Tror jag inte på! Tror mer som Mezzner skriver. När kraftläran blir krånglig brukar det vara bra att gå över till att analysera energier istället. Det blir mer rakt på.
Du har en viss mängd rörelseenergi som ska absorberas på något sätt. I detta fall har energin absorberats (omvandlats till andra former av energi) på tre ställen. Två kammar och i Eriks rygg. Det är oviktigt i sammanhanget om repet har förspänning eller ej. Att första kammen absorberat lite energi är bara positivt för kam nr två som bara behöver absorbera lite mindre. Nu räckte det inte ändå.
Vid den officiella utredningen av Göran Kropps olycka så gjorde man det, enligt mig, fatala felet att man gjorde en stor sak av kraftanalysen. För att den skulle bli möjlig att göra så förutsatte man att en gul camalot hade tagit 1,8 kN (för det stod nånstans att de brukar göra det när de rippar) och utifrån det antagandet räknade man ut att repet måste ha varit nära statiskt. Vidare spekulerade man i att anledningen skulle ha varit att GK och replagskamraten hade firat ett flertal gånger på repet nära inpå fallet. Naturligtvis var det inget fel på repet. Det enda man bevisat med sitt resonemang var att den gula (eller om det var röda) kammen inte hade tagit upp kraften 1,8 kN utan en klart lägre kraft.
Det är så enkelt som att kammar kan sitta bra eller dåligt och skillnaden däremellan är mycket större än man kan tro. Det är dessutom inte alltid lätt att bedöma hur bra en placering är.
I ö har jag inte mycket att tillägga till den fullödiga och säkerligen någorlunda korrekta beskrivningen av förloppet. Tack Erik och Mezzner för att ni delar med er. Det är viktigt!
OK, kanske ett litet tillägg som inte har kommit fram tidigare.
Man brukar ju beskriva risktagande som produkten av sannolikheten för att något händer och konsekvensen av en sådan händelse.
När man väljer att klättra trad precis på sin gräns, vilket det framgår att detta var, så stiger risken exponentiellt enl ovanstående resonemang. SAnnolikheten för att man faller blir mycket större än i komfortzonen. Samtidigt blir det klart större sannolikhet för att de säkringar man placerar inte kommer att ta ett ev fall eftersom de placeras under stress. Dvs konsekvensen av ett fall blir större. Inget ont om Erik och hans överväganden inför turen. Bara en beskrivning av hur jag ser på tradklättringens säkerhetsaspekt.
Jag håller dessutom inte riktigt med Björnestedt om att kammar är lika bra som kilar i detta avseende. Bara att det är bra att ha en kam tidigt för att hindra att repet lyfter ur kilar om det spänns upp vid ett fall. Längre upp på leden föredrar jag nästan alltid en kil före en friend just för att kilen är lättare att kontrollera status på (förutsatt att killäget är OK).
/ Joakim
