Alltså det låter som att de flesta handtagsmaterialen är lika mjuka och sega som gummi. Så är förstås inte fallet. Det finns undantag som Santoprene och läderlameller som inte är behandlade men trots det så krävs det rejäla laterala krafter för att en kniv skall deformeras i själva greppet. I 99 fall av hundra går bladet av precis framför parerskyddet.
En hårt härdad tånge ger kniven en rigiditet och flexibilitet som en mjuk tånge saknar. Om man använder den så kallade inbankningsmetoden, dvs medelst en pinne bankar in bladet i en stubbe så blir krafterna minimala på själva tången så länge en bit av densamma är härdad ända in i handtaget, vilket de flesta knivar är. Ärligt talat ser jag ingen poäng i en alltför mjuk tånge.
Personligen så föredrar jag att en tånge går rätt av än att den böjs. Den böjda tången är ju ändå trashad eftersom själva böjen har försvagat stålet till den grad att den alltid kommer att vara extra svag på detta ställe. Det handlar om ganska enkel fysik. Dvs motsatsen mellan plastisk deformation och elasticitet.
~Paul~