Vad är det som får Dig att fortsätta?

[Vonsan]

Hej!
Om ett par timmar sätter jag mig på tåget och far till fjälls.
Skickat ut ungefärlig vandrarplan till vänner och bekanta
och fick igår ett samtal som fick mig att haja till..
Vad, exakt vad är det som får Dig att fortsätta med detta år efter år?
Folk som aldrig varit i fjällen har ju de mest underliga före-
ställningar om hur det är och hur vi nu är skapta, vi som fort-
sätter år efter år.
Jag svarade "stillheten" litet svävande sådär, det godkändes icke!
Min väninna ville jag skulle tänka till än en gång innan jag gav mitt svar.
Skall ta mig en ordentlig funderare under min tid runt Keb-
nekaisefjällen.
Skriver ned mitt svar här vid hemkomsten, det blir väl om en 10-12 dagar ungefär.
Säkert finns det lika många svar som som människor men det vore ju kul
att höra. Hur började intresset för att vandra i fjällen för just Dig och vad är det som får Dig att fortsätta?
Ser fram mot att läsa många inlägg då jag är tillbaka!
Hälsningar
Yvonne

 

[millimeter]

Jag fortsätter enbart p g a en vadslagning med en f d kompis för länge sen, egentligen är fjällvandring aptråkigt!

Nä skämt åsido, det är väldigt enkelt för mig. Jag vill se fjällen, helst till fots. Då måste man gå där(!). Vill man kunna gå var man vill så behöver man tält, regnkläder etc.

De känslor som fjällvandringen medför är iofs positiva, men det som motiverar mig är väldigt konkret. Hur ser egentligen Mårma ut? Hur stort är Sielmatjåkka? Sen vill man se det en gång till..

Jag har aldrig varit i Sarek. När jag går där är det för första gången! Jag är mycket glad för den ynnesten, och avundas dem som står inför sin första vandring i Kebnekaise, Sylarna etc.

Visst finns det stillhet i fjällen, men lika mycket regn & blåst, blockmark, hunger, kyla och obekvämlighet.

(Jag tror det var Bengt Raattamaa som skrev i Fjällklubbens årsbok 2007 att han ibland tittade på sina skor när han gick i fjällbjörkskogen om hösten, för att slippa lövens skrik och skrän.)

 

[avslut1102]

Vad jag inte förstår är de som vandrar samma eller liknande led varje år och har gjort så de senaste 30 åren. Själv vill jag alltid toppa min förra tur. Först var de en kort tur i Kebnekaise, sen en längre, sen solo tur i Sarek, längre tur i Kebnekaise och Sarek. Med tiden räckte det inte att vandra, utan det blev toppturer också. Sen ännu mer toppturen, vilket ledde till klättring och vidare med klättring på is och snö, samt glaciärturer. Sen räckte inte bergen i Sverige till, högre och svårare skulle det va.

Att "bara" fjällvandra är inte längre någon utmaning. Jag vill ju se något nytt, göra något annat och uppleva något mer.

 

[Martin Fjäderlätt]

Ofråga frågan

Jag är faktiskt mer intresserad av varför väninnan ställde frågan. Vad är det som behöver berättigas?

 

[Picea]

Ja varför vill man ha semester varje år? Varför bokade jag en resa till Paris trots att jag redan har varit där en gång? Varför i hela friden åkte vi till Malta när vi redan hade varit på Kreta och sett flera stycken medelhavsstränder?? Mycket vill ha mer, liksom.

Jag fattar inte heller varför du måste svara något annat än att du gillar det. En del gillar att vandra, andra att ligga på stranden, vissa att besöka museer o s v. Men de flesta av oss vill nog ha en personligt komponerad blandning av allt detta.

Utan att tänka så mycket är mina spontana känslor inför fjällvandring: Närheten till naturen, de andlöst vackra storslagna vyerna, bäckarnas porlande, stillheten, friheten från vardagens stress och stadens smuts, o s v. Även friheten från bekvämlighet lockar konstiga mig. Känslan av att vara tvungen att lita på sig själv och vara utlämnad till vädrets makter, att vara med naturen i stället för att bekämpa den.

 

[brigas]

Jag gillar fjällnatur,den är lätt tillgänglig för mej där jag bor.
Tycker om att sova i tält,gillar att få användning för alla mina fina prylar jag skaffat och skaffar mej.
Jag tycker om att vara ute i vacker natur,gillar att anstränga mej fysiskt.
Se det jag inte redan sett,och återse det jag tycker om.
Att ägna tiden åt att gå,äta,tältmysa är så härligt.
Tyvärr lär jag inte gå högre och högre längre,men det var kul,att se allt från en hög eller högsta punkt.
Jag är inte med i långloppstävlingar etc,men en fjällvandringsrutt känns snarlik ett långlopp.
Måste få med vad jag inte söker:avstress från den hektiska vardagen,(för den är inte hektisk),jag behöver inte fly den på det viset.
Tystnad,ensamhet,inre kontemplation,komma i kontakt med mitt innersta;
-sånt upplever jag inte när jag är ute.
Det är mest naturupplevelse och att få använda kropp och prylar.

 

[millimeter]

Tystnad,ensamhet,inre kontemplation,komma i kontakt med mitt innersta;
- sånt upplever jag inte när jag är ute.

Bra skrivet, det var så jag menade också

 

[Picea]

Du ser, t o m motiven för fjällvandring varierar något enormt. Det gäller säkert alla aktiviteter.

Trevlig resa, förresten, hoppas du finner precis det DU söker!

 

[SLupusE]

Som en blixt från klar himmel

Jag började vandra av en liten underlig anledning. Vakande helt enkelt en natt helt utan förvarning med en lust att börja vandra. Dagen efter gick jag och köpte utrustning och började gå med lite packning i mitt bostadsområde för att träna upp mig. Detta var startskottet för mig att börja med motion igen sen jag fick SLE (en reumatisk sjukdom som bland annat drabbar inre organ och är allmän nedsättande). Av någon anledning kändes det roligare att bära på något än att bara ut och gå. Sen dess har jag vandrat flera gånger på Skåneleden och gjorde i somras min andra fjällvandring. Jag tar det lugnt med sträckor och tempo och känner att det är en utmaning i sig att bara vara ute i några dagar med tält. Jag tycker det är en spännande känsla att vara ute i naturen och klara mig med det jag har med mig och jag älskar lägerlivet med tältning matlagning osv. mer än själva vandringen. Faktum är att pillandet med utrustning och så har tränat upp mig att komma igång med annat i vardagen. Att planera en vandring innebär att jag får ett mål för att motionera och hjälper mig att komma ur prestationstänkande i form av tävlingar som jag hade innan jag blev sjuk och tävlade i landsvägscykling. Sen är det en härlig frihetskänsla när jag väl sitter på fjället och spanar på omgivningarna. Får någon typ av ursprungskänsla inombords ute i det vackra landskapet.

/Matias

 

[andersmossing]

Jag började vandra av en liten underlig anledning....

/Matias

Starkt jobbat! Många ger upp och deppar ihop. Ett härligt och positivt inlägg! Friluftlivet läker både kropp och själ.

//A

 

[spramdoctor]

Är det inte mer än så här?

Handlar fjällvandring bara om att gå, äta och sova?


Fråga från en förstagångsvandrare. Min kompis förklarade att fjällvandring inte har ett dugg med naturupplevelser att göra. Fjällvandring ett krig där det gäller att visa vem som är hårdast och orkar gå längst med tyngst packning. Man får alldrig vika ner sig och det gäller att komma ikapp de som startat tidigare och hålla undan för de som kommer efter samt att gå längre än de.

Apropå frågan först i inlägget om vandring inte handlar om mer än att gå, äta och sova så gör det naturligtvis det. Det handlar ju om att bli blöt också.

 

[estetdrägg]

Frågan är inte så ofta formulerad på det sättet...mer som "när måste jag vara hemma/göra annat?". Den andra tiden som blir kvar försöker jag få till friluftstid.