Språk, "och dem var"?

[Martin Fjäderlätt]

Jag tycker ni talar om varandra något.

Helt klart - annars hade vi inte hållt på så länge.

Jag ser det litegrann som språkets "vett och etikett"; det finns ingen absolut sanning om hur det förhåller sig men ändå är vissa saker mer "rätt" än andra. Att dessa regler förändras över tid ser jag inte som ett argument för att det inte existerar några regler över huvud taget.

Det handlar mycket om inställning till språket, och om vilka ord man väljer att kalla saker vid.
Just användandet av "rätt och fel" talar om en språksyn som är hopplöst förlegad sedan decennier.
OM man inte med "rätt" menar "att prata som folk är vana att höra". Samma sak som jag menar när jag säger "bra och dåligt språk".

"Vett och etikett" är en bra benämning!

Ingen hävdar att det inte finns "regler", men dessa "regler" är som sagt deskriptiva. Reglerna skapas utifrån det existerande språket, inte tvärtom.
Att de som ska lära sig språket, och de som undervisar i språker använder de deskriptiva reglerna som om de vore preskriptiva är en helt annan sak, och fullkomligt naturligt (om än en smula naivt).
När sen till exempel Svenska Akademien uttalar sig i språkfrågor så är de VÄGLEDANDE. De säger inte "så här ska det vara", utan "så här gör man lämpligen".

Först kommer språket, sen skrivs reglerna. Om språket ändras ändras reglerna (jag säger det igen: INTE TVÄRTOM). Sällan har språket ändrats för att reglerna ändras. Till och med konstruerade språk som Esperanto (där reglerna för en gångs skull skapades innan språket började användas) tvingas skriva om sina regler nu när det finns människor som använder det.

Reglerna är kartan, språket är verkligheten. Ändras verkligheten så ändras reglerna. Inte tvärtom.
Bara för att jag använder en jordglob för att lära folk var Sverige ligger (och därmed är normativ för vår syn på geografi) så betyder inte det att jordglobens geografi är preskriptiv.

Tigern,
Du vill att jag redogör för min ståndpunkt.
Exakt vad tror du att jag har gjort på dessa SJU forumsidor? Eller var du ironisk?
[Ändrat av Nordesjö 2005-10-13 kl 12:08]

 

[avslutatmedlemskap1004]

Nog har det sedan decennier, just som du säger Martin, varit vädigt tjusigt att i postmodern anda förklara att allt går, att världen är för intrikat, ja nästan mystiskt ogreppbar, för att kunna ge några enkla svar, eller tydliga regler? Språk lever och andas och utvecklas helt utan kontroll för det samhälle vari det talas, inte sant? Och det är just därför det talas svenska i Skåne och spanska i Latinamerika (bara för att ta två exempel)? Nåt ditåt? Hihi!

 

[Martin Fjäderlätt]

Nog har det sedan decennier, just som du säger Martin, varit vädigt tjusigt att i postmodern anda förklara att allt går,

Postmodern, schpostmodern.

Det finns ingen här som säger att allt går, och det finns inte heller några vuxna språkvetare som gör det.
Den enkla kan du inte komma med, verkligheten är nämligen för intrikat för att kunna sorteras in i din snäva världsbild

Men två kan leka den leken, så jag förenklar min syn:
Allt som är funkis är funkis.
En helt annan sak än både "Allt går" och "Det finns rätt och fel".

 

[avslutatmedlemskap1004]

Jamenförtusanvarförintesägadetdirektdå?

Babbelpelle!

Vi konkluderar, samtliga här verkar vara överens om att det finns bra ("funkis") språk och dåligt språk vilket avgörs av språksituationen.

En del av oss menar att det dessutom finns något vi kan kalla korrekt eller rätt språk till skillnad från felaktigt språk, vilket avgörs av rådande språknorm.

----

Därmed drar vi streck för denna dags språkbabblande, kränger på oss våra trikåer, greppar den trogne färdkamraten cykelcrosshojen i hampan, och drar ut för att njuta av årets sista brittsommarkväll.

*Bockar med hjälmen på svaj och försvinner i fjärran*