1. Självklart
går det att köra på rostfritt. Men att det går innebär inte att det är det optimala. De rostfria stålsorternas fördel är ju deras slitstyrka, dvs förmågan att vidstå abrasiv nötning. Det är därför dessa stålsorter används till organiskt material som sliter på kniveggar. Elmax har ju tagits fram med syfte att användas i plastindustrin.
Slitstyrka är dock inte den egenskap som är av intresse i samband med avfångningsknivar. Dessa knivar tjänar ju på att äga en hög grad av slagseghet/elasticitet med tanke på arbetsuppgiften. Det är ju inte sällan man vrider och bänder något med bladet, samtidigt som djuret far runt i agoni. Likaså utförs en del nackstick varvid man träffar hårda ben.
Konklusionen blir att det visserligen säkert funkar med rostfritt men varför då inte satsa på ett enklare sådant som exempelvis 440A eller 420? Varför slösa pengar på ett pulvermetallurgiskt sintrat stål när ett enkelt kolstål utför jobbet minst lika bra (faktiskt bättre
).
Jag kan visserligen förstå det där med rostaspekten men att torka av ett blad efter användning gör man ju oavsett om det handlar om rostfritt eller kolstål. Det tar ju ingen tid alls och är allt som behövs för att hålla rosten borta. När man väl kommer hem så kan man ju gå lite noggrannare tillväga.
2. Det har varit en del diskussioner gällande blodskårans vara eller icke vara i samband med den här typen av knivar. Helt klart är att de förekommer på bajonetter
. Håller med om att införande och utdragande av stickkniven påverkas bara marginalt av blodskårans existens.
Blodskåran har dock två fördelar till. För det första så styr den kniven lättare i rak riktning i mjukt organiskt material och för det andra så sänker den bladets bladprofil, dvs gör bladet mindre utpräglat "bukigt", dvs utskjutande på mitten. Bladet blir aningen smidigare och lättare. Alla dessa detaljer är förstås av mindre betydelse för en avfångningskniv men eftersom det efterlystes tips gällande den bästa designen gällande stickkniv så tog jag upp blodskåran trots allt.
3. Skall bli intressant att "höra"‼
~Paul~
Ska inte bli tjatig, vi har diskuterat det här tidigare
Stålsort lämnar jag till er som kan, men i mina praktiska erfarenheter av jakt/e sök så lovar jag att när kniven har använts så åker den ner i slidan, möjligtvis ett avtork på byxbenet.
jag har oftast 2 hundar att hålla ordning på & kolla igenom efter skador (eller mig själv...), speciellt med grisar.så kniven hänger där den hänger.. & rengörs när det finns tid ( och jag kommer ihåg...).
Nack stick gör jag bara på rådjur,ibland på små Dov & då räcker en 6-8 cm blad ( har använt min spyderco ett par gånger..). i det fallet är den här typ av stick knivar direkt olämpåliga pga längden!
dessutom så rätt utfört så är det inte speciellt mycket påfrestningar på kniven ( det är inte nacken som skall av utan nerverna vid atlas kotan).
att vrida av ett blad är nog nästan omöjligt såvida inte kniven är defekt eller väldigt tunn.
det man bör tänka på för en kniv som skall användas primärt när det gäller grisar är att man skall först & främst åsamka skada på hjärta & om inte det går så lunga..(längd..)
helt ärligt så är den största påfrestningen på kniven skitig & grusig gris päls/fett/brosk enligt mig.. ( möjligt ännu en anledning att förorda kolstål?)
om jag skall lämna 4 råd ang stick kniv så är det:
Längd 16-20 cm blad
Relativt tjockt/ styvt blad
inte för spetsig( dubbel eggad & vass så räcker det )
Använd bara den när den måste användas....
jag köper resonemanget att vilket stål som helst funkar & det är onödigt att använda ett dyrt ( i det här fallet rost trögt Elmax), men det resonemanget gäller nog de flesta knivar, varför köpa en kniv för ett par tusen för att fixa mat, slanor lite ved mm...
handlar ofta om att man "vill ha", precis som att en6,5x55 HVA tar kål på allt vilt vi har i Sverige ( om skytten sköter sitt..) men jag "vill ha" en mycket "bättre/finare/dyrare" bössa med en kaliber som heter duga..!
Jag böjer mig för De paul´s kunskaper(och imponeras) av stål, men kör vidare på Elmax ett tag till
Seved; Surviveln användes på en Oryx nere i Namibia, nackstick & den räckte precis...(det var PH´n som gjorde det) ett perfekt lungskott men den envisades med att leva vidare...
Och en av galtarna gav mig 7 stygn i armen som minne.... en annan ett " snyggt" ärr på handen..
J.
