Till supergeten.
Man kanske skall skilja på det sätt, som media och politiker hanterar SD på i dagens läge, och orsakerna till den medvind partiet fått.
Vad gäller den första frågan, så framgår det förhoppningsvis av mina inlägg, att jag också är kritisk till "indignationsdiskursen" gentemot (bland andra) SD - av det enkla skälet att den, som du påpekar, är kontraproduktiv. Därmed inte sagt, att man skall "glömma" att ständigt påminna folk om partiets i grunden antidemokratiska idébas (tack igen, joask202).
Vad gäller frågan nr 2, så tror jag som sagt att man får gräva djupare efter orsakerna, än till "oviljan att tala om invandrarproblem". Jag har försökt redogöra för mitt synsätt i frågan i
detta inlägg, och har egentligen inget att tillägga.
Kan bara återigen peka på att "bruna" partier dykt uppp i länder med ökande samhällsklyftor, även där det inte funnits någon invandring utifrån.
Jag har kanske ett annat perspektiv, som inte direkt gör mig mindre orolig. I mitt gamla hemland är gränsen mellan dessa tydligt "bruna" grupperingar och den parlamentariskt etablerade (därmed inte sagt demokratiska) värdekonservativa högern deprimerande suddig.
Precis som hos SD - vilket någon påpekat i denna tråd - ligger bägges ekonomisk-sociala program närmare "vänster" än "höger"-änden av skalan (om "vänster", grovt förenklat, kan sägas motsvara större andel gemensamt finansierad/behovsstyrd välfärd, och "höger" större andel privatfinansierad/köpkraftsstyrd dito).
Detta är ju ingen slump. I länder med stora samhällsklyftor, där de underprivilegierade, av en eller annan historisk orsak, inte formulerat något självständigt "vänster"-alternativ (i likhet med t ex den skandinaviska socialdemokratin), har de starkt värdekonservativa partierna varit de enda som, åtminstone på papperet, fört deras talan - utan att för den skull ifrågasätta den rådande samhällsordning, som genererat klyftorna.
Då blir det gärna "gud, heder och fosterlandet" (autentiskt), "traditionen och de heliga familjevärdena" (inkl, som i Polen, abortförbud och homofob lagstiftning), till detta gärna lite konspirationsteorier om "vems fel" allting är, och - till slut - rop på "ett folk och en ledare", som visar vägen till åtminstone lite vi-känsla i hopplösheten.