Trötta fjällvandrare utlöste nödsändare i Rapadalen

[guhj]

men de lösningarna är betydligt dyrare

Det är lite intressant det här. Klättrare har alltid selar och rep som är godkända enligt någon för ändamålet avpassad standard. Den utrustningen är dyr.

Det skulle i många fall gå alldeles utmärkt att klättra med nån hemmaknuten sele och en förtöjningstamp från Biltema. Det finns saker man absolut inte bör göra med sån utrustning om man vill ha livet i behåll, men topprepsklättring skulle nog gå bra i 90% av fallen eller mer.

Men det finns en otroligt tydlig attityd av att "man klättrar inte med icke-godkända grejer" som genomsyrar klätter-Sverige, och därför sker det i princip inte, trots att det är avsevärt billigare.

Min poäng är att det verkar finnas en liknande avvägning med nödsändare. Billiga saker som gör ett halvdant jobb och funkar okej i en del lägen, och dyra saker som gör ett bra jobb och funkar bra i nästan alla lägen. Än så länge finns inte attityden att "man vandrar inte med billiga skräpnödsändare", men den kanske kommer att uppstå? Jag undrar varför den attityden finns inom klättringen, men inte inom vandringen. Är det bara en tidsfråga?

 

[camlun]

Det är lite intressant det här. Klättrare har alltid selar och rep som är godkända enligt någon för ändamålet avpassad standard. Den utrustningen är dyr.

Det skulle i många fall gå alldeles utmärkt att klättra med nån hemmaknuten sele och en förtöjningstamp från Biltema. Det finns saker man absolut inte bör göra med sån utrustning om man vill ha livet i behåll, men topprepsklättring skulle nog gå bra i 90% av fallen eller mer.

Men det finns en otroligt tydlig attityd av att "man klättrar inte med icke-godkända grejer" som genomsyrar klätter-Sverige, och därför sker det i princip inte, trots att det är avsevärt billigare.

Min poäng är att det verkar finnas en liknande avvägning med nödsändare. Billiga saker som gör ett halvdant jobb och funkar okej i en del lägen, och dyra saker som gör ett bra jobb och funkar bra i nästan alla lägen. Än så länge finns inte attityden att "man vandrar inte med billiga skräpnödsändare", men den kanske kommer att uppstå? Jag undrar varför den attityden finns inom klättringen, men inte inom vandringen. Är det bara en tidsfråga?

Jag håller inte med dig här. De nödsändare vi pratar om här är inte skräp, de gör sitt jobb precis som det står i beskrivningen att de ska göra. Trycker du på knappen går ett larm och en räddningsinsats dras igång. Det är vad de utlovar. Problemet uppstår ju när någon trycker på knappen utan att vara i riktig nöd. Något som dock verkar vara en väldigt liten minoritet.

Det är främst för fjällräddningens skull som det vore bättre med dubbelriktad kommunikation, då skulle de kunna dubbelkolla vad som är problemet innan de åker ut.

Polisen i Norrbotten har en händelse beskriven på sin hemsida där nödsändaren har fungerat och använts precis som det är tänkt.

2017-08-17 19:00, Fjällräddning, Kiruna
Kamasjaure, öster om, larm från nödsändare

Nödsändarens signal har uppfattats av larmcentralen i USA som i sin tur larmar JRCC (sjö och flygräddningscentralen i Sverige). Vi får sedan larmet från JRCC.

Efter informationsinhämtning från kontaktpersonen angiven i larmansökan så beslutar polisens vakthavande befäl kl 19:46 att inleda räddningstjänst/fjällräddning med stöd av lagen om skydd mot olyckor (LSO).

Kontaktpersonen har berättat att det är två män som är på fiskeresa och har flugit ut med helikopter. Det finns ingen mobiltäckning i området. Männen är mycket fjällvana och bra utrustade och kontaktpersonen är därför övertygad om att det är någon form av nödläge.

Vi kommer att anlita privat helikopter för att transportera ut fjällräddare till platsen. Texten uppdateras.

Uppdatering kl 21:59

Helikopter med fjällräddare har anträffat männen vid 21:27. Den ena av männen är sjuk och behöver vård. Han lastas i helikoptern och flygs till Kiruna där han lastas till vägambulans.

Uppdatering 22:13

Mannen har lastats i ambulans, och fjällräddningen avslutats.

 

[Fjällkjell]

Träffande

Min poäng är att det verkar finnas en liknande avvägning med nödsändare. Billiga saker som gör ett halvdant jobb och funkar okej i en del lägen, och dyra saker som gör ett bra jobb och funkar bra i nästan alla lägen. Än så länge finns inte attityden att "man vandrar inte med billiga skräpnödsändare", men den kanske kommer att uppstå? Jag undrar varför den attityden finns inom klättringen, men inte inom vandringen. Är det bara en tidsfråga?

Även om man inte kan säga att befintliga nödsändare gör ett halvdant jobb (dom gör det dom är ämnade att göra -helt felfritt) så är din jämförelse mycket träffande. Det torde bero på att det tidigare inte funnits några tekniska möjligheter att larma på ett vettigt sätt. Nu finns det ju möjligheter och vi som vandrar får väl visa att vi har lika mycket i huvudet som dom som klättrar.

Camillla
Det faktum att polisen visste att det var två personer tyder på att dom haft dubbelriktad kommunikation.

 

[camlun]

Även om man inte kan säga att befintliga nödsändare gör ett halvdant jobb (dom gör det dom är ämnade att göra -helt felfritt) så är din jämförelse mycket träffande. Det torde bero på att det tidigare inte funnits några tekniska möjligheter att larma på ett vettigt sätt. Nu finns det ju möjligheter och vi som vandrar får väl visa att vi har lika mycket i huvudet som dom som klättrar.

Camillla
Det faktum att polisen visste att det var två personer tyder på att dom haft dubbelriktad kommunikation.

Det fanns kontaktpersoner på hemmaplan angiva. Det var de som visste att det var två personer, att de var fjällvana osv.

Jag hyrde en nödsändare en gång, då har jag för mig att man fyllde i just sådana uppgifter som kontaktperson hemma samt vilken utrustning man hade med sig.

 

[Sentient6]

Nödsändare är ju inte en enhetlig samling heller, beroende på vilken typ det är finns olika fördelar och nackdelar.
En jämförelse (på engelska, med avseende på Te Araroa i Nya Zeeland) kan man t.ex läsa här:
https://tawiki.net/wiki/Locator_Beacon

Hursomhaver så känns det ju inte spontant som att nödsändare är den första grejen som en ovan fjällvandrare köper. De kostar ju som sagt ett par tusenlappar och är ju mest till nytta när man rör sig utanför leder (eller väldigt glest trafikerade leder). Mao så tror jag att de flesta som har en dylik sändare har en viss fjällvana sedan innan

 

[bico]

Det fanns kontaktpersoner på hemmaplan angiva. Det var de som visste att det var två personer, att de var fjällvana osv.

Jag hyrde en nödsändare en gång, då har jag för mig att man fyllde i just sådana uppgifter som kontaktperson hemma samt vilken utrustning man hade med sig.

Det stämmer att man vid registrering av en personlig nödsändare (Personal Locator Beacon - PLB), vilket i vissa länder är obligatoriskt och i vissa länder rekommenderat å det bestämdaste, kan registrera en primär kontaktperson och en sekundär. Med lite trixande går det vid behov att registrera två sekundära kontaktpersoner.

Att detta förfarande med kontaktpersoner överhuvudtaget finns beror antagligen till största delen på att en personlig nödsändare (av typen PLB) enbart kan användas för envägskommunikation från den som larmar till en global larmcentral. Man vill genom kontakt med (minst) en kontaktperson få kännedom om att den som är registrerad som ägare och brukare av den personliga nödsändare som larmar verkligen befinner sig i en miljö och situation som gör det troligt att det inte rör sig om ett falsklarm eller annat oavsiktligt larm utan troligen om en verklig akut nödsituation som kräver en akut räddningsinsats.

/Birger

 

[guhj]

De nödsändare vi pratar om här är inte skräp, de gör sitt jobb precis som det står i beskrivningen att de ska göra.

Det gör billiga rep man köper på Biltema också. Problemet är att den utlovade funktionen (för vissa situationer, enligt vissa användare) inte är tillräcklig. Repen håller för vad dom lovar, men de lovar inte att hålla i alla situationer. Nödsändarna sänder sin nödsignal, men det räcker inte för att avgöra om undsättning är nödvändig i alla situationer.

 

[smux]

Menar du verkligen att möjligheter att larma via nödsändare och andra enheter skall tas bort därför att de kan missbrukas? Något skäl till att placera ut nödsändare finns det väl!

Det vore väl i så fall bättre att -som tidigare sagts- se till att det är dubbelriktad kommunikation så att "räddarna" kan kommunicera med offret och bestämma vilken insats som skall göras.

kjpil
Har du några exempel på när anhöriga har larmat därför att dom har tappat "trackingen" eller är du bara allmänt bekymrad över det kan komma att inträffa?

Vi kanske får ta risken för missbruk (och en del onödiga kostnader) för att kunna hjälpa när det verkligen behövs.

Jag antar att det sker en hel del onödiga utryckningar inom övriga delar av samhället (ambulans, brandkår, polis) som totalt sett kostar betydligt mer än fjällräddningsinsatserna men det är väl inte särskilt intressant att presentera i våra media och det bidrar nog till att debatten blir litet snedvriden.

Så var inte alls min mening med inlägget. Nödsändare är en trygghet för oss som färdas ex i fjällen långt från hjälp och mobiltäckning. Bästa sättet att förebygga missbruk eller felaktig användning är givetvis information och upplysning, kanske i värsta fall beivring vid uppenbart missbruk.
Själv har jag en PLB som är registerad hos Sjö-och flygräddningen på mig personligen, en försäkring jag hoppas jag aldrig behöva använda. Mina angivna kontakpersoner känner i förväg väl till mina planer, hur fjällvanan jag (vi) är och att jag aldrig skulle utlösa den i annat än en riktig nödsituation.
Efter att ha studerat alternativen inkl de kommersiella alternativen SPOT och InRearch (inkl deras juridiska villkor och alla friskrivningar) bestämde jag mig för att en PLB bättre mötte mina krav. Sentient6 har lagt upp en bra länk i inlägg #29 som väl beskriver de olika alternativen.

Re. din fråga till kjpil. jag samtalde förra sommaren i Saltoluokta med en tjej från Litauen som vandrade Kungsleden själv med tält. Hon hade en SPOT och lovat sina anhöriga att höra av sig med ett OK meddelande varje dag när hon slagit läger. Vid ett tillfälle kring Aktse nådde hennes meddelande inte fram (troligen pga terrängen) och hennes anhöriga blev oroliga och kontaktade direkt Polisen som började söka efter henne. Här slutade det lyckligt då polisen genom rundringning i fjällstugorna (då hon följde en led) till slut lyckades få kontakt med henne. Hon var själv helt omedveten om att meddelandet inte kommit fram eller att hon var eftersökt av sina oroliga anhöriga.

 

[bico]

Personliga nödsändare av typen PLB förutsätter givetvis att man förstår vad man har för nödsändare:

• För vilka ändamål, när, var och hur den skall användas
• I vilka akuta nödsituationer den bör eller skall aktiveras
• Vilka begränsningar den har och vilka möjligheter den ger

Har man inte den grundläggande kunskapen, insikten och förståelsen bör man rimligen överhuvudtaget inte befinna sig i den omgivning och situation som kan tänkas föranleda nödvändigheten att aktivera en nödsändare.

/Birger

 

[Fjällkjell]

Liten replik

Re. din fråga till kjpil. jag samtalde förra sommaren i Saltoluokta med en tjej från Litauen som vandrade Kungsleden själv med tält. Hon hade en SPOT och lovat sina anhöriga att höra av sig med ett OK meddelande varje dag när hon slagit läger. Vid ett tillfälle kring Aktse nådde hennes meddelande inte fram (troligen pga terrängen) och hennes anhöriga blev oroliga och kontaktade direkt Polisen som började söka efter henne. Här slutade det lyckligt då polisen genom rundringning i fjällstugorna (då hon följde en led) till slut lyckades få kontakt med henne. Hon var själv helt omedveten om att meddelandet inte kommit fram eller att hon var eftersökt av sina oroliga anhöriga.

Då förstår jag kjpils farhågor.
Hon drabbades av det som gjorde att jag lämnade tillbaka min Spot, den provar sända 3 gånger och sedan utgår systemet ifrån att meddelandet kommit fram. Är du då i tät skog så blir det inget.spår på din "hemsida".
Med rätt kunskaper hos hemmafronten så fungerar det ju hyggligt med Spot om man är i fjällen. PLB är ju helsäkert men det har inga nyanser, det blir bara fullt pådrag.
Jag har fastnat för inReach men det beror på att jag är envis med att gå ensam och utanför lederna. Eftersom åren har gått (72 ) så kan jag få accept från hemmafronten på mitt enstöriga vandrande eftersom dom både ser mig och kan kommunicera med mig.

 

[eyck]

Min poäng är att det verkar finnas en liknande avvägning med nödsändare. Billiga saker som gör ett halvdant jobb och funkar okej i en del lägen, och dyra saker som gör ett bra jobb och funkar bra i nästan alla lägen. Än så länge finns inte attityden att "man vandrar inte med billiga skräpnödsändare", men den kanske kommer att uppstå? Jag undrar varför den attityden finns inom klättringen, men inte inom vandringen. Är det bara en tidsfråga?

Läs gärna på lite om tekniken och förvaltningen innan du postar.

Spot och InReach är kommersiella aktörer, PLB är statlig (Cospas-Sarsat). PLB är av bl.a. det skälet billigare, men ur ett tekniskt tillförlitlighetsperspektiv överlägsen. Det är den mest beprövade nödsändartypen i "skarpa lägen" och den enda nödsändartypen på marknaden som är föremål för en oberoende teknisk testning, verifiering och validering.

"From September 1982 to December 2015, the Cospas-Sarsat System provided assistance in rescuing at least 41,750 persons in 11,788 SAR events."

Sedan har Spot och InReach andra fördelar i och med möjlighet till längre meddelanden och/eller dubbelriktad kommunikation.

Mats

 

[bico]

Instämmer!

Personligen skulle jag aldrig lita på ett kommersiellt alternativ med vinstintresse när det verkligen gäller. Oavsett om det ger dubbelriktad kommunikation eller inte. Dessutom är det dyrt i det långa loppet med tanke på abonnemangen.

/Birger