vållande till kroppsskada.

[oj77]

Polisen råder ingen att erkänna däremot tillfrågades hon om hon erkänner brott eller förnekar ! För övrigt kan jag intyga att polisen inte följer några enkelhetsprinciper utan använder sig av Sveriges Rikes Lag och mestadels Rättegångsbalkens paragrafer i detta fall.
Men sanningen kom ju fram så det var ju bra det

 

[camoscio]

Intyga är väl inte så lätt - hur skaffar man all den kunskapen?

Jag har inga skäl att tro att kvinnan ljög om saken; hon verkade på mig inte vara tillräckligt slug för det (t ex är det inte smart att i en situation som denna säga att man inte såg cyklisten, eller att mot vittnens intygande hävda att jag måste ha kört fort). Och jag tror knappast att polisen ljög heller! Jag tror att det tas rätt många informella genvägar i rättsväsendet, och att det ofta rentav kan vara till gagn för rättvisan.

Jag var ibörjan mest förvånad att de inte bara lade ner ärendet sedan min oskuld konstaterats. Det lät dock som en principfråga - "nej, sånt här lägger vi verkligen inte ned". Den beslutsamheten kontrasterar då lite mot slarvet med vissa detaljer; t ex tar man noga reda på ATT trafikljusen fungerade (annars hade andra lagar gällt) men inte HUR. VIlket f ö är rätt komplicerat, tidsberoende,
både över dagen och över veckan, bland annat. (men jag tog efter bästa förmåga reda på det).
Och utmed den aktuella gatan finns minst tre olika system inom några hundra meter.

Jag anser förstås att det inte är polisens sak att råda någon; till sådant finns juridiska ombud. Däremot, om kroppsskada inte varit aktuellt, är det rimligen polisens skyldighet att informera om att ett erkännande förkortar processen, eftersom ärendet då avgörs utanför rätten. Sen får den misstänkte fundera på saken.