UL eller inte

[alven]

Re: Re: Fjell og Vidde

Men måste verkligen alla lätta prylar heta "Helium"?

Man kan ju köpa en t-shirt från Quicksilver för att kompensera...

 

[joru]

Re: Re: Re: Erfarenheter det mest givande.

Det kanske inte rent mentalt är fullt så lätt att prova UL under en längre tur som det låter.

Man kan prova en sak i taget.

Jag menar, om man nu anser att ett kilo hit eller dit inte spelar så stor roll så kan man väl prova att vandra i gympadojor och ha kängorna med sig i ryggsäcken? Det handlar ju bara om EN gång, och sen VET man (och slipper tro en massa).

Exakt.

Mitt första test av gympadojor var vid en oktobervecka i en skogsödemark i Norrbotten. Jag blev snabbt blöt och iskall och dojorna torkade aldrig.
Så jag tog på mig gummistövlarna, som var med i den ultratunga ryggsäcken.

Vi hemkomsten funderade jag, läste om Sealskinz och beslöt prova med dessa i kombination med mer snabbtorkande gympadojor. Jag testade detta i hemmaterrängen.

Vi min långvandring sommaren 2004 märkte jag att jag inte behövde använda Sealskinzen särskilt mycket, jag höll värmen i fötterna i de flesta sammanhang ändå.

Jag lärde mig också att ju lösare snörda gympadojorna var (började med hårdsnörning för att ge "stöd") och ju mer fritt fötterna kunde röra sig, desto gladare blev dom. Och jag.

Jörgen

Mitt första test av OL-skor var ett "spontan"-test, jag hade dojjorna med mig som komplement till mina kraftiga kängor. Skorna är ett par VJ Sarva med små ståldubbar under, populära i multisportsammanhang för några år sedan.

Jag gick från Mårmabron i västlig riktning mot Kungsleden och bar på ca 14 dagars proviant (hade redan avverkat 7 dagar på turen). Packningsvikten låg runt 22 kg. I början gick det inte särskilt bra alls, jag bytte tillbaka till kängorna eftersom terrängen var brant skrå med ömsom lera, ömson vassa stenar.

Men efter hand öppnar sig landskapet och man håller sig på lättvandrad hedmark och ganska torr myr med spänger. Där var det inga problem alls, utan tvärt om betydligt enklare att gå med OL-skorna. Likadant förhöll det sig (naturligtvis) på kungsleden mot Alesjaure.

Vid Tjätka vek jag av mot Nallo och då kom jag upp i bitvis lös och stenig terräng med fält av rutten snö. Där åkte kängorna på igen, iblan trampade jag igenom och hade stor nytta av kängornas stabilitet och polstring runt vristerna (aj! ). Särskilt vid nedgången mot Nallo var det dessutom ganska brant och lite isiga förhållanden där en hård styv sko behövdes för kantning.

Samma sak inträffade på väg genom Trepassleden några dagar senare, brant och ibland lite isig snö gjorde att man var tvungen att sparka steg och kanta för att få fäste. Inte heller där fungerade alltså OL-skorna tillfredsställande.

Däremot har jag efter detta nästan undantagslöst använt OL-skor i hemmaterrängen, som sällan bjuder på stenfält och branta snöfält . Jag har också vandrat på leder i fjällen med Ol-skor, ett utmärkt alternativ till kängor under sådana förhållanden.

Under innevarande sommars tur hade jag förmodligen kunnat använda OL-skor under ca 60-70 procent av turen utan problem, men vid två tillfällen gick jag över pass där kängor krävdes för snöfältens skull. Vid andra tillfällen gick jag i så stenig terräng att kängorna behövedes för att skydda foten.

I detta fall gick det inte att välja alternativ väg, fjällen i fråga (norr om Torne Träsk) bildar en mur som måste passeras via något av två möjliga pass, med brant snö och sten.

Vad gör man då? Det är som att bära stegjärn, det kan tyckas "onödigt" men om de så bara behövs en gång, så behövs de...

Alltså kängor för min del, om jag inte vet att jag inte behöver dem...

//J

 

[joru]

Den som frågar om längden på turen verkligen spelar
någon roll övertygar knappast om att han
verkligen gjort större turer ovanför trädgränsen -
då skulle han väl ha beskrivit en sådan tur.

Jag är inte ute efter att övertyga någon om att det fungerar för dem. Jag är ute efter att få folk att våga prova om det fungerar.

För som jag skrev tidigare så finns det bara ett sätt att få veta om det fungerar, och det är att prova själv.

Den utrustning du använder idag, menar du på fullt allvar att du inte har provat dig fram till den? Du menar alltså att du har läst andras erfarenheter och sen köpt det andra använda och kör på det?

Mitt inlägg om att de som inte tycker ett kilo hit eller dit spelar nån roll var riktat till de som utan att tveka säger att de gärna bär ett kilo extra för att sova bättre, men vägrar bära ett kilo extra för att få gå bättre.

Men har du själv prövat dina teorier på långa fjällturer? Vi är ju flera som har redovisat våra erfaremheter, jag sjäv tycker t ex att tarp inte är ett bra alternativ på fjället. Inte heller är jag okritisk till OL-skor, också egen erfaremhet.

Vilka erfarenheter har du av din utrustning på fjället?

//J

 

[Malindo]

Pratade med en spansk bergsguide háromdagen. Han tar ej längre med folk som kommer i làgskor till turen, hur tekniska och outdooriga dessa án mà vara. Antalet vrickningar och andra fot- och vrsitskador har ökat drastiskt sedan det blev modernt med denna typ av skodon i bergen.

OBS:
Detta meddelande bygger pà hörsägen, och är ej statistiskt verifierat, samt kommer fràn en man som arbetar i käng- och sko-branchen. Samme man (undertecknad) använder numera alltid kángor i bergig terráng nár packning bäras. Detta efter tillbud med fall pga "smör-vrist". Om packning ej báres anvándes làgskor gärna.

 

[Avslutat medlemskap]

Re: Re: Fjell og Vidde

Bergans
Helium, 1.1 kg, c:a 55 liter (om jag minns rätt).

Klart intressant! Dessutom ser det ut som att den petnoggranne kan spara några gram på att klippa bort mög som isyxfästen.

Men måste verkligen alla lätta prylar heta "Helium"?

En LITEN reservation. Viktsuppgiften stämmer inte med
hemsidans uppgift!

 

[Avslutat medlemskap]

Pratade med en spansk bergsguide háromdagen. Han tar ej längre med folk som kommer i làgskor till turen, hur tekniska och outdooriga dessa án mà vara. Antalet vrickningar och andra fot- och vrsitskador har ökat drastiskt sedan det blev modernt med denna typ av skodon i bergen.

OBS:
Detta meddelande bygger pà hörsägen, och är ej statistiskt verifierat, samt kommer fràn en man som arbetar i käng- och sko-branchen. Samme man (undertecknad) använder numera alltid kángor i bergig terráng nár packning bäras. Detta efter tillbud med fall pga "smör-vrist". Om packning ej báres anvándes làgskor gärna.

Vilket säkert inte hindrar att en del har så starka fötter att de klarar det. Sa jag att mitt Meindlpar,
köpt på impuls i Sthlm, väger 1200 gram,
och verkar ge bättre stöd för hälsenan och dess fäste
än mitt nuvarande fjällpar? Men det är
inte gjort för stegjärn, förstås.

 

[Jörgen Fjaderlatt.se]

Re: Re: Re: Re: Erfarenheter det mest givande.

Mitt första test av OL-skor var ett "spontan"-test, jag hade dojjorna med mig som komplement till mina kraftiga kängor. Skorna är ett par VJ Sarva med små ståldubbar under, populära i multisportsammanhang för några år sedan.

Jag gick från Mårmabron i västlig riktning mot Kungsleden och bar på ca 14 dagars proviant (hade redan avverkat 7 dagar på turen). Packningsvikten låg runt 22 kg. I början gick det inte särskilt bra alls, jag bytte tillbaka till kängorna eftersom terrängen var brant skrå med ömsom lera, ömson vassa stenar.

Men efter hand öppnar sig landskapet och man håller sig på lättvandrad hedmark och ganska torr myr med spänger. Där var det inga problem alls, utan tvärt om betydligt enklare att gå med OL-skorna. Likadant förhöll det sig (naturligtvis) på kungsleden mot Alesjaure.

Vid Tjätka vek jag av mot Nallo och då kom jag upp i bitvis lös och stenig terräng med fält av rutten snö. Där åkte kängorna på igen, iblan trampade jag igenom och hade stor nytta av kängornas stabilitet och polstring runt vristerna (aj! ). Särskilt vid nedgången mot Nallo var det dessutom ganska brant och lite isiga förhållanden där en hård styv sko behövdes för kantning.

Samma sak inträffade på väg genom Trepassleden några dagar senare, brant och ibland lite isig snö gjorde att man var tvungen att sparka steg och kanta för att få fäste. Inte heller där fungerade alltså OL-skorna tillfredsställande.

Däremot har jag efter detta nästan undantagslöst använt OL-skor i hemmaterrängen, som sällan bjuder på stenfält och branta snöfält . Jag har också vandrat på leder i fjällen med Ol-skor, ett utmärkt alternativ till kängor under sådana förhållanden.

Under innevarande sommars tur hade jag förmodligen kunnat använda OL-skor under ca 60-70 procent av turen utan problem, men vid två tillfällen gick jag över pass där kängor krävdes för snöfältens skull. Vid andra tillfällen gick jag i så stenig terräng att kängorna behövedes för att skydda foten.

I detta fall gick det inte att välja alternativ väg, fjällen i fråga (norr om Torne Träsk) bildar en mur som måste passeras via något av två möjliga pass, med brant snö och sten.

Vad gör man då? Det är som att bära stegjärn, det kan tyckas "onödigt" men om de så bara behövs en gång, så behövs de...

Alltså kängor för min del, om jag inte vet att jag inte behöver dem...

//J

Lysande! Nu är vi konkreta, mera sådant.

Det är givetvis så att inga skor är ideala i alla situationer. Så vi kompromissar hela tiden.

Det gläder mig att din beskrivning stöder min tes att om man vandrar Kungsleden så finns det ingen anledning att ens fundera över något annat än gympadojor.

Sedan skulle jag kunna dra delvis andra slutsatser av din beskrivning än vad du själv gjort.

Det jag vill få så många som möjligt att ifrågasätta är varför kängor är någon form av default-läge för fotplagg i fjällen.

Om du hade klarat 60-70% av turen i gympadojor, var då de resterande procenten sådana att du hade fått allvarliga problem om du inte använt kängor då?

I vilket fall som helst så låter det helt klart som att du skulle tjäna på att bära kängorna på ryggen utom när du just behöver dem.

Jag har skrivit det förr; varför är det så himla självklart att man bär de tyngsta fotplaggen på fötterna nästan hela tiden. När man sedan kommer till ett vad tar man på sig lägerskor/sandaler och vadar. Och sedan tar man på sig kängorna igen. Vare sig de behövs eller inte.

Gå i vadarskorna och bär kängorna i packningen (mindre energikrävande har vi ju konstaterat) fram till snöfälten.

Det här är analogt med en annan sak jag inte förstår; varför man skall bära regnkläder (mextex) när det inte regnar.

Det är också någon slags 'default' som bör ifrågasättas.
Tycker jag.

Jörgen

 

[Raskesven]

Re: Re: Re: Re: Erfarenheter det mest givande.

.....
Vid Tjätka vek jag av mot Nallo och då kom jag upp i bitvis lös och stenig terräng med fält av rutten snö. Där åkte kängorna på igen, iblan trampade jag igenom och hade stor nytta av kängornas stabilitet och polstring runt vristerna (aj! ).
.....
//J

Det där är nog bland det farligare läget under fjällvandringar, dvs. när det är lätt hänt att skada sig. Hade exakt det läget vid passage över flera snöfält i Sulitelmaområdet i somras. Vid genomtramp där foten åker ner bland stenar är jag glad att jag har kängor på fötterna, som bättre än gympaskor stabiliserar och skyddar fotknölar, vrister, anklar mm.

Raskesven

 

[Raskesven]

Re: Re: Re: Re: Re: Erfarenheter det mest givande.

.....
Jag har skrivit det förr; varför är det så himla självklart att man bär de tyngsta fotplaggen på fötterna nästan hela tiden. När man sedan kommer till ett vad tar man på sig lägerskor/sandaler och vadar. Och sedan tar man på sig kängorna igen. Vare sig de behövs eller inte.

Gå i vadarskorna och bär kängorna i packningen (mindre energikrävande har vi ju konstaterat) fram till snöfälten.

Det här är analogt med en annan sak jag inte förstår; varför man skall bära regnkläder (mextex) när det inte regnar.

Det är också någon slags 'default' som bör ifrågasättas.
Tycker jag.

Jörgen

Jag har bara ett par skodon, kängorna. Vid vad tas sulor ur, strumpor tas av, remmar dras åt runt brallor och kängor och jag vadar. Även om det inte blivit helt tätt, vilket det sällan blir, har jag sedan torra sulor och sockor så det blir inget obehag att tala om.

Kängor klarar, som tidigare nämnts, all terräng som gympaskor klarar. Vice versa gäller dock inte. Vilket ska då ses som defaultskodon? Med kängor ökar ens valmöjligheter vid vägval.

Jag personligen "lade märke till" att kängorna kändes tunga på fötterna under min grundutbildning i armén. De vägde närmare 3 kg. Men med kängor som väger 1,5 kg har jag aldrig upplevt att de skulle kännas tunga. Tycker att eftersträvad viktminskning från den nivån känns helt onödigt och att den stora vikt som här läggs vid det är överdriven.

Raskesven

 

[Malindo]

Re: Re: Re: Re: Re: Erfarenheter det mest givande.

Det här är analogt med en annan sak jag inte förstår; varför man skall bära regnkläder (mextex) när det inte regnar.

Det är också någon slags 'default' som bör ifrågasättas.
Tycker jag.

Jörgen

Personligen anser jag inte att det är analogt, men hàller med dig till 100% att just denna dafault är knas.

Jag anser till skillnad frân dig att kángor kan vara riktigt bekváma att gà i, ja tom bekvámare och ger mig mer kraft, säkerhet och stuns i steget án vad som ár fallet med gympaskor.

Däremot skulle jag aldrig knalla omkring med en regnjacka om det inte regnar eftersom det ju faktiskt ár riktigt otrevligt.

Regnjackan är látt och smidig att ha i ryggan, och anvánds enbart i nödläge (regn).

Ett par látta och bekváma kängor är för mig helt ándamàlsenliga under vandring, och jag ser ingen anledning att ha dem i ryggsäcken.


För att bli konkreta skulle jag gárna vilja veta lite nármare vad du menar med kängor respektive jympadojjer. Námn gárna varumárken och modeller.

Hej hopp

 

[Avslutat medlemskap]

Re: Re: Re: Re: Re: Re: Erfarenheter det mest givande.

.....
Jag har skrivit det förr; varför är det så himla självklart att man bär de tyngsta fotplaggen på fötterna nästan hela tiden. När man sedan kommer till ett vad tar man på sig lägerskor/sandaler och vadar. Och sedan tar man på sig kängorna igen. Vare sig de behövs eller inte.

Gå i vadarskorna och bär kängorna i packningen (mindre energikrävande har vi ju konstaterat) fram till snöfälten.

Det här är analogt med en annan sak jag inte förstår; varför man skall bära regnkläder (mextex) när det inte regnar.

Det är också någon slags 'default' som bör ifrågasättas.
Tycker jag.

Jörgen

Jag har bara ett par skodon, kängorna. Vid vad tas sulor ur, strumpor tas av, remmar dras åt runt brallor och kängor och jag vadar. Även om det inte blivit helt tätt, vilket det sällan blir, har jag sedan torra sulor och sockor så det blir inget obehag att tala om.

Kängor klarar, som tidigare nämnts, all terräng som gympaskor klarar. Vice versa gäller dock inte. Vilket ska då ses som defaultskodon? Med kängor ökar ens valmöjligheter vid vägval.

Jag personligen "lade märke till" att kängorna kändes tunga på fötterna under min grundutbildning i armén. De vägde närmare 3 kg. Men med kängor som väger 1,5 kg har jag aldrig upplevt att de skulle kännas tunga. Tycker att eftersträvad viktminskning från den nivån känns helt onödigt och att den stora vikt som här läggs vid det är överdriven.

Raskesven

Även jag har förstås ett enda par skor och iden att
bära kängor på ryggen måste vara bland de mer befängda hittills. Nu vadar jag inte precis ofta -
i Pyreneerna senat var det två vad på en etapp, sen inget mer, i Trollheimen var allting stengång.
Men jag bryr mig inte ens om att ta ur strumpor
och inlägg och regnbyxorna (om de behövs)
har en knäppining nedtill som oftast räcker
eftersom luften i brallorna gör motstånd.

 

[joru]

Re: Re: Re: Re: Re: Erfarenheter det mest givande.

Om du hade klarat 60-70% av turen i gympadojor, var då de resterande procenten sådana att du hade fått allvarliga problem om du inte använt kängor då?

I vilket fall som helst så låter det helt klart som att du skulle tjäna på att bära kängorna på ryggen utom när du just behöver dem.

(klipp)

Gå i vadarskorna och bär kängorna i packningen (mindre energikrävande har vi ju konstaterat) fram till snöfälten.


Jörgen

Ja, men på en glidande skala förstås. Problemet kan uttryckas ännu mer renodlat: om man så bara ska gå över ett bergspass med stegjärn på hela turen, så måste man ändå bära med sig stegjärnen för att ta sig över (om vi laborerar med förutsättningen att man inte kan gå någon annan väg).

Jag bär aldrig med mig vadarskor eller sandaler nu för tiden eftersom jag sällan eller aldrig använder dem.

Kängorna går ju utmärkt att vada med. Däremot tycker jag som sagt inte att ett par gympadojjor ersätter kängor i alla lägen . I lägret tassar jag barfota eller om så krävs, barfota i kängorna.

Att bära kängor på ryggen tycker jag är ett mindre bra alternativ, det må finnas undersökningar som säger att energiförbrukningen ökar med 7 % för varje kilo extra som bäres på fötterna, men jag har inte märkt att denna marginella ökning (borde ligga på ca 3-4 % med "vanliga" kängor) skulle ge någon märkbart negativ effekt.

Mina kängor är utmärkta att gå långt med enligt min erfarenhet, så när turen dikterar känganvädning pga olika överväganden så saknar jag anledning att bära med mig extraskor, vare sig skorna är OL-skor eller kängor burna på ryggen.

Svaret blir ett annat om jag ska använda mina kraftigaste kängor, som är mer renodlat alpina och alldeles för tunga för vandring. Men dessa används ju bara i speciella fall och normalt inte för vandring.

IMO

//J