Utifrån-perspektivet.
bogart; sa:
Har just sett halva "Cinderella man" där den svenska texten (textremsan) hela tiden använde "dem" istället för dom eller de. "dem ville inte", "dem var för många" osv.
Det lät väldigt konstigt i mina öron, men nåja det var väl en hobbyöversättare så det kan ju bli lite konstigt kanske.
Men så läste jag i ett annat forum där någon svarade "Och dem hade 9V som strömkälla", vad är det som händer? Är det någon ny trend på gång?
Härligt, äntligen en intressant tråd, en som inte handlar om Hilleberg vs. resten och inte heller om F1 vs. AK47-bajonett etc . Tack, Bogart!!
Ja, vad är det som är på gång? Kanske var det en inte så bra tüsk som textade filmen.
Grejen med objekt och subjekt har ju redan nämnts av Martin.
Jag har ju den där utifrån-perspektivet, har aldrig haft en riktigt svensk språkkänsla och har därför behövt dessa grammatiska regler för att klara både muntlig och skriftlig kommunikation.
Allt som förändras, tilläggs eller avskaffas av er där uppe i Sverige, hamnar ju med ganska stor fördröjning i Svenska-som-främmande-språk-läroböckerna. Nu har jag själv råkat lära ut ert modersmål, men inte får studenterna skriva
dom, inte heller blanda
de och
dem, för i så fall skulle de inte ha fattat meningen med objekt och subjekt, vilket är oumbärligt för en utlänning som lär sig svenska.
Det är inte så lätt med sådana talspråkliga förändringar som "smygaccepteras" i skriftspråket och slutligen i grammatikböckerna. Jag kommer ihåg en situation, där jag gjorde en prepositions/konjunktionsövning med kursen, typ
innan (konj) vs.
före (prep).
Klart att jag inte hade läst lösningen i förväg, för man har ju hum om prepositioner och konjunktioner. Men plötsligen befann jag mig i en öppen opposition till facitens lösning.
Vad hände? Jag löste uppgifterna känslomässigt, dvs med den lilla språkkänslan som jag hade fått under mina 13 månader i Sverige. Alla svenskar hade ju sagt
"...innan jul.", vilket plötsligen var helt fel enligt grammatikböckerna och facitens lösning.
Jag skämdes så mycket, det går inte att beskriva. Tänk om du skulle vara geografilärare och skulle påstå att jorden är en skiva som bärs av tre stora sköldpaddor...ja, ungefär så var det. Ett slags yrkesmässigt existensberättigande som ifrågasattes av mig själv.
Samma kväll mailade jag två långa mail med utförlig situationsbeskrivning till Språknämnden och till en lingvistisk professor här vid universitetets Nordiska institution. Jag bad om kritisk och skoningslös upplysning. Nästa dag fick jag deras svar: oinskränkt medhåll med min spontana lösning, eftersom konjuktioner accepteras i prepositionella sammanhang sedan några år tillbaka. Detta sagt av två riktigt petiga grammatikjävlar. Wow, jag var rehabiliterad. Kavalleriet anlände i god tid.
Egentligen har jag ganska bra självförtroende i språkliga avseenden, men som tysk ställer jag mig inte mot en svensk grammatikbok, inte utan vidare. Jag borde ha gjort det...
Nu har jag ett liknande ärende, en fråga till alla er modersmålstalare:
Att använda
i och
på på ett någorlunda korrekt sätt är svårt för utlänningar. Det finns ju vissa tumregler, t.ex. att använda
på i sammanhang med offentliga ställen och offentliga färdmedel och
i, när det handlar om mer privata ställen.
Men hur är det med arbetsplatser? Kan man säga vad som helst, dvs "jag jobbar på kontoret/på fabriken" etc. likaväl som "jag jobbar i kontoret/i fabriken" etc.?
Tacksam för svar:
/Georg
