men de lösningarna är betydligt dyrare
Det är lite intressant det här. Klättrare har alltid selar och rep som är godkända enligt någon för ändamålet avpassad standard. Den utrustningen är dyr.
Det skulle i många fall gå alldeles utmärkt att klättra med nån hemmaknuten sele och en förtöjningstamp från Biltema. Det finns saker man absolut inte bör göra med sån utrustning om man vill ha livet i behåll, men topprepsklättring skulle nog gå bra i 90% av fallen eller mer.
Men det finns en otroligt tydlig attityd av att "man klättrar inte med icke-godkända grejer" som genomsyrar klätter-Sverige, och därför sker det i princip inte, trots att det är avsevärt billigare.
Min poäng är att det verkar finnas en liknande avvägning med nödsändare. Billiga saker som gör ett halvdant jobb och funkar okej i en del lägen, och dyra saker som gör ett bra jobb och funkar bra i nästan alla lägen. Än så länge finns inte attityden att "man vandrar inte med billiga skräpnödsändare", men den kanske kommer att uppstå? Jag undrar varför den attityden finns inom klättringen, men inte inom vandringen. Är det bara en tidsfråga?