"Vi gjorde det i morse"
Jag lärde mig att sánda och ta emot morse i ganska hyfsat tempo. Denna inlärning skedde via lângsam och malande daglig hjärntvätt, och ansâgs vara OK när de korta och lànga pipen gick direkt frân örat, utan att passera hjärnan, och ut i den blyertspenne-fösedda handen dár de automatiskt transformeras till bokstáver och siffror.
Detta har jag inte haft den minsta nytta av efter lumpen (och skulle ej heller ha det i fall av krig, fick vi veta pà slutet av utbildningen!). Dock fick vi lára oss en hel del skojig kuriosa om just morse och signalering, och som jag faktiskt har haft lite nytta av ibland under skrönor, skryt och allmánt dösnack. Jag delar gárna med mig:
- "SOS" - miljontals mánniskor har fel!
A: Telegrafi
varken SOS som nödsignal, och ej heller dess avvarter (SaveOurSoles) etc., existerar i de profesionella signalisternas handböcker. Den internationella nödsignalen, dvs en av 100-tals koder/förkortningar man anvánder sig av fór att korta ned meddelanden heter kort och gott "Den Internationella Nödsignalen" (och ej SOS). Befinner sig exempelvis ett fartyg i nöd, och telegrafisten ombord har tillgàng till telegrafnyckel, sänder han kort oich gott "Den Internationella Nödsignalen" för att pàkalla hjálp, vilken har följande kombination :
...---...
dsv en kombiantion a tre korta/tre lânga / tre korta, i en enda rappt sänd kombination, utan pauser nàgonstans. Punkt slut.
Nu râkar det vara sà att detta om man vill áven (felaktigt) kan tolkas som tre korta ... (= S) tre lànga --- (= O) och tre korta till: ... (= S). alltsà SOS. Dock, för att detta skulle vara relevant, sà màste det vara ett mellanrum mellan varje kombination, alltsâ:
... --- ...
Och det gör det alltsà som sagt inte, utan hela denna historia med SOS är en slags efterkonstruktion.
B: Med radiotelefoni
Har telegrafisten tillgàng till radiotelefoni kan han áven sánda Den Internationella Nödsignalen medelst röstsignalering. Denna lyder sàlunda:
MAYDAY.
Man kan fràga sig hur det kan kan komma sig att man ska ropa MAYDAY när man signalerar att man befinner sig i nöd.
Svaret fick jag i lumpen!: Frân början var det franska som gállde, och den Internationella Nödsignalen med röst löd: "M'aide" (eller nàgot liknande), dvs "Hjälp mig" pà franska. Resten kan ni ju nästan gissa: sprâklig förvrängning över tid, med tusentals fr.a engelska signalister som âr ut och âr in med engelsk brytning röst-signalerat "M'aide" "M'aide", och till slut gjorde man slag i saken och omskrev koden som den nástan alltid kommit att uttalas: Mayday.
Övriga smà detaljer som vi lárde oss av vàr sympatsike morse-instruktör (en 60-àrig lötnant som varit telegrafist i flyget under 2a várldskriget och dà förlorat nâgra fingrar, men tappert signalerade vidare), och som man alltid kan dra fram om man vill verka allmánbildad besserwisser:
- Det gàr ej att morse-signalera exempelvis genom att knacka med en sked pà vággen mellan tvà fángelse-celler, pà det att man medelst denna metod ej kan skilja pà lànga respektive korta signaler. Kul att komentera under fängelseflykt-filmer etc.
- I princip samtliga filmer och tecknade serier fejkas det med hur en telegrafist jobbar:
* greppet om telegrafnyckeln som man kan se i just filmer/tecknade serier ár i princip alltid helt oförenligt med effektiv telegrafering
* scener där telegrafisten sánder och tar emot med blixtens hastighet, ja i princip simultantolkar inkommande meddelanden, och ofta utan papper och penna, är totalt omöjliga i verkliga livet.
* Telegrafisten ár alltid den första att ryka med: helt fel, ty vi har K-Pirrar m/45 att skjuta tillbaka med!
Tja, dár ser man, det var ju till slut en hel del man fick lára sig i lumpen! Och faktiskt, sâ hár en 20-tal âr senare sitter morset kvar i skallen!
.-.-. ("Klart slut")
Mvh / Mats
[Ändrat av malindo 2003-11-26 kl 14:43]
