BAKGRUND:
Jag fick ett email med en fråga ang. Jojo-leden från en av Utsidans medlemmar. Eftersom mitt svar blev så långt väljer jag att lägga in både frågan och svaret här, så att även eventuella andra intresserade kan läsa:
FRÅGAN:
Jag tänkte irra runt i keb i månadskiftet augusti - september och om väder och dagsformen tillåter vill man ju försöka på
jojo-leden, åtminstone delar av den.
När man läser din rapport och en del andra rapporter och kommer till orden "glaciär" och "snöfält" början man ju osökt att tänka på
selar, inknutna i rep, isyxor, stegjärn och liknande.
Vad skulle du rekommendera att jag (vi) tar med i form av utrustning, krävs hela kittet eller?
MITT SVAR:
För att kunna gå hela Jojo-leden i aug-sept måste ni sannolikt ha stegjärn, men inte övrig is- och glaciärutrustning. Om ni däremot skippar passet mellan Pyramiden och Knivkammen så klarar ni er sannolikt helt utan specialutrustning.
Precis som du skriver är det glaciärerna som är knepiga längs Jojo-leden. Snöfälten, däremot, är oftast snarare en fördel -- hela sträckningen består av brant blockterräng och om snön bär (vi gick på natten för att få bättre bärighet, detta var dock i slutet av juni, dvs midnattssol) kan man spara mycket tid och knän genom att utnyttja dessa.
Man KAN teoretiskt sett gå Jojo-leden utan att behöva gå över glaciärer. Men det finns tre som i praktiken måste passeras på ett eller annat sätt:
1. Nordöstra sluttningen av Knivkammen (se Lukas Hellermanns foto på http://www.kebnekaise.de/del05/pages/d037_DR.htm, där kan man se en person passera denna glaciär i aug 2001). Denna glaciär lutar en del (30-45 grader) och man måste gå snett (dvs längsmed höjdkurvorna) över denna om man går direkt från Unna Räitta-stugan mot passet mellan Pyramiden och Knivkammen. När jag gick Jojo-leden i slutet av juni 2003 låg fortfarande mycket snö på glaciären och eftersom vi dessutom gick på natten var det hård snö/skare och man slapp sjunka ner mer än ca 1 dm. Senare på säsongen lär denna glaciär vara barsmält och då krävs definitivt stegjärn för att passera, det lutar ordenligt i vissa partier. Enligt alla konstens regler bör man ha glaciärutrustning (sele, rep, stegjärn osv) för att passera en glaciär som denna, men vi gick istället extremt långsamt (det är bara fråga om ett par hundra meter) och stampade ordentligt (utan att belasta) för varje steg för att försöka bedöma om det kunde finnas en spricka under. Just denna glaciär har oftast inte sprickor, men säker kan man ju aldrig vara så det blir ju ett risktagande. Alternativt kan man helt undvika att beträda denna glaciär genom att gå ner för tröskeln genom Unna Räittadalen (söder om stugan), och sedan gå upp igen längs Pyramidens nordvästsida. Denna väg blir dock *avsevärt* jobbigare, och tar förmodligen åtminstone två-tre (svettiga) timmar mer.
2. Västra sidan av Pyramiden (glaciären uppe på sluttningen på Lukas foto ovan). Denna glaciär lutar också en del, ca 30-45 grader, och denna måste man upp för. Om den är snötäckt går detta bra med vanliga kängor, men om den är isig (vilket den borde vara i aug-sept) måste man definitivt ha stegjärn för att få tillräckligt fäste. Om man vill undvika att beträda denna glaciär kan man röra sig uppe på den branta och blockiga terrängen högre upp på Pyramiden (dvs öster om glaciären), men detta blir verkligen ingen söndagspromenad då det är BRANT... Enligt vissa kan man även klättra upp väster om glaciären, men detta anser jag är omöjligt utan klätterutrustning, då det är mycket brant (60-90 grader) och mycket söndervittrad klippa.
3. Östra sidan av Giebmebakti (sluttningen ner mot Darfaljavri). Här ligger en riktigt klassisk glaciär med ordentliga sprickor och blå is. Denna ska man tydligen inte behöva beträda alls, men den enda väg ner mot Darfaljavri som vi kunde hitta innebar att vi måste gå precis i kanten av denna läskiga rackare till glaciär. Det är dock möjligt (läs: vi hoppades innerligt) att vi inte gick på själva glaciären utan att vi gick på lite vanlig snö som under sommaren kommer att smälta bort och avslöja en fin stig man kan följa ner för denna branta sluttning...
Ett annat tips om utrustning är den gamla klassikern att hålla ryggsäcksvikten till ett minimum. Just längs Jojo-leden är detta tips extra relevant, eftersom (åtminstone otränade) knän tar enormt mycket styk av att bära tungt i den mycket branta blockterrängen med många, många höjdmetrar som måste tas. Vi hade ca 22 kg packning (full packning inkl. mat för 1 1/2 veckas tur), och det var i tybgsta laget..
Lycka till! Jojo-leden är en fantastiskt vacker (om än mycket fysiskt krävande...) sträcka och tillfredsställelsen när man står uppe på de tre passen och ser ut över dalarna både bakom och framför sig är helt enorm!
Kanske har andra läsare ytterligare tips eller åsikter om utrusting för Jojo-leden?
Jag fick ett email med en fråga ang. Jojo-leden från en av Utsidans medlemmar. Eftersom mitt svar blev så långt väljer jag att lägga in både frågan och svaret här, så att även eventuella andra intresserade kan läsa:
FRÅGAN:
Jag tänkte irra runt i keb i månadskiftet augusti - september och om väder och dagsformen tillåter vill man ju försöka på
jojo-leden, åtminstone delar av den.
När man läser din rapport och en del andra rapporter och kommer till orden "glaciär" och "snöfält" början man ju osökt att tänka på
selar, inknutna i rep, isyxor, stegjärn och liknande.
Vad skulle du rekommendera att jag (vi) tar med i form av utrustning, krävs hela kittet eller?
MITT SVAR:
För att kunna gå hela Jojo-leden i aug-sept måste ni sannolikt ha stegjärn, men inte övrig is- och glaciärutrustning. Om ni däremot skippar passet mellan Pyramiden och Knivkammen så klarar ni er sannolikt helt utan specialutrustning.
Precis som du skriver är det glaciärerna som är knepiga längs Jojo-leden. Snöfälten, däremot, är oftast snarare en fördel -- hela sträckningen består av brant blockterräng och om snön bär (vi gick på natten för att få bättre bärighet, detta var dock i slutet av juni, dvs midnattssol) kan man spara mycket tid och knän genom att utnyttja dessa.
Man KAN teoretiskt sett gå Jojo-leden utan att behöva gå över glaciärer. Men det finns tre som i praktiken måste passeras på ett eller annat sätt:
1. Nordöstra sluttningen av Knivkammen (se Lukas Hellermanns foto på http://www.kebnekaise.de/del05/pages/d037_DR.htm, där kan man se en person passera denna glaciär i aug 2001). Denna glaciär lutar en del (30-45 grader) och man måste gå snett (dvs längsmed höjdkurvorna) över denna om man går direkt från Unna Räitta-stugan mot passet mellan Pyramiden och Knivkammen. När jag gick Jojo-leden i slutet av juni 2003 låg fortfarande mycket snö på glaciären och eftersom vi dessutom gick på natten var det hård snö/skare och man slapp sjunka ner mer än ca 1 dm. Senare på säsongen lär denna glaciär vara barsmält och då krävs definitivt stegjärn för att passera, det lutar ordenligt i vissa partier. Enligt alla konstens regler bör man ha glaciärutrustning (sele, rep, stegjärn osv) för att passera en glaciär som denna, men vi gick istället extremt långsamt (det är bara fråga om ett par hundra meter) och stampade ordentligt (utan att belasta) för varje steg för att försöka bedöma om det kunde finnas en spricka under. Just denna glaciär har oftast inte sprickor, men säker kan man ju aldrig vara så det blir ju ett risktagande. Alternativt kan man helt undvika att beträda denna glaciär genom att gå ner för tröskeln genom Unna Räittadalen (söder om stugan), och sedan gå upp igen längs Pyramidens nordvästsida. Denna väg blir dock *avsevärt* jobbigare, och tar förmodligen åtminstone två-tre (svettiga) timmar mer.
2. Västra sidan av Pyramiden (glaciären uppe på sluttningen på Lukas foto ovan). Denna glaciär lutar också en del, ca 30-45 grader, och denna måste man upp för. Om den är snötäckt går detta bra med vanliga kängor, men om den är isig (vilket den borde vara i aug-sept) måste man definitivt ha stegjärn för att få tillräckligt fäste. Om man vill undvika att beträda denna glaciär kan man röra sig uppe på den branta och blockiga terrängen högre upp på Pyramiden (dvs öster om glaciären), men detta blir verkligen ingen söndagspromenad då det är BRANT... Enligt vissa kan man även klättra upp väster om glaciären, men detta anser jag är omöjligt utan klätterutrustning, då det är mycket brant (60-90 grader) och mycket söndervittrad klippa.
3. Östra sidan av Giebmebakti (sluttningen ner mot Darfaljavri). Här ligger en riktigt klassisk glaciär med ordentliga sprickor och blå is. Denna ska man tydligen inte behöva beträda alls, men den enda väg ner mot Darfaljavri som vi kunde hitta innebar att vi måste gå precis i kanten av denna läskiga rackare till glaciär. Det är dock möjligt (läs: vi hoppades innerligt) att vi inte gick på själva glaciären utan att vi gick på lite vanlig snö som under sommaren kommer att smälta bort och avslöja en fin stig man kan följa ner för denna branta sluttning...
Ett annat tips om utrustning är den gamla klassikern att hålla ryggsäcksvikten till ett minimum. Just längs Jojo-leden är detta tips extra relevant, eftersom (åtminstone otränade) knän tar enormt mycket styk av att bära tungt i den mycket branta blockterrängen med många, många höjdmetrar som måste tas. Vi hade ca 22 kg packning (full packning inkl. mat för 1 1/2 veckas tur), och det var i tybgsta laget..
Lycka till! Jojo-leden är en fantastiskt vacker (om än mycket fysiskt krävande...) sträcka och tillfredsställelsen när man står uppe på de tre passen och ser ut över dalarna både bakom och framför sig är helt enorm!
Kanske har andra läsare ytterligare tips eller åsikter om utrusting för Jojo-leden?
