Gympaskor, sandaler eller kängor?
Jag tycker det är fel att det skulle vara en myt att skaft ger vriststöd. Lätt att kolla. Gå en bit i osnörda kängskaft och jämför sedan med att gå i snörda kängskaft. Markant skillnad. Även fast kängor med skaft inte ger samma totalstyvhet och stöd som slalompjäxor, ger de mer stöd än att inte ha något skaft alls. Det är ju inte så att antingen ger en sko inget vriststöd alls eller så ger en känga så mycket vriststöd att de är som slalompjäxor. Det finns hur många mellanlägen som helst. De flesta människor har gått mycket i olika typer av lågskor. Jag tycker det är lite konstigt att man inte märker skillnaden på vriststöd jämfört med kängor med skaft.
Angående Rays myttes; kanske en del UL-folk så gärna vill minska vikten att de intalar sig att gympaskor ger lika mycket stöd som kängor med skaft? I så fall har viktminskning på en del håll blivit ett självändamål.
Om man tar en gympasko eller sandal som modell, och istället tillverkar ett skodon i cellgummi eller grovt läder, får man en sko som skyddar fötter och tår mycket bättre när man t.ex sparkar i en sten eller dylikt. Sätter man dessutom läderskaft på skon så skyddas anklar, fotknölar, smalben, vrister mycket bättre i stenskravel, stenblocksterräng, bland jockar, viderötter-sten-vattenhål, vresig snårig skogsterräng, sunkmark och rötter, vegetation osv. Tillverkar man sedan skon, låt oss kalla den känga, så den går att snöra uppifrån och ner, får man en sko, känga som sitter kvar på foten även om man trampar ner sig i sugande modd. Det blir som dave1 nämnde ovan även en mer behaglig färd över snöfälten, plaskandet i iskalla jockar känns också bättre.
Jag blir lite trött på det här generaliserandet, kängor out-gympaskor/sandaler in för "fjällvandring" (?). Frågan man måste ställa sig är som alltid; i vilken typ av terräng ska jag vandra?
Gympaskor, sandaler eller kängor?
Här skulle jag välja kängor (möjligen stadiga gummistövlar).
Gympaskor, sandaler eller kängor?
Här skulle jag också välja kängor.
Gympaskor, sandaler eller kängor?
Kängor, igen
Gympaskor, sandaler eller kängor?
Även här skulle jag välja kängor.
Gympaskor, sandaler eller kängor?
Kängor.
Gympaskor, sandaler eller kängor?
Här skulle jag välja sandaler. Men en fjällvandring kan innefatta många olika terrängtyper och inte bara fina marker som gräshedar och örtängar. I den senaste terrängen går man bättre i sandaler än kängor, marken är platt och består av gräs och låga örter. Men i de övriga terrängtyperna går man ännu mycket bättre i kängor relativt sandaler/gympaskor, tycker jag.
En Jörnkänga storlek 44 väger drygt 1500 gram paret, 750 gram per fot alltså. Vad är det, 300-400 gram mer än de skodon som här ska "ersätta" kängor? För egen del är det ingen tvekan om att jag tycker nyttan av mina kängor är högre än nyttan av den viktminskning som skulle ge mig gympaskor eller sandaler istället.
Raskesven
Jag tycker det är fel att det skulle vara en myt att skaft ger vriststöd. Lätt att kolla. Gå en bit i osnörda kängskaft och jämför sedan med att gå i snörda kängskaft. Markant skillnad. Även fast kängor med skaft inte ger samma totalstyvhet och stöd som slalompjäxor, ger de mer stöd än att inte ha något skaft alls. Det är ju inte så att antingen ger en sko inget vriststöd alls eller så ger en känga så mycket vriststöd att de är som slalompjäxor. Det finns hur många mellanlägen som helst. De flesta människor har gått mycket i olika typer av lågskor. Jag tycker det är lite konstigt att man inte märker skillnaden på vriststöd jämfört med kängor med skaft.
Angående Rays myttes; kanske en del UL-folk så gärna vill minska vikten att de intalar sig att gympaskor ger lika mycket stöd som kängor med skaft? I så fall har viktminskning på en del håll blivit ett självändamål.
Om man tar en gympasko eller sandal som modell, och istället tillverkar ett skodon i cellgummi eller grovt läder, får man en sko som skyddar fötter och tår mycket bättre när man t.ex sparkar i en sten eller dylikt. Sätter man dessutom läderskaft på skon så skyddas anklar, fotknölar, smalben, vrister mycket bättre i stenskravel, stenblocksterräng, bland jockar, viderötter-sten-vattenhål, vresig snårig skogsterräng, sunkmark och rötter, vegetation osv. Tillverkar man sedan skon, låt oss kalla den känga, så den går att snöra uppifrån och ner, får man en sko, känga som sitter kvar på foten även om man trampar ner sig i sugande modd. Det blir som dave1 nämnde ovan även en mer behaglig färd över snöfälten, plaskandet i iskalla jockar känns också bättre.
Jag blir lite trött på det här generaliserandet, kängor out-gympaskor/sandaler in för "fjällvandring" (?). Frågan man måste ställa sig är som alltid; i vilken typ av terräng ska jag vandra?
Gympaskor, sandaler eller kängor?
Här skulle jag välja kängor (möjligen stadiga gummistövlar).
Gympaskor, sandaler eller kängor?
Här skulle jag också välja kängor.
Gympaskor, sandaler eller kängor?
Kängor, igen
Gympaskor, sandaler eller kängor?
Även här skulle jag välja kängor.
Gympaskor, sandaler eller kängor?
Kängor.
Gympaskor, sandaler eller kängor?
Här skulle jag välja sandaler. Men en fjällvandring kan innefatta många olika terrängtyper och inte bara fina marker som gräshedar och örtängar. I den senaste terrängen går man bättre i sandaler än kängor, marken är platt och består av gräs och låga örter. Men i de övriga terrängtyperna går man ännu mycket bättre i kängor relativt sandaler/gympaskor, tycker jag.
En Jörnkänga storlek 44 väger drygt 1500 gram paret, 750 gram per fot alltså. Vad är det, 300-400 gram mer än de skodon som här ska "ersätta" kängor? För egen del är det ingen tvekan om att jag tycker nyttan av mina kängor är högre än nyttan av den viktminskning som skulle ge mig gympaskor eller sandaler istället.
Raskesven