Språk, "och dem var"?

[nermander]

Handlar det inte om skillnaden mellan att befinna sig nånstans och att göra något nånstans?

Man är ju på jobbet. På kontoret? Och visst jobbar man på fabriken? Men maskinen står placerad i fabriken? Men å andra sidan står kopiatorn på kontoret.... Nä, det höll inte heller...

Men har man inte samma fenomen i engelskan? Man kan vara både "at the office" och "in the office"?

 

[srpp]

I eller på Lidingö (från DN.se)

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1629&a=461746

Kanske klargörande... (?)
-p-

 

[Mezzner]

Ingen verkar gilla "i kontoret". Jag tycker dock att detta går att använda om man avser ett enstaka kontorsrum och att det i detta finns en person och man poängterar att han är inne i sitt rum och inte i korridoren eller nåt annat rum.

Fast, nä - bra låter det inte...
Men kanske det är rätt i vissa fall...
"Under jordbävningen skakade det i kontoret så att tavlorna rasade ned från väggarna."
(ned; inte ner antar jag )

Det kanske också är så att det bullrar i kontoret snarare än på (om man inte avser att kontorspersonalen bullrar om nåt de inte gillar).



[Ändrat av Mezzner 2005-10-07 kl 10:36]

 

[Martin Fjäderlätt]

Egentligen är det ganska enkelt.
Just exemplet kontoret/fabriken är lite suddigt i kanterna, så jag fuskar med ett tydligare:

I teatern: befinner sig inuti den byggnaden.
(Eng: in the theatre)
PÅ teatern: befinner sig i aktiviteten/sammanhanget/organisationen/företeelsen.

Man kan alltså vara på bio utan att vara i biografen (på väg till biografen, på väg från, käka hamburgare före bion, stå och hångla med sin träff i en port osv)
(Eng: at the theatre)

En snickare som jobbar PÅ teatern är anställd där.
En snickare som jobbar I teatern vet man bara är i lokalen och snickrar.

Men det här är samtidigt besudlat av en massa idiomatiska grejer. Man säger oftast "i affären"; "på affären" är mer dialektalt.

 

[Håkan K]

Egentligen är det ganska enkelt.
Just exemplet kontoret/fabriken är lite suddigt i kanterna, så jag fuskar med ett tydligare:

I teatern: befinner sig inuti den byggnaden.
(Eng: in the theatre)
PÅ teatern: befinner sig i aktiviteten/sammanhanget/organisationen/företeelsen.

Man kan alltså vara på bio utan att vara i biografen (på väg till biografen, på väg från, käka hamburgare före bion, stå och hångla med sin träff i en port osv)
(Eng: at the theatre)

En snickare som jobbar PÅ teatern är anställd där.
En snickare som jobbar I teatern vet man bara är i lokalen och snickrar.

Men det här är samtidigt besudlat av en massa idiomatiska grejer. Man säger oftast "i affären"; "på affären" är mer dialektalt.

Men det var ju det jag sa! Sysselsättning resp. geografi. Att ingen lyssnar på mig...

/Håkan

 

[xyzxyz]

Men det här är samtidigt besudlat av en massa idiomatiska grejer. Man säger oftast "i affären"; "på affären" är mer dialektalt.

Allvarligt...är "på affären" dialektalt?

Ring-ring!
-Hej, det är jag. Är mamma där?
-Nä, hon är i affären"

Låter ju helkonstigt.

 

[Martin Fjäderlätt]

Men det här är samtidigt besudlat av en massa idiomatiska grejer. Man säger oftast "i affären"; "på affären" är mer dialektalt.

Allvarligt...är "på affären" dialektalt?

Ring-ring!
-Hej, det är jag. Är mamma där?
-Nä, hon är i affären"

Låter ju helkonstigt.

Hmmm... ja det kanske är tvärtom. Att "i affären" är dialektalt. Min språkkänsla säger att "i" affären är vanligare.
Det finns ju andra sammanhang:
"Var finns det choklad"
"I affären" (Men "på Konsum")

Medan
"Var visar de Kalle och Chokladfabriken"
"På biografen"

Men min poäng var att det inte är hundraprocentigt konsekvent (språk är aldrig det). Ibland är det I, ibland är det PÅ.

 

[avslutatmedlemskap1004]

Här misstänks en viss sammanblandning mellan tvenne distiktioner förekomma. Den ena gäller vad som kan bedömas vara korrekt språk (rätt eller fel). En helt annan femma är vad som kan sägas vara bra eller dåligt språk. Detta senare avgörs av språksituationen, dvs vem som är avsändare, vem som är mottagare, vilket sammanhanget är, och vad som är syftet med utsagan. Här kan sålunda en hel del som med all rätt kan sägas vara felaktigt språk ändå anses vara bra. För som devisen lyder, man bör tala med bönder på bönders vis och lärde på latin.

Således, svennen jobba kontoret.

 

[haskell]

Allvarligt...är "på affären" dialektalt?

Ring-ring!
-Hej, det är jag. Är mamma där?
-Nä, hon är i affären"

Låter ju helkonstigt.

Jag tycker inte att det låter det minsta konstigt men jag skulle kunna sätta ett gäng slantar på att bruket av "på" i detta och en del andra sammanhang, t.ex. "fara på sta'n" är dialektala, åtminstone till sitt ursprung.

 

[haskell]

Här misstänks en viss sammanblandning mellan tvenne distiktioner förekomma. Den ena gäller vad som kan bedömas vara korrekt språk (rätt eller fel). En helt annan femma är vad som kan sägas vara bra eller dåligt språk. Detta senare avgörs av språksituationen, dvs vem som är avsändare, vem som är mottagare, vilket sammanhanget är, och vad som är syftet med utsagan. Här kan sålunda en hel del som med all rätt kan sägas vara felaktigt språk ändå anses vara bra. För som devisen lyder, man bör tala med bönder på bönders vis och lärde på latin.

För som devisen lyder, man bör tala med bönder på bönders vis och lärde på latin.

Således, svennen jobba kontoret.

Klockrent!
[Ändrat av haskell 2005-10-07 kl 11:44]

 

[Martin Fjäderlätt]

Här misstänks en viss sammanblandning mellan tvenne distiktioner förekomma. Den ena gäller vad som kan bedömas vara korrekt språk (rätt eller fel). En helt annan femma är vad som kan sägas vara bra eller dåligt språk.

Som jag brukar säga när det gäller all typ av kommunikation (från språk till industridesign, typ): det FINNS inte rätt och fel, det finns bara bra och dålig. Bra är när det funkar som det är tänkt.

Problemet är att så många TROR att det finns rätt och fel därför att det finns böcker som man kan slå upp "hur det ska vara". Dessa böcker är beskrivande, inte föreskrivande. De beskriver hur användarna använder språket, inte hur de SKA använda språket.

PS. "De" istället för "dem" är dålig kommunikation. "Dom" är bra kommunikation så länge man inte vänder sig till paragrafridande språkpoliser, men varför skulle man vilja vända sig till dom?

 

[Malindo]

Problemet är att så många TROR att det finns rätt och fel därför att det finns böcker som man kan slå upp "hur det ska vara". Dessa böcker är beskrivande, inte föreskrivande. De beskriver hur användarna använder språket, inte hur de SKA använda språket.

Kom ihâg det nu alla barn nästa gâng ni har skrivning i gramatik! (och glöm för allt i världen inte att uppge källan om fröken börjar trilskas med rödpennan!)