Jag hoppas jag inte förolämpar någon nu men för mig så varierar Spydercos knivar mellan sinnesjuk feldesignade, ja ofta rena skämtet till bara riktigt skitfula i bästa fall. Undantaget är möjligen deras Pukko. Men visst, smaken är förstås olika.
Ni som gillar dom, vad är det som får det att "klicka" för er? Alla varianter? Fina material?
Tja, vart skall man börja?
Kanske med att bestämt påpeka att jag inte gillar allt de gör och att jag gillar fällknivar i största allmänhet och inte är särskilt märkesbunden därvidlag. Och eftersom jag inte är jägare (även om jag har några storjägare i närheten) så behöver jag inte den delen av användningsområden för knivar alls. Så rent "praktiskt" jaktinriktade knivar är sällan praktiska för mig och går därför oftast bort, t ex rena flåblad.
De som lockar med t ex Spyderco är den stora bredden på knivar. Från genompraktiska lösningar som Dragonfly, Delica, Centofante III, Bradley och Salt-serien via alla fickknivar i småformat som "Bug"-serien´- Ladybug och Manbug, Kiwi, Squeak, Pingo etc till saker som är tämligen fantasieggande som Chinook, Yojimbo, Ayoob, Civilian, Matriarch m fl.
Som Paul säger testar de också material och olika designer och former. På rak arm kan jag för övrigt inte komma på något annat märke som har den bredden och variationen i sitt utbud. Ska man bara göra en sorts kniv för en sorts person. Då blir samlandet enkelt och utbudet begränsat.
Vad gäller utseende handlar det kanske om "aquired taste", kaffe och te är sällan gott första gången! ;-)
Men visst har de gjort flera vansinnigt fula knivar, värst av dem alla är nog "Joth Sing Khalsa" men det betyder inte att den inte är vansinnigt genomarbetad. Men de har också gjort mycket vackra knivar som "Lum Chinese" för att ta något exempel.
Men jag skulle vilja veta vad som är feldesignat med t ex "Dragonfly II", en av de bästa små fickknivar jag känner till? Däremot är Nilakka (Puukon) en aning felritad....den är förvisso en mycket vacker kniv men ökänd för att chippa bladet för att stålet är både för tunt och hårt i eggen (fungerar bättre om den slipas om helt tydlingen) och har lite andra inbyggda småfel.
Sen skulle jag vilja tillägga att jag gillar olika former av utseende. Estetiskt sett tycker jag t ex att den klassiska CRK Sebenza 21 är en av de vackraste knivarna som gjorts tillsammans med Cooks "Lochsa". Fast då höll jag på att glömma Ansös "Mofo" som är den vackraste. Sen gillar jag enkel design ibland, klassiskt rena skandinaviska linjer som den fastbladare "viking" som visades här ovan. Och snackar vi enkelt skandinaviskt så är Enzo Birk 75 en rasande elegant fällkniv för övrigt.
Sen gillar jag de svepande linjerna hos en snygg Navaja eller Higonokami, de klassiskt upproriska dragen hos en italilensk stilett (som verkligen inte har någon praktisk applikation alls), den brutala uppsynen hos en "fighter" av något slag. Bucks legend 110 tycker jag verkligen om även om den helt omodern och åtminstone hälften av Fällknivens sortiment.
Och så där kan jag fortsätta - länge!
/ John
