Lysande! Hade ett träningsläger för just detta runt juletid... även om jag kör utan kapell...
Sitsens höjd
- Trådstartare Erik Barkefors
- Start datum
Lysande! Hade ett träningsläger för just detta runt juletid... även om jag kör utan kapell...
Det där med plattbottnat och stabilitet skall man nog ta med en liten nypa salt. För det första har bottenformen mycket mindre inverkan på stabiliteten än vad de flesta tror (däremot har den betydelse för friktion och turbulens). Stabilitet beror till största delen på bredden i vattenlinjen och metacenterhöjden (tänk en triangel där basen är bredden och spetsen representerar tyngdpunkten i hela ekipaget). Initialstabiliteten i mitt resonemang kommer uteslutande av den sänkta metacenterhöjden. För det andra pratar vi här främst om så smala kajaker att den ökade initialstabiliteten bara marginellt påverkas av vattenytans lutning. En vattenlinjebredd på knappt 40-45 cm berövar inte paddlaren förmågan att hålla kajaken horisontell i sjögång oavsett bottenform. För det tredje är ingen kajak som varit uppe till diskussion här plattbottnad, utan U-formad med väl rundade slag, och dessutom bara midskepps - resten av skrovlängden är rundat till v-format. Utan hela bilden blir diskussionen ytlig och stereotyp.
Det är vidare en felaktig slutsats att en tung person får bättre balans än en lätt. Tvärtom hamnar tyngdpunkten högre för en tung person – precentuellt mer vikt i paddlaren och mindre i kajaken. Däremot blir en lastad kajak stabilare än en olastad, vilket beror på att den ökade vikten i det fallet hamnar lågt i kajaken, och sålunda sänker metacenterhöjden.
Platt botten och raka sidor ger mycket riktigt högra initialstabilitet på bekostnad av slutstyvheten. Men återigen räcker det inte att titta bara på skrovformen genom sittbrunnen. Hela skrovet måste tas med i beräkningen och viktigt är att hitta en balans mellan initial- och slutstyvhet som fungerar enligt den kravspecifikation som finns för en given kajakmodell. Ett exempel är min Black Pearl, som enligt alla regler borde ha en riktigt usel slutstyvhet – tre centimeters fribord innebär att relingen hamnar under vatten vid bara några få graders lutning. Trots detta är Black Pearl en kajak jag känner mig fullständigt trygg i i besvärliga förhållanden (naturligtvis till stor del beroende på tryggheten av en pålitlig roll och en av nödvändighet upptränad rörlighet i midjan).
Det är vidare en felaktig slutsats att en tung person får bättre balans än en lätt. Tvärtom hamnar tyngdpunkten högre för en tung person – precentuellt mer vikt i paddlaren och mindre i kajaken. Däremot blir en lastad kajak stabilare än en olastad, vilket beror på att den ökade vikten i det fallet hamnar lågt i kajaken, och sålunda sänker metacenterhöjden.
Platt botten och raka sidor ger mycket riktigt högra initialstabilitet på bekostnad av slutstyvheten. Men återigen räcker det inte att titta bara på skrovformen genom sittbrunnen. Hela skrovet måste tas med i beräkningen och viktigt är att hitta en balans mellan initial- och slutstyvhet som fungerar enligt den kravspecifikation som finns för en given kajakmodell. Ett exempel är min Black Pearl, som enligt alla regler borde ha en riktigt usel slutstyvhet – tre centimeters fribord innebär att relingen hamnar under vatten vid bara några få graders lutning. Trots detta är Black Pearl en kajak jag känner mig fullständigt trygg i i besvärliga förhållanden (naturligtvis till stor del beroende på tryggheten av en pålitlig roll och en av nödvändighet upptränad rörlighet i midjan).
Jag vet inte hur Black Pearl ser ut, men antar att det du säger om reling inte gäller längs hela längden. Som du själv påpekar har det ju rätt stor betydelse.
Hur formen påverkar stabiliteten är ju inte sååå svårt att räkna på även om det ligger nära till hands att göra det bara för ett specifikt tvärsnitt med de begränsningar det innebär. Att summera ett antal tvärsnitt bör ge en bättre bild.
Sen är det förstås så att skrovformen ovan vattenlinjen har betydelse - enklast kanske man inser det utifrån att vattenlinjen inte alltid är på samma ställe. Att räkna på en väldigt specifik stabilitet i precis upprätt läge är nog som regel inte så relevant för kajaker.
Jag är inte säker på att jag hänger med i ditt resonemang om att en smal plattbottnad kajak inte är besvärlig när vattenytan lutar åt sidan. Om det är lätt att hålla kajaken upprätt ändå, så beror det väl just på att stabiliteten är så låg? Om stabiliteten förändras tydligt med förändrad rollvinkel är det väl viktigt att det går mot ökad stabilitet, inte mot minskad. Just denna tendens, eller riktningen på stabilitetsförändringen föreställer jag mig ha stor betydelse inte bara för stabiliteten som nåt slags totalmått, utan för hur kanotistens förmåga att hantera stabiliteten påverkas.
Jag har nog paddlat vissa rankare kajaker lättare än aningen stabilare - men "lurigare" kajaker, även om jag inte jämfört så medvetet enligt resonemanget ovan.
Hur formen påverkar stabiliteten är ju inte sååå svårt att räkna på även om det ligger nära till hands att göra det bara för ett specifikt tvärsnitt med de begränsningar det innebär. Att summera ett antal tvärsnitt bör ge en bättre bild.
Sen är det förstås så att skrovformen ovan vattenlinjen har betydelse - enklast kanske man inser det utifrån att vattenlinjen inte alltid är på samma ställe. Att räkna på en väldigt specifik stabilitet i precis upprätt läge är nog som regel inte så relevant för kajaker.
Jag är inte säker på att jag hänger med i ditt resonemang om att en smal plattbottnad kajak inte är besvärlig när vattenytan lutar åt sidan. Om det är lätt att hålla kajaken upprätt ändå, så beror det väl just på att stabiliteten är så låg? Om stabiliteten förändras tydligt med förändrad rollvinkel är det väl viktigt att det går mot ökad stabilitet, inte mot minskad. Just denna tendens, eller riktningen på stabilitetsförändringen föreställer jag mig ha stor betydelse inte bara för stabiliteten som nåt slags totalmått, utan för hur kanotistens förmåga att hantera stabiliteten påverkas.
Jag har nog paddlat vissa rankare kajaker lättare än aningen stabilare - men "lurigare" kajaker, även om jag inte jämfört så medvetet enligt resonemanget ovan.
ok Det är bäst att sitta fastspänd på botten i en plattbottnad kajak byggd i gran med skedda och med minimal flytkraft
De flesta som prioriterar att paddla effektivt i den bemärkelsen att få kajaken att gå hyfsat fort frammåt har dock i stor utsträckning uppfattningen att sitta med fria ben på en högre sits i en mer rundbottnad roderkajak i fiberkomposit med skumkärna eller liknande är bättre. Många av dem som tidigare suttit på botten i kajaker de inte behärskar har uppfattat att de paddlar bättre genom att ta en något stabilare kajak där de kunnat sitta högre. De som paddlar i de rankaste kajakerna sitter ofta högst men inte så högt att de tappar balansen. På stabilare kajaker uppfattar många lätta kanotister att en mer rundbottnad kajak beter sig mycket bättre i stökig sjö än vad en mer plattbottnad motsvarighet gör. Jag har inga belägg för att de upplevda fördelarna med någonting i detta stycke kan styrkas rent vetenskapligt men det tycks funka och är i denna grupp allmänt vedertagen praxis .
De flesta som prioriterar att paddla effektivt i den bemärkelsen att få kajaken att gå hyfsat fort frammåt har dock i stor utsträckning uppfattningen att sitta med fria ben på en högre sits i en mer rundbottnad roderkajak i fiberkomposit med skumkärna eller liknande är bättre. Många av dem som tidigare suttit på botten i kajaker de inte behärskar har uppfattat att de paddlar bättre genom att ta en något stabilare kajak där de kunnat sitta högre. De som paddlar i de rankaste kajakerna sitter ofta högst men inte så högt att de tappar balansen. På stabilare kajaker uppfattar många lätta kanotister att en mer rundbottnad kajak beter sig mycket bättre i stökig sjö än vad en mer plattbottnad motsvarighet gör. Jag har inga belägg för att de upplevda fördelarna med någonting i detta stycke kan styrkas rent vetenskapligt men det tycks funka och är i denna grupp allmänt vedertagen praxis .
Center of gravity
Låg tyngdpunkt? Balansproblem?
http://www.metacafe.com/watch/961212/walking_on_water_the_new_way_to_surf_stand_up_paddle_surfing/
Låg tyngdpunkt? Balansproblem?
http://www.metacafe.com/watch/961212/walking_on_water_the_new_way_to_surf_stand_up_paddle_surfing/
Stabilitetsbegreppet kan problematiseras hur långt som helst. Om det sedan bör göras beror på sammanhanget. Relingshöjden påverkan på sekundärstabiliteten kan sägas bero på avståndet från centerlinjen – dvs de högre relingen i stävarna har mindre betydelse än relingshöjden midskepps, eftersom de hamnar närmare centerlinjen och därför påverkar med kortare hävstång. Men i grunden är hela skrovet med och skapar stabilitetskurvan. För det är ju en kontinuerlig kurva det handlar om – inte två steg: initial- och sekundärstabilitet.
När man kör stabilitetsberäkningar i dator används hela skrovet och däcket som underlag för kurvan (däcket för att ett högvälvt däck ger ett större stabilitetsbidrag än ett lågt vid stora lutningsvinklar). Men den blir ändå inte så användbar eftersom den förutsätter en fast tyngd på en specificerad höjd (en stelopererad paddlare fastlimmad i sitsen!). Därför kommer ingen paddlare att uppleva stabiliteten som den presenteras på skärmen – hur långt ifrån man hamnar beror på balans, rörlighet, erfarenhet mm.
Det jag avsåg med resonemanget om vattenytans lutning var mest att så smala kajaker som vi pratar om här är ganska lätta för paddlaren att kontrollera, oavsett bottenform. Och det beror på att en smal kajak har begränsad initialstabilitet och därför inte påverkas så mycket av vattenytans lutning. Hela mitt resonemang bygger på att det är sänkningen av tyngdpunkten som ger en stabilitetsvinst, medan den smalare relingen innebär att paddeln kan sättas i närmare centerlinjen.
Avvägningen mellan initial- och slutstyvhet måste anpassas efter kajaken och kravspecifikationen. En tävlings- eller motionskajak med stort sittbrunnshål kan med fördel optimeras med avseende på initialstabilitet och på bekostnad av slutstyvheten – helt enkelt därför att med lutningvinklar på 20 grader eller med ramlar man ur kajaken. Paddlaren måste med hjälp av paddeln och rörlighet i midjan hålla kajaken någorlunda horisontell. I en havskajak däremot är slutstyvheten mera intressant därför att det med lämpligt utfomad sittbrunn går att luta kajaken 45-90 grader (högt stöd, balance brace) och komma upp igen.
Men problemet är att allt är kompromisser: mer av det ena ger ofta mindre av något annat. Därför finns ingen patentlösning för alla. Det närmaste man kan komma är att kajaken beter sig optimalt för den paddlare och i den situation den är konstruerad för. Jag är inte ute efter att ifrågasätta varken någon annans uppfattning eller branchens konsensuslösning - utan bara att presentera och diskutera ett tänkbart alternativ som jag ser fördelar med...
Ungefär ett tjog kommentarer längre upp skrev jag att det inte finns rätt eller fel när det gäller sittställning, men att det kan vara givande att fundera över och testa alternativa lösningar vid paradigmets utkanter. Det tycker jag fortfarande...
(En liten faktakorrigering: om det är Black Pearl Siven raljerar över så är den flackt v-bottnad, har inte skädda och man sitter inte fastspänd - sittbrunnsidén är den rakt motsatta. Gran och minimal flytkraft blev däremot rätt...)
När man kör stabilitetsberäkningar i dator används hela skrovet och däcket som underlag för kurvan (däcket för att ett högvälvt däck ger ett större stabilitetsbidrag än ett lågt vid stora lutningsvinklar). Men den blir ändå inte så användbar eftersom den förutsätter en fast tyngd på en specificerad höjd (en stelopererad paddlare fastlimmad i sitsen!). Därför kommer ingen paddlare att uppleva stabiliteten som den presenteras på skärmen – hur långt ifrån man hamnar beror på balans, rörlighet, erfarenhet mm.
Det jag avsåg med resonemanget om vattenytans lutning var mest att så smala kajaker som vi pratar om här är ganska lätta för paddlaren att kontrollera, oavsett bottenform. Och det beror på att en smal kajak har begränsad initialstabilitet och därför inte påverkas så mycket av vattenytans lutning. Hela mitt resonemang bygger på att det är sänkningen av tyngdpunkten som ger en stabilitetsvinst, medan den smalare relingen innebär att paddeln kan sättas i närmare centerlinjen.
Avvägningen mellan initial- och slutstyvhet måste anpassas efter kajaken och kravspecifikationen. En tävlings- eller motionskajak med stort sittbrunnshål kan med fördel optimeras med avseende på initialstabilitet och på bekostnad av slutstyvheten – helt enkelt därför att med lutningvinklar på 20 grader eller med ramlar man ur kajaken. Paddlaren måste med hjälp av paddeln och rörlighet i midjan hålla kajaken någorlunda horisontell. I en havskajak däremot är slutstyvheten mera intressant därför att det med lämpligt utfomad sittbrunn går att luta kajaken 45-90 grader (högt stöd, balance brace) och komma upp igen.
Men problemet är att allt är kompromisser: mer av det ena ger ofta mindre av något annat. Därför finns ingen patentlösning för alla. Det närmaste man kan komma är att kajaken beter sig optimalt för den paddlare och i den situation den är konstruerad för. Jag är inte ute efter att ifrågasätta varken någon annans uppfattning eller branchens konsensuslösning - utan bara att presentera och diskutera ett tänkbart alternativ som jag ser fördelar med...
Ungefär ett tjog kommentarer längre upp skrev jag att det inte finns rätt eller fel när det gäller sittställning, men att det kan vara givande att fundera över och testa alternativa lösningar vid paradigmets utkanter. Det tycker jag fortfarande...
(En liten faktakorrigering: om det är Black Pearl Siven raljerar över så är den flackt v-bottnad, har inte skädda och man sitter inte fastspänd - sittbrunnsidén är den rakt motsatta. Gran och minimal flytkraft blev däremot rätt...)
En liten funderande jämförelse...
Cyklister sitter väldigt hopvikta på en racerhoj. Tänk på eliten i Tour de France som trampar 15-20 mil per dag och ofta med rejäla stigningar. När benet är uppe så är knäet inte långt från bröstkorgen och ändå kan de andas ;-)
Pulsen för mig som 52-årig amatörmotionär ligger inte på 200 utan snarare 120-130 när jag paddlar lite snabbare. Jag borde klara av att andas även i en lägre sits ???
Cyklister sitter väldigt hopvikta på en racerhoj. Tänk på eliten i Tour de France som trampar 15-20 mil per dag och ofta med rejäla stigningar. När benet är uppe så är knäet inte långt från bröstkorgen och ändå kan de andas ;-)
Pulsen för mig som 52-årig amatörmotionär ligger inte på 200 utan snarare 120-130 när jag paddlar lite snabbare. Jag borde klara av att andas även i en lägre sits ???
Testa ett maxtest på rulle kontra 500 meter max på en Concept 2 och se vad du tycker. 120-130 i puls är väldigt lågt. Har du provat vilken fart du håller med sådan puls under 15 minuter?
Sjalvklart! Men kanske sämre? Och för cyklisterna lär det vara värt det, de får ju betalt i lägre luftmotstånd... Dock; egentligen har jag ju ingen aning som vanligt.
När dom cyklar tex i bergen sitter dom betydligt högre å håller högt på bockstyret för att underlätta andningen än tex på tempo där luftmotståndet är det viktigaste!
När jag paddlar fort(försöker) ligger min puls rätt nära 160 ungefär detsamma jag håller på SD-pass i löpning
/Janne!
Liknande trådar
| Trådstartare | Titel | Forum | Svar | Datum |
|---|---|---|---|---|
|
|
VKV Lisa - höjd vid sittbrunnsspets | Paddling allmänt | 6 | |
|
|
Segelfri höjd på Eskilstunaån? | Paddling allmänt | 13 |
Liknande trådar
Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!
Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.
Få Utsidans nyhetsbrev
- Redaktionens lästips
- Populära trådar
- Aktuella pristävlingar
- Direkt i din inkorg