Manlighetsaspekten är såvitt jag kan se inte en viktig fråga. Det finns ganska många kvinnor som också pysslar med knivar och "överlevnad"
Ja, men inte tillnärmelsevis samma andel, dristar jag mig att tro med ganska stor sannolikhet. Så visst ingår förmågan att hantera eld och kniv i ett manlighetsnarrativ som går långt tillbaka.
Ponera emellertid att Ryssen kommer och fullständigt destruerar den svenska bortklemande välfärden. Då blir det kanske att gå tillbaka till Nils Dackes praktik? D.v.s. överlevnad i skogen "på riktigt"... I det läget är det nog bra att kunna hantera kniv och eldstål.
Man kan ju förvisso tycka så om välfärd men det är lätt att glömma en av orsakerna till varför det moderna samhället uppstod, nämligen att det är ett betydligt mer kostnads-, lösnings- och resurseffektivt sätt att bedriva fortlevnad än "envar för sig själv". De som drömmer romantiska drömmar om vildmarksliv och att leva "nära" naturen glömmer lätt bort hur statistiken såg ut kring medelålder och vad folk dog av på den tiden de levde "nära" naturen.
När det gäller ryssen eller ngn annan invaderande makt så ser möjligen inte ett framtida scenario ut som du förebådar. Och även om det gjorde det så överdriver du vikten av bushcraft-kompetenserna. Jämför med Norge som upplevde något liknande under Nazityskland - motståndsrörelsen var en brokig blandning av en massa olika människor och yrkeskategorier. Att kunna göra upp eld i regn var nog en av de
minst viktiga personliga egenskaperna.
Sedan är det ju det där som de som forskar inom överlevnad kliar sig i huvudet kring - att erfarenhet och utbildning i överlevnad verkar ha mindre prediktivt värde än man trodde. I en (extrem) överlevnadssituation är det inte din kompetens att hantera eld eller kniv som är avgörande, utan rent mentala dispositioner - och dessa kan du inte träna. Den som överlever kan lika gärna vara den småfete byråkraten som alltid åker till Kanarieröarna på sommaren, om man ska generalisera lite.
Eld och kniv är civilisationens begynnelse.
Nja. De flesta är överens om att förmågan att kontrollera eld uppstår ca 600 000 år sedan och då hade ju våra förfäder gått på marken ett bra tag.
En kontemplativ inställning till uteliv i vildmark och berg kan kanske dock göra det svårt att förstå varför man skulle ha så extremt bråttom vid vandringar, som vissa tycks ha. Allting tycks hos vissa gå i rasande fart, med maximalt genomplanerad effektivitet.
Men från det hastighetsprioriterande och effektiviserade perspektivet har man kanske svårt att förstå varför vissa personer tar så oändligt lång tid på sig i vildmarken, och att de till och med håller på med primitiva beteenden som att elda med pinnar och karva med kniv.
Fast här är det väl du som sätter likhetstecken mellan "en kontemplativ inställning till uteliv" och "elda med pinnar och karva med kniv"? Så ser det väl inte ut riktigt? Jag är säker på att lejonparten av de som sitter med sina gas- eller spritkök kan ha samma kontemplativa inställning.
Mats