, en känsla av besvikelse. Det var ju knappast vad man tänkte sig att bli nermejad av bil alt. båt. Skadorna är på sätt och vis sekundära även om en del har använt mig som avskräckande exempel. "Jag är glad att jag inte blev så skadad som DU." Tack, det... um... värmde.
Sedan medföljer alltid en tid av varför gjorde jag och gjorde jag inte. I vilket fall var det så för mig.
Vad som än händer, vilken olycka man än råkar ut för som innebär en smärtsam rehabilitering, är en process i sig som man delar oavsett hur skadad man är. Det var vad jag ville säga.
Sedan medföljer alltid en tid av varför gjorde jag och gjorde jag inte. I vilket fall var det så för mig.
Vad som än händer, vilken olycka man än råkar ut för som innebär en smärtsam rehabilitering, är en process i sig som man delar oavsett hur skadad man är. Det var vad jag ville säga.
Visst, men låt mig påminna om en skillnad mellan bilar och cyklar: bilen har minst 50 ggr mer rörelseenergi. Jag (som cyklist) passar mig noga för andra cyklister och fotgängare, för en krock är jobbig. Men en krock med en bil innebär invaliditet eller döden, åtminstone där jag cyklar. Därför blir jag grymt irriterad på (ofta yrkes-)bilister som på något sätt ska "markera" mot mig som cyklist, för att jag "gör fel". Jag kör extremt defensivt och är övertydlig med var jag är och vart jag är på väg. Jag kan trafikreglerna, men det som spelar roll är dom oskrivna trafikreglerna, sömniga bilisters ovanor etc.
Jag är varken död eller invalid, men det beror på att bilen inte fick upp särskilt hög fart i svängen. 20 km/h, 30? I själva verket fick jag mina skador (utom möjligen radius-frakturen) när jag slungades i backen.
Annars är ju mitt intryck att bilisterna i min hemstad är ytterst försiktiga och hänsynsfulla, kanske av de skäl jag antytt ovan. Jag har egentligen endast haft problem med
omkörande lastbilschaufforer ute på landet; de
anser ofta att cyklister ska hålla till godo med ett smalt utrymme som ofta är feldoserat ur cyklistsynpunkt.
Efter den här olyckan har jag haft ett tillbud nästa polisstationen i stan. På en cykelöverfart, där en bil stannat för rött, hör jag plöstligt sirener från obestämbart håll (husväggar, eko). När jag passerat den stillastående bilen ser jag plötsligt en polisbil komma i mycket hög fart.
Jag tror jag och polisbilen var ömsesidigt skymda när jag började cykla över.
Jag hinner undan men stannar darrande och svettig i refugen innan jag långsamt leder cykeln vidare. Jag har senare fått veta att poliser ofta kör som vettvillingar vid utryckning och att det bl a varit en krock mellan polisbil och buss. Jag anmälde händelsen och givetvis lades ärendet ned. Jag föreslog också en del säkerhetsåtgärder (det handlade om en vad de vanligste utryckningsvägarna) och hittills har inget hänt. En krock hade i detta fall varit döden.
Annars är ju mitt intryck att bilisterna i min hemstad är ytterst försiktiga och hänsynsfulla, kanske av de skäl jag antytt ovan. Jag har egentligen endast haft problem med
omkörande lastbilschaufforer ute på landet; de
anser ofta att cyklister ska hålla till godo med ett smalt utrymme som ofta är feldoserat ur cyklistsynpunkt.
Efter den här olyckan har jag haft ett tillbud nästa polisstationen i stan. På en cykelöverfart, där en bil stannat för rött, hör jag plöstligt sirener från obestämbart håll (husväggar, eko). När jag passerat den stillastående bilen ser jag plötsligt en polisbil komma i mycket hög fart.
Jag tror jag och polisbilen var ömsesidigt skymda när jag började cykla över.
Jag hinner undan men stannar darrande och svettig i refugen innan jag långsamt leder cykeln vidare. Jag har senare fått veta att poliser ofta kör som vettvillingar vid utryckning och att det bl a varit en krock mellan polisbil och buss. Jag anmälde händelsen och givetvis lades ärendet ned. Jag föreslog också en del säkerhetsåtgärder (det handlade om en vad de vanligste utryckningsvägarna) och hittills har inget hänt. En krock hade i detta fall varit döden.
Främsta säkerhetsåtgärden är väl att aldrig aldrig någonsin korsa en väg när man hör sirener, innan du är säker på att inte utryckningsfordonet är på väg åt ditt håll.
Ärligt talat låter det som om det var du som var trafikdåren i det här fallet. (Inte för att jag vill racka ned på dig generellt alltså)